Nu har jag en sån julfeeling så det bara kliar! Så jag kan inte hålla mig, nu åker adventsstjärnorna upp!

Det var så himla mysigt att komma ner imorse nu när julgardinerna är uppe. Mina favoriter hänger i hallen. Det är ett par härliga gardiner som jag fick av min före detta granne från Hästgården jag bodde på. De är röda (gardinerna, inte grannen) med en massa söta änglar på som en flyger upp och ner och än susar runt med en förvirrat litet leende. Hon tyckte att de passade mig, tror det var de förvirrade leendet hon tänkte på!

Pappa kom igår med sitt stora adventsbidrag, julbocken. Till Lill-Grabbens första jul så snickrade Pappa ihop en julbock som han varje år klär med granris och julslinga. Den står sen vid altan dörren och lyser långt i Januari för den är så himla fin att jag knappt vill plocka bort den!

Nu är det bara barnens avdentsklappar jag ska lista ut! Vid varje advent, vid frukost,  så får de en liten klapp bara (för att det är så skoj och ge). Brukar vara seriös och gömma den och lämna ledtrådar.

Som alla säkert har listat ut så är här med julen det bästa jag vet!

Det var ju roligt hurra! Tycker alla vi som inte jobbar med snöröjning...

Igår var jag pigg som en mört och for runt i huset som ett torrt skinn. Detta ledde till att jag var helt ihjäl på kvällen och inte pallade att tänka en enda bloggande tanke. Igår började jag att stryka iordning julgardiner och dukar, riva runt i kartonger med julsaker för att fortsätta med att tvätta och städa lite. Det låter kanske inte som så mycket med har man inte full ork så blir det ganska mycket. På kvällen var Maken iväg på hockey varpå Mamma var här och mös med Lill-Grabben och mig. Mest med Lill-Grabben för jag var tvungen att ta en power-nap.

Idag vaknade jag utsövd, pigg som en lärka och började organisera lördagens hörkörning. Nu är det snart mer folk engagerade i Tant Bruns hö än vad det är i en normalstor mellan-östern konflikt. Det ska bli skönt när jag är frisk sen och kan åka och hämta hö själv utan att behöva be hela Småland om hjälp. Nu vet jag ju att alla engagerade har sagt att de hjälper till så glatt men jag vill inte vara till besvär. Efter detta strök jag klart de sista gardinerna och kapsejsade sedan på soffan när attack-sömnen kom smygande. Attans vad jag sov!

På eftermiddagen kom Mamma när hon hade hämtat Lill-Grabben på dagis. Vi bytte till julgardiner så det är klart nu. Sen kan jag gå här och pyssla med mina tomtar och julgranskulor bäst jag vill. Jag har nämligen en grej för julgranskulor och tycker att det är det finaste pyntet som finns. Så här brukar det vara kakfat med fejksnö och kulor, stora vaser med kulor, skålar med kulor och ändå finns det mänger med kulor kvar till granen.

Nu när fågelmaten har kommit upp och jag för en gångs skull har tid att titta på alla fågelgäster så har jag lånat en fågelbok för att se om jag kan öka på min allmänbildning med lite fågelsorter. Jag kan typ kråka, skata, talgoxe och domherre så det finns luckor att fylla.

Ska jag vara helt ärlig så är jag skapligt trött nu med faktiskt. Känner hur ögonen går i kors mer och mer så jag ska ta mina stora tabletter och dra mig tillbaka tror jag. Det kanske inte är en dum idé att få ett litet blodtillskott så jag piggnar till lite...

Jag trillade ner i köket för min vanliga nattsmörgås (dum vana, kommer lägga sig på välfärdsvolangen) och dum som jag är tittar jag i Expressen. Varför gör jag det när jag alltid blir upprörd? Och innan läggdags? Dumt, dumt 

Ämnet för dagens upprördhet är SD.

I tidningen finns en intervju som tar upp möjligheten att Erik Almqvist skall köpas ur partiet men att han vill sitta kvar för att lyfta en fallskärm (allt lite spekulativt men viktig fråga att ta upp).

Det jag vill komma till är följande rader, och jag citerar: "När Expressen i helgen träffade Erik Almqvist nära hans lägenhet i Budapest i Ungern // ". Hallå i lådan! Naturligtvis ska han få ha en lägenhet i Budapest! Gillar den staden jag med dess blandning av skönhet och skräck i sin historia och vill gärna åka dit någon mer gång men... mina politiska åsikter är inte av den arten att varje nationalitet skall hålla sig inom sitt lands egna gränser.  Ska man se till partiets egna värderingar så hade kanske en stuga i Dalarna eller varför inte Böda camping varit mer passande?

Sverige är fantastiskt vackert Almqvist! Du borde ge det en chans!

