Idag var det som sagt dags för stora rundan och mötte med doktorn. Doktorn jag träffade idag är visserligen doktors-allvarlig men har samtidigt riktigt mycket humor som ligger precis under ytan så både Maken, jag och Doktorn garvade under hela besöket. Det är så himla skönt att sitta och prata om cancer och arton biverkningar och kunna skratta under tiden. Och så till alla biverkningar:

jag frågade om mina bihålor och så här är det. Man kan alltid spola ur dem efter att ha genom röntgen kollat var det uschliga sitter. Det kan också vara så att det uschliga sitter så dumt till att man är tvungen att borra lite för att få väck det och det var inte Doktorn sugen på att ge sig på i rådande tillstånd. Jag svarade att jag är inte särskilt intresserad av att bli borrad i huvudet vare sig med eller utan cellgift då jag är rädd för att min ärthjärna kan trilla ur. Så fortsatt kortisonspray i dubblad dos samt några avsvällande tablett som man kan få mardrömmar av. Låter intressant.

Jag har fått bedövningssalva till munnen så jag kan äta ordentligt och borsta tänderna utan att gråta. Fick även någon sörja mot svamp vilket man lätt kan få i munnen. Svampsporer finns runt oss hela tiden men det är först när man är nedsatt som de får fäste. Fick även något mer medel som jag kan ta senare om problem dyker upp igen. Sörjan jag fick är gul så jag antar att Doktorn såg en kantarell i munnen på mig. Så har jag ju min stackars vänster arm som fortfarande är inflammerad efter ett nål som sattes. Det kan fixas med blodförtunnande sprutor som dock krockar med mitt cellgift. Så jag håller inflammationen i schack med salva och kvarstår problemet så blir det sprutor när behandlingen är avslutad.

Jag har tydligen inget vidare Hb (röda blodkroppar) som ligger på 89. Jag ligger idag på gränsen för att få blod men det finns ju ändå en gräns för hur mycket man kan skotta i en kropp på en dag så det verkar som att det blir lite blod nästan gång. Det känns lite läskigt tycker jag. Dels för att det ser faktiskt äckligt ut när det hänger en påse med mänskligt blod i en påse på en droppställning och sen tanken på att någon annans blod ska in i min kropp. Men jag tänker ju inte göra en Jehovas vittnen här och säga nej för min stackars kropp behöver all hjälp den kan få. Jag tänker iställer låtsas att blodet jag få kommer från Lillasyster eller från hennes mamma som båda är blodgivare för känns det helt ok! Nu vet jag ju naturligtvis att så inte är fallet men i krig, kärlek och cancerbehandling är allt tillåtet. Och som jag sa till min mor, jag kanske blir så pigg om jag får blod att jag hoppar upp och börjar joddla. Händer det så utgår jag ifrån att Kicki Danielsson är blodgivare och har samma blodgrupp som jag.

Jag sov i vanlig ordning under behandlingen och drömde precis som vanligt. Det är skumma drömmar man har under behandlingen. Hela drömmen känns så verklig så när jag väl vaknar så är jag osäker på om det har hänt eller inte. Temat är ungefär detsamma varje men händelserna är olika. I drömmarna är jag alltid på sjukhus, jag är alltid väldigt trött och svag och jag trillar ofta omkull och slår mig halvt fördärvad. Det senaste jag drömde idag var att jag gick in ett fikarum som hade mörkt bruna väggar, mörkt gröna stolar och ljusa träbord. Vid en vägg stod ett bord med vattenkaraffer, glas och ett stort grönt kassaskåp med ett rött vred på. Jag vänder mig om och tänker att det var ju ett himla lustigt ställe att ha ett kassaskåp då jag faller och slår i pannan något förskräckligt. Jag blir liggade på sidan helt oförmögen att röra mig då en dam kommer fram och lyfter undan mitt långa, blonda hår (här borde jag ha hajja att det var en dröm!) och skriker till av förskräckelse. Då ser jag själv att har runnit ut blod på golvet. Damen skriker på sin man som får dit en läkare och då vaknar jag. Jag var jätteledsen och grät utan att förstå varför, jag visste bara att hade drömt. Minnesbilderna från drömmen kom tillbaka först nu ikväll. Och nu (trumvirvel) en amatörtolkning: Jag är livrädd för att bli så sjuk så jag inte kan reda mig själv, att kroppen jag svika mig totalt och ge upp. Men, detta kan jag inte gå och vara rädd för hela tiden för då blir jag knasig(are). Men när jag blir lite dåsig av gifterna så kommer det upp till ytan. Men hellre i drömmar där man kan skaka det av sig än i vaken tanke där det biter sig fast.

Drömde en ännu värre dröm sist faktiskt. I drömmen ligger jag i sjukhussängen i behandlingsrummet (där jag även låg i verkliga livet) och jag är helt väck, nästan som en vaken form av koma. Jag hör hur sköterskorna ropar på läkarna som kommer in och tar min puls, lyfter på mina ögonlock, lyser mig i ögonen och säger: -Det är ingen fara. Hon lever men är medtagen.

När jag sen vaknade så frågade jag sköterskan om någon hade lyst mig i ögonen för det var så enormt tydligt i drömmen. Hon tittade lite på mig som om det slagit över innan hon sa nej. Återigen: Min rädsla för att bli hjälplös men samtidigt syns hur hårt jag litar på att läkarna ska rädda mig.

Som alla säker har listat ut med detta ordbajseri så har jag fortfarande Mammas internet-sticka till låns. Att knappa in den här novellen via telefonen...phu! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...