I och med att Vera vägrade säga ett ord vare sig till honom eller till den stackars kraken till advokat som han hade fått tilldelad sig så avbröt Adler förhöret och återvände till sitt kontor medtagandes en stor kopp kaffe. Kontorsstolen protesterade rejält när han slog ner sin bastanta kroppshydda i den. Han lade upp fötterna på skrivbordet och började bena ut situation. Han hade en film från en övervakningskamera som visade en person som kunde antas vara den misstänka, dock visade inte filmen någon klar ansiktsbild. Personen var hur som beväpnad när denne eller denna gick in på Skrävlinge församlingskyrkoarkiv. Tumult utbröt, dock utom kamerans räckvidd och det enda som rapporteras saknat var ett brev. Adler suckade och sträckte sig efter utskriften av förhöret med Lennart Jansson.

Polishuset Ortsta

2011-05-25

Närvarande: Kommissarie H. Adler (H.A)

                      Aspirant K. Johansson (K.J)

                      Lennart Jansson, vittne (L.J)

H.A: Vill du uppge ditt namn

L.J: Lennart Jansson

H.A: Född?

L.J: Ja, i Skrävlinge församling

H.A: Jag tänkte närmast på dina födelsedata

L.J: Åh! Jaha! 471213-3032

H.A: Kan du berätta lite om ditt arbete i kyrkan?

L.J: Jag är lite av en allt-i-allo. Jag klipper häckar och placerar ut psalmböcker men det jag brinner för är arkivet som vi kallar det

H.A: Jag har förstått att det var du som såg till att det placerades ut en övervakningskamera utanför dörren?

L.J: Ja, det stämmer. Jag ville helst av allt ha en kamera där inne med men det fanns inte pengar till det. Visste du att vi har en nattvardskalk i silver från artonhundra…

H.A: Tack! Tack! Vad mer förvaras i arkivet?

L.J: Värdefulla föremål såsom kalken jag försökte berätta om, sparad korrespondens rörande kyrkans verksamhet och naturligtvis kyrkböckerna. Vet du att vi har kyrkböcker ända sedan sextonhundratrettio…

H.A: Tack! Kan du redogöra för vad som hända igår, den 24/5?

L.J: Jo, jag var i arkivet för att sköta om städningen då någon beväpnad med ett avsågat hagelgevär kliver in och säger åt mig att lägga mig ned på mage med ansiktet nedåt och ligga still, vilket jag naturligtvis gjorde. Jag vågade först resa på mig igen när jag hörde ytterdörren slås igen. Jag reste mig då och ringde först till vår kyrkoherde sedan ringde jag hit.

H.A: Vad kunde du se utav förövaren?

L.J: Jag såg inget av personen, det enda jag tittade på vad vapnet. Rösten kände jag inte heller igen. Den lät så konstig att jag inte kunde avgöra om det var en man eller kvinna.

H.A: Efter händelsen, var det något som saknades?

L.J: Bara ett cirka fyrtio år gammalt brev som hamnat fel. Jag hade lagt det på skrivbordet till höger innanför dörren. Det var ett svar från en församling uppe i norr till vår dåvarande kyrkoherde.

H.A: Har du läst brevet?

L.J: Nej nej! Jag läste bara på kuvertet!

H.A: Jag förstår. Förhöret avslutas 13:58