Somnade imorse vid halv fem ungefär. Det har nog att med förra veckans sovorgie att göra, jag har nog sovit för mycket. Vaknade vid kvart i åtta av att mamma satte nyckeln i ytterdörren. Vänder mig då om och se Maken liggandes i sängen. Nämen, tänkte jag, där ska han inte vara vid den här tiden på dygnet! Så jag puttar på Maken och ställer den intelligenta frågan: Älskling, har du försovit dig? Jag tror inte han svarade men han rörde sig i samma hastighet som Stålmannen så det tror jag. Själv var jag pigg som en mört och gick ner till Mamma. Kom på att jag kanska skulle försöka sova några timmar till så jag gick och lade mig. Strax efter nio gav jag upp.

Lojs kom förbi på en kopp kaffe och lyckades få med sig Basse Katt in vilket var kanon för man kan ju inte åka till veterinären utan rätt katt i buren. Efter vårt kaffe så passade jag på att kamma till Basse så han såg ut som folk (eller katt) . Hans öga var kanonfint idag, inte svullen, rinnande och tredje ögonlocket syntes inte. Det är lustigt, både gällande katter och hästar, de kan vara dödsjuka och man ringer till veterinären (oftast på jourtid) och lagom till veterinären kommer så har de mirakulöst piggnat till och så står man där som en byfåne när man har beskrivit sin häst som blockhalt och den travar på som om den skulle starta Elitloppet. Men, vis av erfarenhet så åkte undkom inte Basse veterinären ändå. Han har ingen skada på någon av hornhinnorna men de såg också den elaka reva under ögonlocket så nu ska han få ögonsalva på 12 dagar. Så det var inte så farlig utan löste sig riktigt bra!

Något annat som gick bra var min röntgen. Var så nervös över att jag skulle må illa så att jag började må illa i väntrummet. Hjärnan spelar en härliga spratt ibland. Men det gick över när jag lugnade mig lite och under själva röntgen bad jag att få ha en kräkstratt inom räckhåll. Det är lustig, jag kan må hur illa som men har jag bara en kräkstratt så lugnar det sig med en gång. Så det är därför det ligger kräkstrattar gömde lite varstanns här i huset om någon har undrat! Sköterskan som satte nålen på mig idag gick in på en solklar första plats på min sticklista! Hon var så himla duktig så jag funderade på om jag hade lagt på bedövningssalva och glömt det. Det kändes ingenting, helt otroligt! Jag var tvungen att berömma henne! Så det var inte så farligt utan löste sig riktigt bra!

Efter allt så åkte vi hem, Maken, Basse och jag. Jag var döslut och tog mig en gubblur så nu kommer jag väll inte kunna somna inatt heller. Jag pratade men Karlssonkompanjonen en lång stund. Det var ett sånt där bra samtal som tog med allt mellan himmel och jord. Tant Bruns knä är nu tillbaka i normal storlek och hon hade en uppvisning i hagen på hur man gör riktigt höga bocksprång. Vi enades om att vi är tacksamma så länge hon håller sig i till att visa den i hagen för man kan inte sitta kvar om hon gör ett sådant under ryttare. Tro mig, jag vet! Hon har provat en gång vilket ledde till akuten och kryckgång i flera månader. Att landa på svanskotan från hög höjd och med hög fart är inget jag anser att man behöver prova på. Fast man får rejäla smärtstillande. De jag fick var så bra att jag kunde ägna dagarna åt att prata med de rosa elefanterna som studsade omkring.

Dagen började bra med att Basse Katt, resultatet av en kärleksaffär Mormor Katt hade med en Norsk Skogkatt i sin vilda ungdom,  kom intrillande med ett igenmurat och svullet öga. Toppen. Naturligvis kom han in 20 minuter innan vi skulle åka. Funderade på om jag kunde försena min läkartid och slänga av katten i Läckeby. Men så kom jag på att min cancerbehandling är faktiskt snäppet mer akut för tillfället. Funderade igenom vilka andra personer som kunde ha möjlighet att slänga in katten till veterinären tills jag kom på en annan sak. Sen Basse slog i huvudet i sin ungdom så har han inte riktigt alla kottar i granen om vi säger så. Han är dessutom döpt efter Basil Fawlty i "Pang i bygget" för han är ungefär lika lugn och sansad som han. Så den som kan få in katten i buren är jag och jag behövde cellgift. Så jag sa till Basse som det var, du har nio liv, jag har ett. Jag fixar till det här när jag kommer hem. Så imorgon innan röntgen så skopar vi iväg katten till veterinären och så får han vara där tills vi är klara. Kollade igenom katten när jag kom hem och såg ett sår på insidan av ögonlocket samt småsår uppe på huvudet.

