Idag var det giftning och läkarbesök. Fick träffa en ny läkare som varit iväg och specialiserat sig på ett annat sjukhus. Läkaren var jättetrevlig och sådär härligt saklig och organiserad. Hon började med fråga 1a och jobbade sig vidare. Sånt gillar jag! (Och Hemhem hade varit lyrisk)

En del tycker säkert att det är jobbigt att träffa olika läkare varenda gång men jag tycker bara att det är en tillgång. De är så insatta i allt som händer och det märks att de inte bara dricker kaffe på sina möten. Har man fem specialister som vill ens bästa och kämpar mot samma mål så kan man vara lugn.

Vi hade högläsning av mitt röntgensvar och jag hade tolkade det alldeles rätt (jag nämnde inte att sköterskan hade ringt, jag sa bara att jag hade fått en fingervisning. Fick magkänsla att jag skulle göra så). Vi kom fram till att:

* Körtlarna minskar, alltså biter behandlingen

* Vi vet inte än om den i käkvinkel fortfarande är aktiv

* Detta är riktig goda nyheter

* Allt går åt rätt håll

* Det är helt ok att nu bli lugn och släppa oroskänslan i magen

Helt underbart! Jag grät i vanlig ordning men av glädje denna gång och det var härligt. När vi efteråt satt i väntrummet så passade jag på att grina en skvätt till och stackars sköterskan som kom in såg helt förskräckt ut tills jag sa att det är av glädje. Så när jag kröp ner i sängen för att få min behandling så somnade jag med leende på läpparna. Vilket förvisso snabbt ändrades till ett lätt snarkade då jag fortfarande är rätt täppt i näsan. Det känns som att jag har fått en injektion av energi och fightingspirit. Det är nästan så jag vill ställa mig och skrika: -Ha ha! Där fick du jävla skitcancer!

Nu ska jag ta mig en vilostund med en bok. Jag har ju som bekant inte riktigt hjärna till att läsa nya böcker nu så jag läser om mina favoriter. Jag är precis färdig med Samhällets olycksbarn av Viktor Hugo och har nu börjat med en annan favorit, Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. Mitt ex av boken ser rätt skamfilad ut för jag hade en gång i tiden en liten Jack Russel tik som fick tag i boken. Hennes permanenta tänder höll på att växa ut och det kliade alldeles förskräckligt och då passade en hård bokpärm alldeles förträffligt. Så varje gång jag ser boken så kan jag inte låta bli att le. Hon fick i samma veva tag i min plånbok och hjälpte mig att växla en hundralapp till en 58 kronors lapp och några tre kronors lappar etc. Men det går inte att bli arg på en valp då, särskilt inte när de tittar på en med en blick som säger: -Oj...förlåt matte!

Saknar att ha hund. När jag blir stor ska jag ha en Jack Russel igen. Maken vill ha en Siberian Husky men jag lägger nog in mitt veto där. Russels är ju nästan lika energiska men de kan man ju lyfta upp och hålla i om det händer något. Kana på skosulorna efter en Husky...nja..jag vet inte..

Igår, får jag väl börja med, var det ju som bekant Fars dag. Maken fick en mysig tröja, en snygg halsduk och en slips i papper som Lill-Grabben gjort på dagens. När han räcke över paketet sa han: -Varsågod Pappa, det är en slips! Det var ungefär som när Stor-Grabben var mindre och Fars dagspresenten bestod av tre sorters smaksatt kaffe. Han smög fram till mig och sa: -Jag har sagt till Pappa att han ska få kaffe. Jag menade på att det skulle ju vara en hemlighet. Då tittar Stor-Grabben på mig som om jag vore helt gipsad och säger: Men jag sa ju inte vilka smaker det är på kaffet!

Även Pappa uppvaktades och fick på grund av min stora fantasibrist även han en tröja. Köpt i samma affär. Men den var ju inte likadan i allafall!

