Dagen började helt underbart när jag vara nere i tvättstugan för att hänga tvätt. Upptäcker att det står fullt med vatten i maskin. Oj då, tänkte jag och tänkte sparka igång tömmningsprogrammet och upptäcket då att det inte finns ett liv i maskin. Aj då, tänkte jag då och gjorde en norsk brytning, tömde maskin, kolla filtret och fortfarande inget liv. Kära nån då, sa jag då och kolla hur torktumlaren fungerade och det gjorde den inte, den var helt död. Men vad fan då! svor jag och vrålade på Maken. Vi provade allt utan att det fungerade. Och vad gör man då? Man ringer till sina föräldrar naturligtvis! Mamma lovade att tvätta om den blöta tvätten och pappa kom med en bredsladd fem minuter senare. Han gick lös nere i tvättstugan och byte något elektrisk och sen genom ett mirakel och handpåläggning så fungerade det igen. Jag är inte hundra på vad han gjorde men fungerade i varje fall. Glad som en lärka blev jag för jag såg ett inköp av tvättmaskin och torktumlare framför mig. Jag gav pappa en rejäl smällkyss på kinden och sa att han är min favoritpappa.

Med katastrof nummer ett avklarad så kunde jag återgå till att oroa mig åt den andra katastrofen, min häst. Efter hennes egen variant på akupunktur igår så var hon rejält svullen över knä, skenben och kota. Det är inte bra. Nu ikväll så hade svullnade lagt sig så det var bara svullet över knäet, tack och lov! Så nu håller jag tummarna för att vi inte behöver ravla iväg till kliniken med henne.

Så nu ska jag andas ut och slå mig ner brevid Maken i soffan!