Igår var jag duktigt sliten efter jobbet. Jag hade banne mig ont överallt. Men jag har så himla goa människor omkring mig! Tommys matte och jag hjälps åt så gott vi kan och så hon hade fixat allt det tunga åt mig i stallet. Helt underbart! Själv tog jag min sista ork till att svänga in till Djur & Natur för att köpa lite hästmat. Som vanligt var det fullservice med allt bärande och igår fick jag till och med VIP-behandling när jag, sittandes på kundvagnen, blev utskjutsad till bilen av ena butiksägaren. Jag tjoade värre än fattighjonen i Katthult när de fick åka vedkälke! Det var så roligt så att jag har beställt en runda runt hyllorna med hundmat till nästa gång. Det är en evig tur att jag bara har blivit äldre och inte vuxen så man kan få bära sig åt lite.

På kvällen trillade Stor-Grabben hem, dock utan sin syster som befinner sig i Götet på fotbollsträningsläger. Grabbarna och jag mös ihop oss i soffan med filmen The Avengers och allsköns plockmat. Lill-Grabben åt upp innanmätet på alla gurkstavarna och somnade i soffan medan vi andra såg resten av filmen. Då Stor-Grabben och Maken är lika som bär så blev de alldeles uppspelta och lekte superhjältar i vanlig ordning när filmen var slut. Maken hann även med en förstklassig zombieimitation. Han är riktigt bra på att leka zombie, nästan lite för bra i mina ögon då det enda jag är rädd för så är det zombies.

Lördagsmorgonen började med tjejfrukost i kyrkan. Det är ett riktigt skönt sätt att börja dagen på: kaffe, småprat och lite eftertanke.  

Efter detta var det min tur att hjälpa Tommys matte så hon fick sig en stall-ledig dag. Det hela tog en bra stund då stallägaren och jag slog oss ner i solen för att utbyta viktig information om våra medmänniskor.

På eftermiddagen så smällde vi tre premiären i ett slag. Det var tre säkra vårtecken:

Framtagning av studsmattan, första grillningen och första middagen på altan.

Lill-Grabben och jag stack tog och hoppade en stund på studsmattan och då slog det mig: Shit! Jag kan hoppa studsmatta med min son! Hela förra sommaren så fanns inte ork eller energi till något sånt. Jag genomfors av en sån tacksamhet och lycka över dessa tio studsminuter så jag hade fullt upp att inte börja gråta av lycka. Efteråt gick jag och kramade min Make och hulkade fram: Jag kan hoppa studsmatta!

Ibland bara slår det mig vad som egentligen har hänt och hur tacksam jag är över att det gick så himla bra. Det känns som om man har fått en andra chans.

Under denna vitsiga rubrik kommer tre bilder som visar hur fort mitt hår kommit tillbaka! En riktig hår-resa alltså!

Julafton 2012 och huvudet lyser vit som snö...

26/2 2013, mitt första försök till frisyr och ögonfransarna börjar växa till sig

I förrgår, snacka om rejäl kalufs!