Vera hade det skapligt bekvämt i häktescellen. Hon hade fått både kaffe, en pocketdeckare och en kudde till sitt onda knä. Häktesvakten kände hon sen gammalt. Som liten hade han varit en förskrämd liten pojke. Vera mindes den dagen då hon funnit honom på vägen då han hade kört omkull med sin cykel. Hon hade lastat in både pojke och cykel och kört hem dem till sig där hon bjöd på saft, bullar och plåster. När pojkens pappa dök upp och fick se att den nya cykeln var trasig så hade han höjt armen för att utdela en örfil. Vera minns än idag hur hoppet tändes i pojkes ögon när hon gick emellan och lovade att om han rörde pojken än gång  till så skulle hon klå honom tredubbelt tillbaka 

”Både gott och ont går igen”, filosoferade Vera när häktesvakten stack in huvudet för att fråga om hon ville ha mera kaffe eller en extra filt.

Vera tänkte tillbaka på sin egen barndom och på sin egen far. En respekterad och omtyckt man i samhället och i hemmet en tyrann som höll familjen, drängarna och till och med djuren i hård tukt. Under Veras uppväxt förvandlades modern mer och mer till en förskrämd skugga som tills sist fulländande konsten att göra sig osynlig. Allt för att inte väcka faderns vrede. Det första minnet av sin fars raseri den gången då en av drängarna blev påkommen med att ta en tupplur mitt på dagen. Vera var fyra år när hon såg sin far misshandla den arme mannen så brutalt att han blev döv på ena örat och fick en obrukbar vänsterarm.

Visst förstod hon att faderns beteende hade format hennes liv. Hon undrade hur hennes eget liv hade tett sig om det hade funnits en vuxen vid hennes sida när hon var ung, en vuxen som hade vågat stå upp för henne och som hade trott på henne. Hade denna vuxen funnits då så hade hon definitivt inte behövt sitta i en häktescell och fundera sitt liv och sina beslut i varje fall.

 

Anneliie

1 maj 2013 10:25

Även "Vera", vill jag läsa mer om. Snälla, skynda på...

Ulrica Karlsson

1 maj 2013 22:12

Jag tumlar runt det i huvudet just nu!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...