Så efter att ha utdelat en skarp order till Basse katt att hålla sig i skinnet så åkte Maken och jag iväg till Kalmar. Vi träffade läkaren idag vilket vi gör varannan vecka. Det är lagom för då hinner man tänka ut alla frågor man har. Hann berättade att när den här behandlingen är avklarad så kommer jag få ta en PET-röntgen igen (den där radioaktiva historien uppe i Linköping) *Lillasyster, notera stavningen!*

Har inte eländes skit-cancer fattat galoppen att tanken med denna intensiva cellgiftsbehandling var att ta död på den så blir det även strålning. Jag frågade om storleken på tumören vid käken och den var vid den förra PET-röntgen 13 mm. En lymfkörtel kan vara upp till 10 mm utan att vara sjuk så denna är strax över och i ungefärlig storlek med de jag hade under armarna. Läkaren sa även att det är inte troligt att den har minskat i storlek än för jag är ju ändå i början av behandlingen. Så då antar jag att man få vara glad om den inte har växt. Det jag hoppas på är att den ligger kvar i samma storlek. Men, jag är precis i början av behandlingen och har många härliga timmar (här flödar ironin mina vänner!) kvar att spendera uppe på avdelning 18.

Behandlingen gick bra idag. Jag kröp upp i sängen, drog på mig ett täcke, drog mössan över öronen och slockande i vanlig ordning. Sköterskerna är vana vid mitt djupa sömn och väcker mig knappt när de byter dropp. Har hittat ett sätt nu som funkar för mig under behandlingen. Jag tar Emla-salva över Port-a-Cathen, det är lite läskigt när de sticker i den, och sen sover jag med en gång. Då är jag skapligt pigg när jag vaknar efter typ 2,5 timmar och kan käka lite frukt och då blir ännu piggare. Upplägget är nog rätt bra för Maken med, idag var han och köpte ett bromsok till min bil så den inte blir rödflagg på den plus nya vindrutetorkare så vi ser ut när det är regn, vilket alltid underlättar.

En grej var lite känslosam idag. När vi satt i väntrummet så kom en annan patient ut i sällskap med en familjemedlem. Deras möte inne hos läkaren var nog inte av bästa art, vilket familjemedlemmen förklarade för patienten. Väntrummet är typ 2,5 x 3 m så det var lite svårt att undgå vad de pratade om. Det var mer än vad jag grejade. Jag gick ut och grät. När jag lugnat mig så gick Maken och Jag in i behandlingsrummet i stället. Efter en stund kom även det ovannämnda paret in och satte sig då patienten fick sin behandling. Jag såg på familjemedlemmen att denne försökte hålla sig lugn men var chockad. Så när denne frågade mig om även jag hade cancer så kändes det rätt att prata med denne om hur man lever med döden på dörrmattan. Jag sa som det var: man kan inte gå runt och tänka på döden för då blir man galen. Jag berättade även att min tro på Gud. Jag har inte sen detta inträffat en enda gång bett om att det inte ska vara cancer jag har eller bett om att ett mirakel ska ske. Detta för jag har en känsla av det finns en lärdom i det här, inte bara för mig utan för oss alla. Vi ska vara tacksamma för varje dag vi får. Inte ta saker för givet och tro att vi är odödliga. Det jag därimot har bett om är styrka, inte bara för mig utan för alla de människor runt omkring mig. Som jag har skrivit innan, när man är i den sitsen jag är så måste man välja vad man vill se, döden eller livet. Jag har valt att se livet. På den punkten kommer jag aldrig att ändra mig.