På eftermiddagen åkte Maken och Grabbarna först till Svärfar och Svärmor då det var Fars dagskaffe där och sedan åkte Maken och repade med J och Lill-Grabben var hos Ex-frun. Han kom hem helt lyrisk  över att de hade varit i TVÅ lekparker. Jag har världens bästa ex-fru, så är det bara!

Stor-Grabben gav bort ett grönt lasersvärd till Lill-Grabben och han har inte släppt taget om det än. Vi hade fullt sjå att slippa ha svärdet i sängen inatt. När jag väckte honom imorse så var han så trött och ville inte gå upp tills jag nämnde svärdet. Då sa det rassel och pling så var han uppe.

Idag så var det dags för veckoutflykten till vårdcentralen och då det fortfarande finns lite risk för kräksjuka på dagis så var Lill-Grabben med. Han ville med in och titta när blodprovet togs och det fick han. Fast det var inte så spännande tyckte han. Han fäktades lite med sköterskan efteråt vilket han tyckte var roligare.

Nu i eftermiddag så tröttnade jag på att ta det lugnt så jag har städat lite hemma. Det märks att man inte har samma ork i kroppen längre. Jag pallar inte att gå runt och dammsuga men i och med att jag är envisare än en åsna så dammsuger jag sittades på en pall. Funderar på att skaffa mig en såndär mjölkpall som man sätter fast om baken men då river jag väl ner så mycket som finns här hemma. Men i övrig så känner jag mig pigg även om kroppen protesterar med jämna mellanrum. Fast det är ju inte så konstigt, det är ju inga nyttigheter jag får i mig om tisdagarna.

Som sagt, tisdag är det imorgon och då är det giftning igen. Det är stora vändan denna gång och med tabletter resten av veckan. Är mest nyfiken på att gå igenom röntgensvaret ordentligt. Vill se det först innan jag tror på det, gärna ta en kopia och hänga upp på väggen.

Idag har jag varit uppe hela dagen! Jag kan inte påstå att jag har städat, tvättat och gjort sjutton ostkakor men jag har varit vaken hela dagen i varje fall. Låg och drog mig i sängen innan alla andra vaknade och lyssnade på p1. Det var ett jättespännande program om olika typsnitt och dess historia. Ja, jag vet..jag är en torrboll.

Efter en stillsam frukost kom Hemhem på besök, efter att ha lovat att hon inte var sjuk, känner någon som är sjuk eller planerar att bli sjuk inom de närmaste tre månaderna. Hon erbjöd sig att ta några klunkar handsprit men jag tror det räcker att ta det utvärtes, även om det är lördag. Himla trevligt hade vi i varje fall! När Hemhem skulle åka så kom Pappa förbi på besök. Vi pratade om livet och dess vedermödor fram tills Pappa kom att det var skidsport på tv och jag gick upp och spelade tv-spel.

Under tiden hade Maken tagit med Grabbarna på fotbollsträningen i gympahallen. Jag passade på att slänga med handdukar och rena kläder så de var duschade och klara sen. Fast som de far så är de genomsvettiga igen efter tjugo minuter men man får göra sitt bästa.

Jag hade ett roligt samtal med Grabbarna idag om det här med att inte retas och inte slåss. När jag förklarade att jag hör med en gång när de retas för jag har en överjordisk mamma-hörsel så fyllde Lill-Grabben i: Ja, och en knöl! Så nu har jag mamma-hörsel OCH en knöl. Vilket i och för sig är sant.

Maken svepte hem och svängde ihop en tacogratäng innan han susade vidare till Krokstorps årsfest. Mamma kom hit och var barnvakt åt oss allihop. Vi tittade på Shrek 3 och mös med obligatorisk vardagsrumshockey i reklampauserna. Jag kanske inte behöver nämna att Mamma och jag inte spelade men vi gjorde vågen i soffan. Nu ikväll har Grabbarna och jag spelat tv-spel, det är lite lagom våldsamt för mig.

