Säger jag idag till det senaste tillskottet i Fårbo-svägerskans familj! Igår tittade det ut en liten tjej som enligt bilden är precis lika söt som sina syskon! Ska se om jag kan hålla mig därifrån när de kommer hem. En liten sväng är nog inte hela världen. Man måste ju presentera sig!

Idag var mamma och jag iväg till vårdcentralen på vår veckoutflykt. Allt gick bra tills vi kom in i väntrummet till provtagningen. Där var nämligen en dam som blandat ihop duschen med parfymflaskan. Det var som att gå in i en dimma av parfymlukt. Jag har aldrig varit känslig inför lukter, vilket är en välsingelse när man är utbildad för att köra reningsverk och jobbar på städfirma, men nu är jag det! Jag for något fruktansvärt illa. Det blev inte bättre av att jag fick samma mottagningsrum som damen varit i. Lukten hängde i stort sätt i tapeten. Det är klart att man vill vara fin och lukta gott men om man ska till en vårdcentral eller till ett sjukhus så behöver man ju inte ta HELA flaskan parfym? Lätt vimmelkantiga så åkte mamma och jag vidare till stan för att köpa presenter till fars dag. När vi står och väntar på att affären ska öppna (som alla bönner gör) så kommer det en annan dam och ställer sig strax brevid. Hon var nog släkt med den första damen för parfymmängden var den samma, dock en annan doft. Men denna gång var det ute i varje fall. När jag väl kom hem så hade jag en sån fruktansvärd huvudvärk så det blev Ibumentin och fötterna i högläge. Nu under behandlingen så har jag blivit känslig för dofter, ljud och ljus. Så om jag håller mig i dunkla, tysta rum utan lukter så mår jag riktigt fint!

Tog en lite kvick kaffe med Lojs i vanlig ordning och vi avhandlade i rask takt livet och dess vedermödor. Vi kom in på kroppsbehåring eller avsaknaden av den. Jag är ju lite skraj för att jag ska tappa ögonfransarna, varje gång jag har duschat och tvättat mig i nian så kikar jag i blandaren för att se så fransarna sitter kvar. Vilket de har gjort hittills, tack och lov. Att tappa hår under behandlig är tydligen väldigt individuellt. Jag har så här långt blivit av med större delen av håret på huvudet, håret under armarna och på benen. Så jag får vara rätt nöjd. Har dock kvar mina håriga underarmar, ser ut som en babian.

Nu ikväll är det full rulle här i stugan. Maken och J spelar gitarr i köket och Lill-Grabben spelar innebandy i vardagsrummet med Makens Kusin. Men då trivs jag! Det är härligt att ha lite folk omkring sig som man känner och tycker om.

Imorgon är dags för giftning igen. Hoppas verkligen att det finns någon form av svar på min röntgen och jag hoppas lika mycket att det är ett possitivt besked. Åtminstonde att käk-knölen har haft artigheten att ge fan i att växa mer. Men som det gamla hovslagar-uttrycket lyder: Man skall inte ropa hej förrens alla skorna är på.

Idag är det som sagt söndag, det har både jag och Svärfar kommit överens om efter en stunds gnabbande, och jag har varit vaken hela dagen så nu är jag inte helt pannkaka i huvudet. Underbart!

Nu i helgen så har Stor-Grabben varit på tennistunering i Göteborg. Han har gjort kanonfint ifrån sig och till och med vunnit en match. Stoltheten rinner snart ur öronen på mig. Maken hade velat åka med denna gången med men under rådande omständigheter så stannade han hemma. Men Stor-Grabben har haft Ex-frun på plats och även Svåger med sällskap. Svåger med sällskap passade på och köpte ett par nya tennisskor till Stor-Grabben. De är världens bästa! Det är nog så man vet att man har blivit vuxen: man blir så glad när barna får något fint så man blir alldeles lycklig själv. De hann även med ett besök på Universeum (stavning lämnar jag åt fantasin). Vi här hemma blev inte bortglömda vi heller utan det kom med två nya teve-spel hem. Vi tackar och bockar!!

I övrigt så har dagen flutit fram sin gilla gång. Jag har pratat en del i telefon med både Karlssonkompanjonen och Lillasyster. På kvällen så åkte Maken på besök till en bekant ihop med Kingen och Lojs med som kom hit och höll mig sällskap. Vi släppte lös grabbarna i vanlig ordning. De leker riktigt bra ihop trots att det är tre år mellan dem. Men Lill-Grabben är van att leka med äldre barn och Lojs grabb är så klok och snäll så han har lite överseende med Lill-Grabben.

Något jag har glömt att nämna är att jag fick en supersöt blomma av Maken häromdagen. Vi kom på att vi hade förlovningsdag häromdagen så Maken köpte hem en liten orkidee-historia i en pumpakruka. Jag blev jätteglad och när det visade sig att han hade köpt två stora chokladkakor från mig till honom så löste sig det väldigt smidigt.

