Lite dramatisk rubrik som inte är så allvarlig som den låter.

Den som dommen fallit över är tvättmaskin. Det finns inget att göra. Visst, man kan ju laga allt men det kommer kosta hälften av vad en ny maskin kostar och det är vi inte sugna på att lägga ut det på en maskin som har elva år på nacken. Så det är bara att tacka för lång och trogen tjänst och köpa en ny. Jag funderade på att lägga handen på den idag och sjunga "Amazing Graze" för den men då hade jag nog blivit inlåst på psyket.

Jag har kommit fram till att jag är en konstig själ i många avseenden (nu kommer flera nicka igenkännande är jag rädd) men jag fäster mig lätt vid vardagsting. Helt ärligt så tycker jag det är lite sorgligt att tvättmaskinen är körd. Jag har inte heller fixat att köra någon av mina bilar till skroten, vilket brukar vara nästa naturliga anhalt när jag har haft dem ett tag.

Inte så att jag är en en vårdslös bilförare på något vis (eller nja...) men i och med att jag är yngst i familjen och hästägare dvs alltid pank så har jag väntat tills alla i familjen har bytt bil och så har jag övertagit den äldsta (vilket jag är grymt tacksam över!)

Det var så jag fick min första bil, MND 683, en grå 745:a som faktiskt är historisk i min vänkrets. Det var en bil med en själ. Hemhem och jag sa alltid: -MND tar en alltid hem, och det gjorde den. Ett år när vi åkte hem från öland så började bilen hacka och spotta redan innan ölandsbron och fortsatte hela vägen hem. Den totaldog först när jag körde in på gården hos mor och far. I många ögon så var det en rätt skruttig bil. Den hade bara 75% centrallås då bagagen inte att låsa, när du blända av till halvljus så slocknade all belysning men du behövde bara blända på för att få halvljus igen. Radion fungerade i varje fall, så länge det inte regnade för häftigt i varje fall. Men det var go värme i den vilket dock vägdes upp av att fönstret i förardörren åkte ner med ca 1,5 cm/mil under körning.

I och med att det var en växellåda på overdrive så slutade overdrive-knappen att fungera (vilket de alltid gör för eller senare). Men som en sann skruttvolvoförare så vet man att det handlar bara om att dra ut de sladdarna kopplade till knappen och nypa ihop dem när du ska köra i högre fart.

Men den gick igenom besiktningen varje år. Eller rättare sagt, den gick vidare till andra chansen varje år. Ett år trodde jag att det var färdigkört. Dels för att den hostade och hackade värre än vanlig dels för att pumpen till spolarvätskan hade lagt av. Jag försökte dölja det hela med att i farten efter anmälan till besiktningen slängda ett par rejäla snöbollar på rutan för att få den ren. Detta funkade inte kan jag berätta. Besöket slutade med att varje besiktninsgubbe plus alla andra gubbar stod och tittade ner i motorn på min bil, fullt fascinerade över att den funkade. Visst, man kunde ha bytt bil men jag gillade den. Dessutom var den inte så stöldbegärlig då den vägrade starta  för vem som, man fick ha en liten knyck som var svår att förklara.

Nåväl, när det var dags för MND att somna in, alltså när det fanns en "ny" bil att överta så tvärvägrade jag att köra den skroten. Pappsen påpekade då att jag kunde minsann vara med och avliva mina djur men inte köra en bil till skroten.

Men så är det, alla har en gräns och så även jag. Och där går min gräns.

Jag behöver kanske inte nämna att Pappsen är snäll och kör tvättmaskin till tippen imorgon...