Dagens härliga grej var de goda bullar som hängde på dörrhandtaget! Tack snälla goa Lena! De var smaskigkata och gick hem hos både stora och små! Tack så jättemycket!!

Andra spännande saker som tål att nämnas är att vissa relationer i huset är lite frostiga. Då tänker jag på relationen mellan Mormor Katt och resten av familjen. Maken har nämligen gjort så katterna har en gemensam stor skål med torrfoder istället för tre små och Mormor Katt är vansinnig! Hon försökte matvägra men när vi alla menade på att ett par dagars diet bara skulle göra henne gott avbröts försöket. Nu nöjer hon sig med att sitta i trappan och kasta tjuriga ögonkast på alla som går förbi. När det kommer besök så sätter hon sig framför skålen och suckar som för att säga: Se, hur jag blir behandlad! Ring Djurens Rätt! Jag har aldrig varit med om fisförnämare katt.

Glömde skriva:

Tack så mycket för alla härliga kommentarer och sms och kort som jag fått! Det lyfter mig!

Attans bananer vad risig jag har varit! Att man kunde bli så däckad av ett par bihålor.

Tack och lov så har jag världens bästa vårdcentral, Kristinebergs. När jag hade pratat med sköterskan, som pratade med läkaren, nere i Kalmar så kom vi fram till att jag var inte i skick för en resa ner. Vilket jag höll med om, var knappt i skick för en resa från övervåningen till undervåningen. Så jag ringde på vinst och förlust till Kristineberg och sa som läget var. Då fanns det inga tider eller lediga läkare men sköterskan gav sig ut i galopp i korridorern och lyckades skaka en tid. Jag fick komma in till den läkaren som först misstänkte vad de kunde röra sig (och som visade sig har helt rätt också). Hon hade försökt att följa mig men hade tappat bort mig så det kändes fint som bara den att få träffa henne igen. Hon kände det samma, det märktes. Så penicillin och kortisonspray fick jag och sen raka vägen hem i sängen igen.

Det är lite läskigt när man har sovit så här mycket, man vet inte riktigt vad som är sant eller vad ens febermarinerade hjärna har kokat ihop. Men jag har benat upp det rätt bra. Jag vet att mamma har varit här i två dar, att hon och Maken har gett mig fruktsallad och att Maken har väckt mig med jämna mellanrum så att jag har druckit. Jag är dock bombsäker på att jag har drömt att vårt sovrum saknar dörr, att vi saknar toalett men kan kissa i ett hål i golvet och vi har ett stort arkitektritat hus som ligger ungefär där pizzerian låg förut. Nu har jag ju inte varit ute och tittat efter en stor kåk men det borde ju ha stått på min deklaration tycker jag.

Nu ikväll är jag mycket piggare. Har varit nere och ätit i tre vändor idag. Nu ikväll så bäddade vi (läs Maken) rent, jag tog en dusch och kom i en ren pyjamas. Allt blir bättre bara man blir ren och får rent omkring sig.

Jag är så tacksam över att mamma har varit här och tagit hand om Lill-Grabben och mig för jag har knappt varit i skick att ta mig ur sängen. Och för att inte tala om min stackars hårt prövade Maken som fick ställa in utvecklingssamtal och kasta sig hem. Det är nästan så jag tycker synd om all världens kvinnor när jag har knipit världens bästa man.

Är sjuk som en katt. Mina bihålor krånglar. Har varit inne på VC och fått penicillin och kortisonspray. Har legat i sängen sen igår kväll med feber. Ska sova nu igen

Idag fick jag svar på min röntgen (mitt i en av mina gubblurar). Jag tar en liten tillbakablick här: Den enda aktiva körtel är ju den i vänster käkvinkel och den låg innan på storleken 13mm. Nu har den minskat i storlek till 8mm! Om den fortfarande är aktiv syns bara på en radioaktiv röntgen så jag utgår från att den fortfarande är farlig. Men det stora underbara här är att behandlingen hjälper! Det är helt underbart! Tack alla ni som ber för mig!