Imorgon är det dags för mammas och min veckoutflykt till vårdcentralen. Lika spännande varje gång!

Det är mer än vad jag var igår, har varit lite trött nu ett par dagar. Så jag tar och summerar lite:

Pratade lite med min faster igår och vi jämnförde våra blessyrer. Himla trevligt att pratas vid! Sen kom pappa intrillande med en jättegod surdegslimpa från Gesällbageriet och lämnade en god beskrivning hur det gick till när han gick vilse under senaste jakten. Han hävdar bestämt att han hörde fel när han jaktkompis sa: Gå inte till vänster. Han tyckte att han sa: Gå till vänster. Jag undrar om inte släktsyndromet med höger och vänster förvirring spelade in. Men det är min egen teori. Sen har jag ingen koll på vad som hände igår. Jag somnade.

Jag vet att Princess var på hockey med sin kompis och de kom hemtrillande vid 22-snåret och åt mackor.

Idag så gjorde Princess och kompis jättegoda amerikanska pannkakor med fruksallad! Det var kanongott (och köket stod kvar efteråt). Efter detta åkte de på födelsedagskalas hos svägerskan i Fårbo. Jag stannade hemma och sov som ett klubbat vårtsvin. De passade på att titta in hos Kingen en sväng med. Nu ikväll har Lojs varit här och pratat lite om bekymmer. Det är sjukt frustrerande när en sån härlig vän har bekymmer och det inte finns skit man kan göra. Riktigt irriterande!

Pappa hade varit på kalas han med hos den minsta av mina syskonbarn och svängde förbi med en tårta och varma hälsningar. Vi tackar och bockar!!

Nu sitter vi här i soffan och myser. Jag har ägnat en lång stund till att förklara alla släktförhållanden i Star Wars för Lill-Grabben.

Det är lite läskigt när man blir såhär attack-trött. Det är inte en sån där vanlig avslappnad "sval" sömn utan en helt nerklubbad sort sömn. Det är nästan som att man är medvetslös. Hamnar ofta i det där läget när man inte vet om man är vaken eller inte. Det är lite läskigt. När jag slocknade i tisdags på sjukan så var jag övertygad att någon hade varit och lyst i ögonen och lyft mitt huvud. Men det är klart, kroppen är antagligen så slut så den vet inte vad som är upp och vad som är ner.

för då glömmer man ju en massa viktiga saker! Igår glömde jag skriva att jag fick paket! Mycket ofint av mig. Första paketet kom från en fd stallbekant och innehöll två söta hemmagjorda mössor! Tackar och bockar! Nu har jag snart en mössa för varje tillfälle, härligt!

Andra paketet kom från Kusin Vitamin och innehöll ett halsband i form av en ängel. Tack snälla Kusin Vitamin för halsbandet och alla förberedelser du har haft med det! Det värmer!

Åter till ordningen. Lyckades övertala Lill-Grabben att ligga kvar i sängen och inte studsa upp som en boll vid kl 8. Stor-Grabben och Princess är numer (tack och lov) i den åldern så man får gå upp vid tio-tiden och kolla så de andas. Så Lill-Grabben och jag låg och kramades i morse. Det är en av de lyckligaste känslor i världen när man får ligga och hålla om en liten yrvaken grabbhalva.

I övrigt har jag inte fått så mycket gjort idag. Har lyckats att tvätta lite och bädda rent. När man är lite trött och seg så tar allt tre gånger så lång tid fast jag har den turen att jag har tre gånger så lång tid på mig när jag ska göra något. Maken har hållit låda idag och plockat ner tältduken till paviljongen och gjort i ordning ute. Barnen krattade upp en stor lövhög som de lekte i. Jag hade slocknat på soffan i vanlig ordning men nu för tiden är alla barn utrustade med en telefon med kamera så jag blev uppdaterad i efterhand.

Jag vaknade till liv på soffan och hittade Lillasyster vid köksbordet sysslosatt med sin tidrapport. Hon stannade och käkade med oss innan hon styrde kosan mot först Borås och sedan Kungälv. Det är SM i ponny-hoppning i Borås som gäller för henne i helgen och övernattning i Kungälv. Låter riktigt roligt fast jag blir trött bara jag hör det.

Lite senare kom J förbi och repade med Maken.

Så nu är det bara kvar att försöka lägga salva i ögat på Basse Katt utan att få salva på kläder, tapeter, golvet...ja ni med katt vet hur det kan bli...

Sen ska jag ta min sju sista tabletter för dagen. Det är några cellgiftshistorien som jag ska ta två dagar efter behandling. Jag kallar den för shetlandsponnystolpiller för det är inga små kapslar det här. Det krävs lite koncentration för att få dem att slinka ner. Men som sagt, jag har ju tid på mig.