Igår var jag och Maken nere i Kalmar och fick svar på röntgen. Det var både positivt och negativt. Det positiva är att alla de flesta tumörerna är nedsläckta helt eller till större delen, dvs de är ofarliga. Det negativa är att en tumör som sitter i vänster käkvinkel inte har blivit mindre utan snarare större. Jävla skit. Så nu påbörjas en ny och tuffare behandling. Nu har jag tre månader framför mig med behandling varje vecka istället för varannan. Jag får däremellan cellgifter i tablettform som jag får ta hemma, penicillin för att motverka lungiflammation, kortison som smakar fördjävligt samt några fler tabletter som jag inte vet vad det är. I nästa vecka kommer jag få sprutor som ska skjutsa på de vita blodkropparna.

Detta är en tysk behandling då de ger betydligt tuffare behandlingar i tyskland. Men det vet vi alla att tyskarna marscherar ju än. Jag fick någon ny må illa medicin som var dunder. Tror att den funkar så att man blir så stenad så man skiter i om man mår illa eller inte. Den funkade så på mig i alla fall. Maken fick köra mig i rullstol till bilen.

Så idag har jag vinglat runt som en nyfödd fölunge. Är så vansinnigt trött. Men hjälper det så är jag på. Mitt fall har varit uppe på nationell nivå i Hodqkins-gruppen. Det fattar ju vem som helst att det inte är bra men det hjälper inte att tänka på det.

Nu får måste jag tyvärr dra upp lite riktlinjer inför besök:

* Jag älskar er alla men har ni minsta sjuksomsymptom eller varit i närheten av sjukdom så kom inte hit.

* Handsprit står i hallen. Sprita ordentligt. Gurgla gärna.

* Tyck inte synd om mig för mycket. Då känner jag mig för sjuk

* Vill jag inte snacka om det så skit i att ta upp det tills jag gör det

Känns lite prinsessan på ärten att skriva så här men det är för mitt eget välmående. Jag pallar inte att snacka om läget live som det är nu. Det kommer gå över. Det gjorde det sist.

Nu ska jag ta en power-nap.

Over and out