Idag visslade Maken och jag ner till Kalmar för cellgift. Jag tog upp med läkaren att jag har svårt att prata och lätt blir anfådd, vilket ni stackare som försökt föra ett samtal med mig märkt. Läkaren tog på sig den stora bekymmersrynkan. En del av de cellgifter som jag får kan ge inflammation i lungorna (den illröda cellgiften) och det går att behandla men det är en knölig biverkning att bli av med. Så idag fick jag bara en sorts cellgift och groggy-illamående medicinen. Sen blev det lite väntetid för en undersökning av mina lungor. Maken tittade på och tv och gafflade med gubbarna, tror jag i varje fall. Jag låg i en säng och sov. Det är svårt att hålla sig vaken, dels för att jag lätt blir trött och när jag blir nervös så somnar jag. Måste vara någon form av psykiskt försvar.

Den första undersökningen var för att kontrollera lungornas funktion. Då får man sitta i en liten plastbur på typ 50x60 och andas i ett snorkelmunstycke. Jag måste få skryta med att jag har en riktigt fin lungkapacitet, skönt att något är bra. En del av undersökningen var lite skum. Man satt instängd i buren, andades i munstycket varpå de stängde av luften i några sekunder så man skulle andas i motstånd så att säga. Det enda som cirkulerade i huvudet på mig när de stängde dörren var en variant på ett råd jag en gång fick av min käre far: Fis aldrig när du själv i en hiss. Det andra rådet jag fått är: be aldrig en arbetsgivare fara åt helvete. Det sistnämnda hade jag ingen användning av idag så jag anammade det första istället. Men gångbara råd är det som jag gärna delar med mig av.

Den andra undersökning var en röntgen av lungorna. Jag blev så himla glad när det visade sig att jag inte behövde ta kontrast inför röntgen, tycker att det är för äckligt. Sen var det några timmars väntan tills vi fick åka hem. Vi tog en rejäl fika och sen hängde vi i vilorummet. Det är helt ok mysfaktor på väntrummet och vilorummen där. Man har en massa tidningar, goa stolar, tv, mysbelysning inte alls så sjukhus som man kan tro. Allt visade sig att vara bra med testerna men jag skall tillbaka om torsdag och träffa en läkare till bara för säkerhetsskull. Men om jag blir risig så är det bara att sticka in till sjukan.

När vi kom hem så har underbara mamma städat här hemma! Kärlek! Hon lider precis som jag utan stillefrö och har lite problem med att bara sitta still. Hon hade även en laddning med spaghetti och köttfärssås klar. Vad skulle man göra utan sin mams??

Lill-Grabben har varit lite hängig idag så han får hålla sig hemma nu i några dagar. Känner på mig att jag kommer vara lite piggare och då kan vi passa på att mysa lite. Ibörjan när jag var dålig blev han lätt arg på mig när jag inte orkade men nu har det vänt. Vi leker en hel del fast lite stillsammare och han vill kramas väldigt mycket. Det känns som att han har landat lite i det här han med. Men det ska blir skönt att bli frisk så man kan bli som vanligt igen.