Idag var det som sagt dags för stora rundan och mötte med doktorn. Doktorn jag träffade idag är visserligen doktors-allvarlig men har samtidigt riktigt mycket humor som ligger precis under ytan så både Maken, jag och Doktorn garvade under hela besöket. Det är så himla skönt att sitta och prata om cancer och arton biverkningar och kunna skratta under tiden. Och så till alla biverkningar:

jag frågade om mina bihålor och så här är det. Man kan alltid spola ur dem efter att ha genom röntgen kollat var det uschliga sitter. Det kan också vara så att det uschliga sitter så dumt till att man är tvungen att borra lite för att få väck det och det var inte Doktorn sugen på att ge sig på i rådande tillstånd. Jag svarade att jag är inte särskilt intresserad av att bli borrad i huvudet vare sig med eller utan cellgift då jag är rädd för att min ärthjärna kan trilla ur. Så fortsatt kortisonspray i dubblad dos samt några avsvällande tablett som man kan få mardrömmar av. Låter intressant.

Jag har fått bedövningssalva till munnen så jag kan äta ordentligt och borsta tänderna utan att gråta. Fick även någon sörja mot svamp vilket man lätt kan få i munnen. Svampsporer finns runt oss hela tiden men det är först när man är nedsatt som de får fäste. Fick även något mer medel som jag kan ta senare om problem dyker upp igen. Sörjan jag fick är gul så jag antar att Doktorn såg en kantarell i munnen på mig. Så har jag ju min stackars vänster arm som fortfarande är inflammerad efter ett nål som sattes. Det kan fixas med blodförtunnande sprutor som dock krockar med mitt cellgift. Så jag håller inflammationen i schack med salva och kvarstår problemet så blir det sprutor när behandlingen är avslutad.

Jag har tydligen inget vidare Hb (röda blodkroppar) som ligger på 89. Jag ligger idag på gränsen för att få blod men det finns ju ändå en gräns för hur mycket man kan skotta i en kropp på en dag så det verkar som att det blir lite blod nästan gång. Det känns lite läskigt tycker jag. Dels för att det ser faktiskt äckligt ut när det hänger en påse med mänskligt blod i en påse på en droppställning och sen tanken på att någon annans blod ska in i min kropp. Men jag tänker ju inte göra en Jehovas vittnen här och säga nej för min stackars kropp behöver all hjälp den kan få. Jag tänker iställer låtsas att blodet jag få kommer från Lillasyster eller från hennes mamma som båda är blodgivare för känns det helt ok! Nu vet jag ju naturligtvis att så inte är fallet men i krig, kärlek och cancerbehandling är allt tillåtet. Och som jag sa till min mor, jag kanske blir så pigg om jag får blod att jag hoppar upp och börjar joddla. Händer det så utgår jag ifrån att Kicki Danielsson är blodgivare och har samma blodgrupp som jag.

Jag sov i vanlig ordning under behandlingen och drömde precis som vanligt. Det är skumma drömmar man har under behandlingen. Hela drömmen känns så verklig så när jag väl vaknar så är jag osäker på om det har hänt eller inte. Temat är ungefär detsamma varje men händelserna är olika. I drömmarna är jag alltid på sjukhus, jag är alltid väldigt trött och svag och jag trillar ofta omkull och slår mig halvt fördärvad. Det senaste jag drömde idag var att jag gick in ett fikarum som hade mörkt bruna väggar, mörkt gröna stolar och ljusa träbord. Vid en vägg stod ett bord med vattenkaraffer, glas och ett stort grönt kassaskåp med ett rött vred på. Jag vänder mig om och tänker att det var ju ett himla lustigt ställe att ha ett kassaskåp då jag faller och slår i pannan något förskräckligt. Jag blir liggade på sidan helt oförmögen att röra mig då en dam kommer fram och lyfter undan mitt långa, blonda hår (här borde jag ha hajja att det var en dröm!) och skriker till av förskräckelse. Då ser jag själv att har runnit ut blod på golvet. Damen skriker på sin man som får dit en läkare och då vaknar jag. Jag var jätteledsen och grät utan att förstå varför, jag visste bara att hade drömt. Minnesbilderna från drömmen kom tillbaka först nu ikväll. Och nu (trumvirvel) en amatörtolkning: Jag är livrädd för att bli så sjuk så jag inte kan reda mig själv, att kroppen jag svika mig totalt och ge upp. Men, detta kan jag inte gå och vara rädd för hela tiden för då blir jag knasig(are). Men när jag blir lite dåsig av gifterna så kommer det upp till ytan. Men hellre i drömmar där man kan skaka det av sig än i vaken tanke där det biter sig fast.