Jag vaknade imorse med en otrolig huvudvärk. Men en lite tupplur, Ibumetin och Sinova rådde bot på detta. Efter lite frulle så fick mamma och jag ett samtal från min kusin med alla trädgårdsmöblerna. Himla trevlig att prata lite! Sen hoppade mamma och jag in i bilen och for till stan för veckans provtagning. Vi började prata om filmen "Yrrol" och satt i väntrummet och drog citat ur filmen så folk trodde nog det slagit över för oss. Vilket det kan vara sant. Men roligt hade vi, jag hade en vinröd mössa och mamma en snygg scarves.

Väl hemma igen så tog jag lite hårvård på Mormor Katt. Mormor Katt har i den aktningsvärda åldern av elva år trappat ner på sina officiella plikter och lever en tillbakadragen pensionärstillvaro. Hon hittas som oftast under soffan, uppkrupen inuti soffklädsel där vi misstänker att hon har sin bokföring. Där spenderar hon sina dagar under ett högljutt snarkande. Kvällarna spenderar hon på kökssoffan, liggandes på dagens tidning. Detta icke ansträngande liv har lett till att hon har lagt på sig några trivselkilon så hon kommer inte längre åt att tvätta sig längst ner på ryggen. Så jag tog ett bestämt tag om nacken på henne och klippte bort tovorna som blivit samt borstade av henne med en gammal ryktborste. Hon blev blank som en kopparkittel och tyckte att det hela var rätt trevligt. Själv hade jag inte mycket att välja på än att dra fram dammsugaren. När detta var avklarat så tog jag en stund med en bok. Nu är jag på sista Harry Potter boken. Igen. Har läst dem jag vet inte hur många gånger men de är så trivsamma på något vis. Jag fick smak på att slöa efter detta och tog mig en stund med tv-spelet när jag ändå höll på.

Frampå eftermiddagen blev det långtråkigt att ta det lugnt så då torkade jag golven nere och städade toaletten. Jag är nog lite yrkesskadad misstänker jag. Lojs kom förbi på en snabbkaffe och berättade den goda nyheten att de blir med hund om några veckor. De får då hem en två-årig Samojedkille. Jag är jätteglad för hennes skull! Den ser hur mysig ut som helst!

Strax efter kom mammas dagisservice/färdtjänst och så åkte vi och handlade och hämtade Lill-Grabben på dagis. Efter en stund kom Maken hem. Han hade också varit och handlad. Nästan exakt samma saker som jag. Så om det är någon som går på fälgen på mjölk och lingonsylt så hojta till, vi har så vi kan skänka!

Vi käkade upp resterna av raggpannkakan som Maken gjorde igår. Den var precis lika god idag med!

Efter maten kom J hit och repade inför nästan spelning varpå Lill-Grabben och jag tog en stunds tv-spel. Övriga goda nyheter för dagen är att Tant Bruns svullna knä inte är fullt så svullet längre. Det är bra läk-kött i den märren.

Imorgon är det dags för mitt gift igen. Denna vecka är det dags för stora vändan med tabletter och grejer. Vet inte vilket jag tycker värst om, att svälja tabletter och bli hes eller att få mina sprutor. Sprutorna är ju fort över men jag gillar det inte ändå.

I övermorgon har jag en tid för röngen. Det kommer att bli tufft. Gift ena dagen och en kontraströngen dagen efter. Men det är bara att ta tjuren vid hornen. Spyr jag så gör jag.

Dagen började helt underbart när jag vara nere i tvättstugan för att hänga tvätt. Upptäcker att det står fullt med vatten i maskin. Oj då, tänkte jag och tänkte sparka igång tömmningsprogrammet och upptäcket då att det inte finns ett liv i maskin. Aj då, tänkte jag då och gjorde en norsk brytning, tömde maskin, kolla filtret och fortfarande inget liv. Kära nån då, sa jag då och kolla hur torktumlaren fungerade och det gjorde den inte, den var helt död. Men vad fan då! svor jag och vrålade på Maken. Vi provade allt utan att det fungerade. Och vad gör man då? Man ringer till sina föräldrar naturligtvis! Mamma lovade att tvätta om den blöta tvätten och pappa kom med en bredsladd fem minuter senare. Han gick lös nere i tvättstugan och byte något elektrisk och sen genom ett mirakel och handpåläggning så fungerade det igen. Jag är inte hundra på vad han gjorde men fungerade i varje fall. Glad som en lärka blev jag för jag såg ett inköp av tvättmaskin och torktumlare framför mig. Jag gav pappa en rejäl smällkyss på kinden och sa att han är min favoritpappa.

