...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under behandlingen som jag bara ville slita Pelle ur kroppen vet jag inte.

Fast nu har jag vant vid att ha min lilla knöl där under nyckelbenet. Den är inte i vägen (om man inte får en smäll rakt på för det hugger till ordentligt) och man anpassar sitt liv efter den. Så visst vill jag gärna ta bort den men lite sorgligt känns det ändock då jag har fäst mig vid den på något skruvat vis.

Bifogar en bild på Port-a-Cathen Pelle såhär sista kvällen innan hans pension