Drömde en ännu värre dröm sist faktiskt. I drömmen ligger jag i sjukhussängen i behandlingsrummet (där jag även låg i verkliga livet) och jag är helt väck, nästan som en vaken form av koma. Jag hör hur sköterskorna ropar på läkarna som kommer in och tar min puls, lyfter på mina ögonlock, lyser mig i ögonen och säger: -Det är ingen fara. Hon lever men är medtagen.

När jag sen vaknade så frågade jag sköterskan om någon hade lyst mig i ögonen för det var så enormt tydligt i drömmen. Hon tittade lite på mig som om det slagit över innan hon sa nej. Återigen: Min rädsla för att bli hjälplös men samtidigt syns hur hårt jag litar på att läkarna ska rädda mig.

Som alla säker har listat ut med detta ordbajseri så har jag fortfarande Mammas internet-sticka till låns. Att knappa in den här novellen via telefonen...phu! 

Idag så fick Lill-Grabben vara hemma då det verkar gå en vända till med magsjuka på dagis. Han fick skrutta iväg med Mormor och mig till vårdcentralen för provtagning. Han har stenkoll på vart vi ska, vilken knapp han ska trycka på i hissen, vart man anmäler sig och så vidare. Behöver han gå till läkaren själv så kan jag bara släppa av han nere i entrén så fixar han det själv. Han var även idag med in och kikade vid blodprovet och busade lite. Efteråt åkte vi förbi skit-ICA för jag var i stort behov av en ny adventsljusstake, eller adventslåda som det tydligen heter nu för tiden. Lacken har började lossna på den gamla. Jag löste det i några år genom att ställa den lacklösa och fula sidan ut mot fönstret men förra året såg den så eländig ut så att jag fick skämmas. Lill-Grabben fick även sin muta på Gyllende Måsen och då var han nöjd och glad.

Mormor och Lill-Grabben lämnade av mig hemma och åkte vidare till Figeholm. Själv åt jag köttfärssås till lunch. Det var ingen idé att koka pasta till för det behöver man ju tugga en gång i varje fall och det funkar inte med dessa eländiga munblåsor. Så jag körde på den delen av menyn som går att svälja rakt upp och ner. Känner mig som en boaorm. Strax efteråt fick jag besök av min Fårbosvägerska med den lilla nydöpta gullungen. Det var så mysigt att få hålla lite bäbis! Jag kan inte fatta att jag har haft ett sånt litet barn. Det var himla trevlig att sitta och prata med svägerskan i lugn och ro. Det blir ju mest att man träffas på kalasen, vilket vi förvisso har en hel del av, och då har man ju inte samma tid att sitta och snacka. Jag hann även med ett snabbsnack med Lillasyster och Karlssonkompanjonen.

Lite senare på kvällen så kom stallägarinnan förbi med en stor påse från alla i stallet. Påsen var fylld med en massa julgodis och glögg. Jag blev så himla glad och rörd! Tack så hemskt mycket alla stallisar! Ni är för härliga!! Jag väntade dock med att läsa kortet till Stallägarinnan åkt, jag är så lättrörd och börjar lipa för allt. Vi satt och pratade om allt som hänt under hösten på båda fronter och det var både sött och surt. Mest surt om jag ska vara ärlig. Det verkar som att denna senare halvan av året har varit riktigt skräp för många! Men till er alla som sitter med elände upp till öronen: Det kommer en vår och den kommer vara bättre! Jag bara känner det på mig!

Så ska vi summera så har det varit en riktigt härlig dag idag! Imorgon är det stora giftvändan med läkarbesök inbokat. Det är ju inte hur lattjo som med cellgift men nu börjar jag vänja mig. När man slipper må illa så är det genomförbart. Man blir trött, omtöcknad och vinglig men förhoppningsvis blir man även frisk och blir jag inte frisk så tänker jag banne mig reklamera.

när man slår på tv:n och får se vinterstudion med Andrée Pops. Då är det vinter på riktigt!

Jag kände mig så himla frisk igår och tänkte: Le! För nu blir det inte nått mer! Så jag log och fick hela underkäken full med förkylningsblåsor. Tack för den! Som grädde på moset så är jag även svullen i hela tandköttet. Detta har gjort mig rätt lik Svenska Hollywoodfru Isabel Adrian då även mina läppar, precis likt hennes, är helt svullna och orörliga. Fast det gör bara ont när jag ler så jag har försökt undvika det. Så det har stått en hel del yougurth och kräm på menyn idag. Lyckades även klämma i mig spaghetti och köttfärssås men det svalde jag utan att tugga.