Med katastrof nummer ett avklarad så kunde jag återgå till att oroa mig åt den andra katastrofen, min häst. Efter hennes egen variant på akupunktur igår så var hon rejält svullen över knä, skenben och kota. Det är inte bra. Nu ikväll så hade svullnade lagt sig så det var bara svullet över knäet, tack och lov! Så nu håller jag tummarna för att vi inte behöver ravla iväg till kliniken med henne.

Så nu ska jag andas ut och slå mig ner brevid Maken i soffan!

Jag inleder med lite gnäll. Jag har ont i huvudet, ont i armen, ont i bihålorna och förkylningsvärk i benen. Så..nu var det avklarat.

När jag vaknade imorse satt Kingen vid köksbordet och spelade yatzy. Alltid trevligt! Lill-Grabben har Kingen som idol. Han, Lill-Grabben alltså, är inte mycket för att kramas eller sitta i knäet och sådär. Vi vanliga dödliga brukar få muta/jaga honom för att få lite kram och mys men inte Kingen inte. Så fort Kingen slår ner baken kommer Lill-Grabben uppålandes i knäet på honom. Det är så himla gulligt!

Jag höll mig vaken en liten stund idag och avhandlade alla häst-relaterade samtal. Man måste ju hålla koll på vilka hästar som är var och så där även om jag för tillfället har hängt undan ridbrallorna för tillfället. Maken och Lill-Grabben åkte iväg och tittade på Stor-Grabben som uppträdde med kören i Missonkyrkan. Han sjöng solo och gissa om han var duktig! Maken hade spelat in det så jag kunde se det hela och ja, jag grät. Som vanligt. Under tiden de var där så sov jag som jag en gris. Det var skönt, är förundrad över hur mycket en människa kan sova. När det här är färdigt så kommer jag vara vaken i flera månader i sträck. Jag vaknade till när Maken och Lill-Grabben kom hem och upptäckte att HG hade varit och lämnat av sockerkaka och bullar som hans goa mamma gjort! Tack så jättemycket! Det kändes riktigt fint att klämma i sig lite sockerkaka och mjölk! När jag satt och fikade som bäst kom Lillasyster med ett paket från henne och Cina. De har köpt en svart cool hatt och en vinröd go mössa! Jag blir så himla glad över alla snälla mysiga människor som tänker på mig och familjen! Kärlek till er!!!

Maken fick ett ryck här ikväll och målade klart trappan som jag inte blir klar med. Vi kompletterar varandra han och jag. Jag är faktastisk på att dra igång projekt och han är suverän på att avsluta dem. Sen gick vi igenom mössor, vantar och halsdukar inför vintern. Det börjar bli dags nu.

Karlssonkompanjonen ringde och berättade att Tant Brun har lyckats med det omöjliga idag. Hon har lyckats få in en stor tagg i ena framknäet OCH vridit bak en sko. Karlssonkompanjonen blev förskräckt när hon fick se att sidokappan på skon inte syntes. För alla icke-hästmänniskor kan jag berätta att sidokappan är en metallflärp som håller skon på plats sidleds. Det ska alltså vara skvatt omöjligt att rubba skon men det har jag väl glömt att berätta för Tant Brun. Det ska också vara omöjligt att vika sidokappan dubbel och klämma in den mellan hoven och skon. Omöjligt för alla normala hästar det vill säga.. Den dagen jag hittar Tant Brun högst uppe i ett träd så kommer jag inte bli förvånad. Frågan är bara om man ska ringa brandkåren eller hämta en motorsåg. Men Karlssonkompanjonen är en handlingarnas kvinna så hon fick ut taggen och fick av skon. Så nu får vi bara hoppas att knäet klarar sig och att det inte blir en hovböld efter skon. De gråa hår jag har kommer ifrån min häst, det är ett som är säkert. Hon har inte haft så många vanliga skador men därimot har lyckats med andra konstiga saker. Hon höll på att kvävas en gång när hon åt för fort, smitit över E22:an i sommartrafiken, rullat fast så Lillasyster fick skära sönder täcket för att få loss henne, sparkat sig själv så det blev blodbad, skurit upp bakbenet, snubblat på en dressyrträning så vi nästan slog en framåtvolt och så vidare i all oändlighet. Makalös häst...

