Somnade imorse vid halv fem ungefär. Det har nog att med förra veckans sovorgie att göra, jag har nog sovit för mycket. Vaknade vid kvart i åtta av att mamma satte nyckeln i ytterdörren. Vänder mig då om och se Maken liggandes i sängen. Nämen, tänkte jag, där ska han inte vara vid den här tiden på dygnet! Så jag puttar på Maken och ställer den intelligenta frågan: Älskling, har du försovit dig? Jag tror inte han svarade men han rörde sig i samma hastighet som Stålmannen så det tror jag. Själv var jag pigg som en mört och gick ner till Mamma. Kom på att jag kanska skulle försöka sova några timmar till så jag gick och lade mig. Strax efter nio gav jag upp.

Lojs kom förbi på en kopp kaffe och lyckades få med sig Basse Katt in vilket var kanon för man kan ju inte åka till veterinären utan rätt katt i buren. Efter vårt kaffe så passade jag på att kamma till Basse så han såg ut som folk (eller katt) . Hans öga var kanonfint idag, inte svullen, rinnande och tredje ögonlocket syntes inte. Det är lustigt, både gällande katter och hästar, de kan vara dödsjuka och man ringer till veterinären (oftast på jourtid) och lagom till veterinären kommer så har de mirakulöst piggnat till och så står man där som en byfåne när man har beskrivit sin häst som blockhalt och den travar på som om den skulle starta Elitloppet. Men, vis av erfarenhet så åkte undkom inte Basse veterinären ändå. Han har ingen skada på någon av hornhinnorna men de såg också den elaka reva under ögonlocket så nu ska han få ögonsalva på 12 dagar. Så det var inte så farlig utan löste sig riktigt bra!

Något annat som gick bra var min röntgen. Var så nervös över att jag skulle må illa så att jag började må illa i väntrummet. Hjärnan spelar en härliga spratt ibland. Men det gick över när jag lugnade mig lite och under själva röntgen bad jag att få ha en kräkstratt inom räckhåll. Det är lustig, jag kan må hur illa som men har jag bara en kräkstratt så lugnar det sig med en gång. Så det är därför det ligger kräkstrattar gömde lite varstanns här i huset om någon har undrat! Sköterskan som satte nålen på mig idag gick in på en solklar första plats på min sticklista! Hon var så himla duktig så jag funderade på om jag hade lagt på bedövningssalva och glömt det. Det kändes ingenting, helt otroligt! Jag var tvungen att berömma henne! Så det var inte så farligt utan löste sig riktigt bra!

Efter allt så åkte vi hem, Maken, Basse och jag. Jag var döslut och tog mig en gubblur så nu kommer jag väll inte kunna somna inatt heller. Jag pratade men Karlssonkompanjonen en lång stund. Det var ett sånt där bra samtal som tog med allt mellan himmel och jord. Tant Bruns knä är nu tillbaka i normal storlek och hon hade en uppvisning i hagen på hur man gör riktigt höga bocksprång. Vi enades om att vi är tacksamma så länge hon håller sig i till att visa den i hagen för man kan inte sitta kvar om hon gör ett sådant under ryttare. Tro mig, jag vet! Hon har provat en gång vilket ledde till akuten och kryckgång i flera månader. Att landa på svanskotan från hög höjd och med hög fart är inget jag anser att man behöver prova på. Fast man får rejäla smärtstillande. De jag fick var så bra att jag kunde ägna dagarna åt att prata med de rosa elefanterna som studsade omkring.