Säger jag idag till det senaste tillskottet i Fårbo-svägerskans familj! Igår tittade det ut en liten tjej som enligt bilden är precis lika söt som sina syskon! Ska se om jag kan hålla mig därifrån när de kommer hem. En liten sväng är nog inte hela världen. Man måste ju presentera sig!

Idag var mamma och jag iväg till vårdcentralen på vår veckoutflykt. Allt gick bra tills vi kom in i väntrummet till provtagningen. Där var nämligen en dam som blandat ihop duschen med parfymflaskan. Det var som att gå in i en dimma av parfymlukt. Jag har aldrig varit känslig inför lukter, vilket är en välsingelse när man är utbildad för att köra reningsverk och jobbar på städfirma, men nu är jag det! Jag for något fruktansvärt illa. Det blev inte bättre av att jag fick samma mottagningsrum som damen varit i. Lukten hängde i stort sätt i tapeten. Det är klart att man vill vara fin och lukta gott men om man ska till en vårdcentral eller till ett sjukhus så behöver man ju inte ta HELA flaskan parfym? Lätt vimmelkantiga så åkte mamma och jag vidare till stan för att köpa presenter till fars dag. När vi står och väntar på att affären ska öppna (som alla bönner gör) så kommer det en annan dam och ställer sig strax brevid. Hon var nog släkt med den första damen för parfymmängden var den samma, dock en annan doft. Men denna gång var det ute i varje fall. När jag väl kom hem så hade jag en sån fruktansvärd huvudvärk så det blev Ibumentin och fötterna i högläge. Nu under behandlingen så har jag blivit känslig för dofter, ljud och ljus. Så om jag håller mig i dunkla, tysta rum utan lukter så mår jag riktigt fint!

Tog en lite kvick kaffe med Lojs i vanlig ordning och vi avhandlade i rask takt livet och dess vedermödor. Vi kom in på kroppsbehåring eller avsaknaden av den. Jag är ju lite skraj för att jag ska tappa ögonfransarna, varje gång jag har duschat och tvättat mig i nian så kikar jag i blandaren för att se så fransarna sitter kvar. Vilket de har gjort hittills, tack och lov. Att tappa hår under behandlig är tydligen väldigt individuellt. Jag har så här långt blivit av med större delen av håret på huvudet, håret under armarna och på benen. Så jag får vara rätt nöjd. Har dock kvar mina håriga underarmar, ser ut som en babian.

Nu ikväll är det full rulle här i stugan. Maken och J spelar gitarr i köket och Lill-Grabben spelar innebandy i vardagsrummet med Makens Kusin. Men då trivs jag! Det är härligt att ha lite folk omkring sig som man känner och tycker om.

Imorgon är dags för giftning igen. Hoppas verkligen att det finns någon form av svar på min röntgen och jag hoppas lika mycket att det är ett possitivt besked. Åtminstonde att käk-knölen har haft artigheten att ge fan i att växa mer. Men som det gamla hovslagar-uttrycket lyder: Man skall inte ropa hej förrens alla skorna är på.