Fast det slår inte min förra häst när han åt upp en bukett med platsblommor och jag fick ge honom tre liter olja om dagen i fem dar så det buketten inte skulle ta sönder magen på honom. Veterinären hade svårt att hålla sig för skratt när jag ringde....

I mitt nästa liv ska jag skaffa en hamster istället.

Men hallå? Snö? Nu? Det var väl onödigt!

Igår hade jag ingen höjdardag. Har någon liten fesig förkylning men det räcker för att golva mig. Till råga på allt så har jag fått någon liten blödning eller inflamation i vänster armveck efter något av alla stick jag fått. Så Mamsen och jag åkte in till vårdcentralen igår förmiddag så jag kunde få något för det. Jag var helt ihjäl och somnade i väntrummet. Men salvan jag fick funkar, nu kan jag räta ut armen till och med! När vi varit inne på vårdcentralen så åkte jag hem och kraschlandade i soffan och sov resten av dagen iförd min gula smiley-mössa. Det är tusan vad frusen man blir utan hår! Jag har hårda funderingar på att skaffa mig en nattmössa.

Igår kväll så åkte Maken på hockey och Mamsen var här och var barnvakt åt mig och Lill-Grabben. När vi satt och mös som mest så upptäckte vi hur mycket det snöade. Blev lite förvånade. Sen tog det i att blåsa och då la mottagningen av på tv, mitt under kockarnas kamp. Så vi satt i soffan allihop och läste "Petter och hans fyra getter". Det blev nästan lite strömavbrottskänsla.

Lillasyster har gjort världens gulligaste bok till mig! Hon har pysslat ihop en bok full med en massa fina citat om vänskap, om livet och obegåvade saker som kändisar sagt. Blev så himla glad! Ett Nalle Phu citat passade in på mig väldigt bra: "När du tittar på båda dina tassar behöver du bara bestämma dig för vilken som är höger, sedan kan du vara helt säker på att den andra är vänster". Passar bra med tanken på att jag ännu inte har lärt mig höger och vänster. Till och med barnen undviker att säga höger och vänster till mig då det vet att det kan sluta hur som.

En lite avslutande uppdatering av mitt hår eller mitt o-hår som Katten Findus skulle sagt: Mina små fjun rasar i vild takt. Jag har en lite tjusarlock mitt fram på huvudet, där håret är mycket tättare. Ser ut som Charlie Brown i Snobben ungefär. Skulle inte förvåna mig om den sitter kvar när allt annant har åkt av!

Jag vet, det ser ut som jag balanserar en ampell på skallen....

Nu ikväll åkte det mesta av håret. Skit också, jag som trivdes så bra i den längden jag hade! Har fällt som en angorakanin under ett dygn så jag tänkte som så att nu spolar jag skallen tills det slutar lossna. Det blev inte mycket kvar kan jag säga. Jag påminde väldigt mycket om den ljuse killen i stefan och krister. Det var inte snyggt någonstans! Så Maken startade upp rakapparaten igen och skalade loss på 6mm. Så nu ser jag ut som en kiwi i skallen.

När jag kom ner från duschen så tittade Lill-Grabben på mig och sa: -Vad fin du är Mamma! Då kände jag mig som världens rikaste människa!

Jag har bett Lojs att ta en bild på mig som jag ska lägga upp. Det behövs ett proffs för att få den här frillen att se ok ut!

Idag var det dags för giftning igen. Det var dock bara en liten ynka påse idag så det var raskt överstökat. Jag fick min inandning av penicillin idag. Det smakade inte helt igenom muffins. Själva inhaleringen tog kanske en timme. Jag satt i ett rum, under en fläkt med armbågarna på en skrivbord med små hål i. För den intresserade kan jag berätta att det var 958 små hål. Precis så roligt var det att sitta där och andas. Men det är bara en gång i månaden så det är ju inte hela världen men jag ska ta med en tidning nästa gång.

Resten av dagen har gått i lugnets tecken. Maken bad sin Svåger om hjälp att installera extraljus på bilen. Mamma och Pappa var här och fikade en liten sväng. Sen har vi mest myst och spelat lite tv-spel. Lite lagom vilt.