Nu är jag ju lite så att jag vill ha både skärp och hängslen på mig och vill påpeka att svaret från röntgen var långt, tydligen en hel roman och det är "bara" sköterskan som läst det (men de har ofta minst lika god koll som läkarna, ibland bättre men säg inte det till någon..) men allt hon kunde se handlade om minskad storlek på körtlar och såg allmänt possitivt ut. När sköterskan och jag hade lagt på så kändes det som att jag växte arton storlekar. Jag kände hur energi och lycka bara flödade över mig. Behandlingen hjälper, jag mår inte skräp och är hårlös i onödan! Det finns en ände på det här eländet! UNDERBART!!!!!

I övrigt idag så bråkar mina bihålor. Har ont som katten. Så nu har jag kört ångbad, Ibumentin, Synova och nässpray samt en gubblur i sittande ställning. Blir det inte bättre så ska jag se om man kan få något för det hela. Men vad fasen bryr jag mig om mina bihålor idag?

Svärfar har varit gullig och lagat min bil så den klarar andra chansen på besiktningen. Det var parkeringsbromsen som det föll på (i år med) så nu är bromsoket utbytt. Lika bra. Bromsarna fungerar i varje fall upptäckte Maken när han höll på att köra på först en katt och sedan ett vildsvin häromdagen. Jag påpekade lite fint att han behöver ju inte köra på djur med varenda bil jag har. Det räcker med att han klippte en hjort härom året med min lilla Citroen.

Jag fick idag världens underbaraste höstiga kort ifrån ett par i Fårbo. Jag blev så enormt lycklig och rörd! Tack så jättemycket! Det känns som att alla bara sluter upp runt omkring mig och lyfter mig framåt som på en kraftfull våg. Jag är så tacksam att jag får uppleva den känslan! Jag hade helt ärligt ingen aning om alla underbara människor som finns runt omkring!

Så summa summarum, livet är underbart. Det är den vackraste gåvan!

Lika bra att börja med det. Svaren hade inte kommit från o-hamn än men jag bad dem att ringa när de fått svar. Och om de känner mig rätt så vet de att hör jag inget så ringer jag.

Giftningen gick bra idag, det var bara lilla vändan idag. När vi åkte ifrån sjukan så stannade vi till för att käka lite. När kortisonhunger sätter in så är det bara att lyda! Vill inte ge mig iväg in på stan och knata ifall jag kroknar halvvägs så vi såg ett ställe längs vägen där det stod kinesisk take-away. Stället var beläget i en mack. Det säger en del. Maten funkade med en hel del soya på. Men jag tror vi tittar efter ett nytt ställe. Men de får ett riktigt plus för personalen som var jättetrevliga! Detta till trots att de sålde gårdagens tidning till mig. Men jag hade inte läst den så det gör inte så mycket.

När vi åkte hem så svängde vi in i Forsa innan Mönsterås (eller efter beroende på vilket håll man kommer ifrån) för där har jag aldrig varit och glott. Det var rätt fint faktiskt. Maken såg ett hus som han gillar. Han har (nästan) bara två kriterier på hus. Det ska vara stort och man ska var gjort så man kan göra runt med bilen framför. Hur jag lyckades att övertala honom att köpa vårt hus är en gåta för det är inte mycket som stämmer in på hans krav.

Kvällen här i Fårbo har varit lugn. Det vildaste som hänt är att det går en massiv magsjuka på dagis så vi har isolerat oss. Lill-Grabben får gå tillbaka när det är färdigsmittat. Hoppas, hoppas, hoppas att han inte fått något. Skulle ha firat min Hippolog-vänninans födelsedag på fredag men hon har barn på samma dagis så det ställdes in fortare än kvick. Blir jag golvad av en förkylning så vågar jag inte tänka på vad som händer vid magsjuka....