Några andra som har varit hungriga är mina vänner småfåglarna. Jag brukar alltid spara äppeln kvar på träden åt dem men i år var det inget vidare äppelår. (Vi har åtta äppelträd på tomten så det räcker och blir över till oss alla) Dessutom bjöd vårt skatpar in alla sina släktingar på semestern och de gjorde verkligen rent hus. Så nu i några dagar har det suttit talgoxar på fönsterblecket till köksfönstret och blängt på mig som om de ville säga: Langa fram krubbet hörru! Så idag föll jag för deras hotande blickar och hängde ut talgbollar. Jag har sett filmen "Fåglarna" och vill inte uppleva detsamma. Jag hann inte mer än in i köket igen förrens hela trädet var fullt med fåglar som käkade för fulla muggar. Alltid trevligt att kunna glädja någon. Får ta och köpa lite fågelfrön imorgon.

Jag måste berätta något annat roligt (som Kvast-Hilda och jag har skrattat mycket åt). Lill-Grabben har ett tv-spel med Batman och i det finns karaktären "Catwomen". Lill-Grabben har nog hört lite fel för han säger KattMommen istället vilket han brukar kalla Mormor Katt. Och jag ser bilden framför mig: Vår tjocka katta, i klämd i en latexdräkt. Himla tur att hon inte har en piska som karaktären i Batman har. Då skulle hon nog springa runt och rappa oss över hälsenorna varenda gång kattmaten håller på att ta slut.

Imorgon är det dags för provtagning och det verkar som att Lill-Grabben får åka med igen. Vi har fått indikationer på att det går lite magsjuka igen på dagis och jag känner att det räcker med blåsor i munnen, ont i bihålorna och ont i vänster arm. Men då blir ju Lill-Grabben glad, han gillar att vara inne och busa med sjuksystrarna på vårdcentralen.

I natt vaknade jag av att hela jag skakade. Jag trodde först att jag hade fått ett epileptiskt anfall av alla mediciner jag äter men anledningen visade sig vara mycket enklare. Det var nämligen så att Mormor Katt hade krypit upp i sängen, lagt sig på mig och börjat att katastrofspinna. Det är egentligen strikt verboten för katterna att vara i vårt sovrum då Maken blir så täppt näsan men sen jag blev sjuk så har Mormor Katt tagit för vana att smita in och lägga sig hos mig. Hon gör det bara när jag är riktigt hängig, hon kanske tycker att jag behöver lite extra kärlek när jag är sjuk. Och det är ju fint av henne men hon snor ju allt täcke!

Även Basse Katt visar sin kärlek så gott han kan. Sitter jag i soffan så brukar han hoppa upp och dunka sin skalle i min och spinna. Är jag då utan mössa så gör han tappra försök att tvätta mig på stubben på huvudet. Det är säkert den bästa kärleksfulla handling som hans katthjärna kan komma på men jag är inte särskilt förtjust för jag vet nämligen vart den tungan har varit. Det är egentligen bara Soda Katt som glider runt i huset helt oförändrad av läget och glor med sina klotrunda, gröna ögon vilket gör honom förvillande lik en lemur.

Idag har Maken och Lill-Grabben varit på dop av fårbosvägerskans (och svågers också) lilla dotter. Hon uppförde sig exemplariskt efter vad jag förstod, dottern alltså, svägerskan bara antog jag att hon uppförde sig. Det är trist att inte kunna hänga med men Maken hade med sig smörgåstårta hem så då var lyckan återställd. Jag säger bara det, svägerskans smörgåstårta är inte att leka med! Och det bästa är att jag har en rejäl bit kvar som jag vaktar som en hök över.

Jag har känt mig riktigt pigg idag så jag har pysslat runt lite här hemma. Inte kunde jag tro att man kan bli så tillfreds av att tvätta, vika tvätt och städa en toalett! Passade på att bädda rent efter mitt senaste feberanfall. Till det hade jag dock hjälp av Lill-Grabben vilket gjorde att det tog fyra gånger så lång tid. Det är svårt att byta påslakan när det har krypit in en fyra-åring i påslakanet, det är liksom så fullt då.

Som jag skrev häromdagen så började jag få känning av bihålorna och attans bananer vad dålig jag blev. Jag gick och la mig vid kl 00:00 i onsdags och vaknade idag vid kvart i tio bortsett från en och halv vaken tid i torsdags. Så jag har legat pall med feber i vanlig ordning. Nu är jag pigg igen men jag ska prata med farbror doktorn på tisdag så får de hjälpa mig med det här. Har de tagit benmärgsprov, dragit ut tre tänder på samma dag samt pumpar mig full med allsköns gifter så kan de lika gärna spola ur mina bihålor med. Vi har fått en mystisk gåva i form av en fantastiskt fin dörrkrans! Vi har tackat en hel del människor och alla ser lika oförstående ut så nu säger vi det här: Tack så hemskt mycket! Vårt internet har lagt av så idag så blir bloggen utan mitt sedvanliga ordbajseri då jag får blogga från mobilen. Och vi kan säga såhär: jag är inte lika snabb i smstryckandet som Princess! Där bara rasslar detmedan jag kör pekfingervalsen. Ännu ett tant-tecken måhända?