Tro nu inte att det har slagit över för mig och att jag har satt i mig Makens gamla fotbollsstrumpor eller något. Jag vet inte om det har att göra med medicin jag tar men det smakar unket i truten, som lukten av blöt hund. Nice. Kunde dock vara värre, det kunde ha smakat blött hästtäcke i munnen, det är tio gånger värre än blöt hund. Så jag kör hardcore på salmiak för det tar död på smaken. Allt går utom små barn och tennsoldater.

Idag har Svärfar varit här och hjälpt Maken att köra in den sista veden med traktorn. Lill-Grabben var överlycklig när han fick åka traktor och hjälpa till. När han kom in och tog av sig mössan så stod håret åt vartenda existerande vädersträck, helt otroligt. Svärfar var även snäll och lånade ut snöslungan till oss. Det känns riktigt bra, snöskottningen är alltid ett ämne för diskussion. Jag hävdar att jag kan göra det , nja inte i år kanske, då Makens knän inte är de bästa. Han muttrar att hans frun inte ska behöva skotta snö. Hans fru ska inte heller bära pelletssäckar har han bestämt. Jag har slutat säga emot.

Kvast-Hilda med favoritschäfer tittade förbi en snabbis med en påse med tidningar och lite gott. Hon är för härlig! Tidningarna kommer väl till pass. Det lite mindre smickrande med illamåendemedicin är att all magverksamhet avstannar. Så skvaller om kungafamiljen gör stunderna på damernas lite roligare. Men om jag har att välja på att sitta på damernas eller må illa så sitter jag gärna på damrummet, illamående är värre.

H-Gs kära mamma hade bakat bullar åt oss idag. Det är kärlek! Helt underbart! Maken och Stor-Grabben var inne i stan och kikade på fotboll. De behöver ut och lufta sig lite de med på tu man hand. Sitta här och glo på mig är det inget bevänt med. Är så tacksam över Makens vänner, familj och arbetskamrater som är med honom i det här (det är han med tål att nämnas). Jag behöver ju "bara" vara hemma och ta det som det kommer, han kör ju på med sitt liv PLUS det här. Han är kämpe utan like!

Är fortfarande hes som bara den. Kan prata ett litet tag med sen går det knappt att höra vad jag säger. Kommunicerar med handklapp, smackningar och ptrro-ljud. Gissa min hobby, när man ropar Pttroo! och ungarna stannar. Blev lite less över hesheten, i ungefär 45 sekunder,  för det är ju lite svårt att läsa sagor för Lill-Grabben nu. Men som det lösningsorienterade människa jag är så får jag väl köpa ljudböcker för barn och en lite spelare. Lill-Grabben tyckte det lät kanon. Hemhem tipsade om "hur man tämjer en drake", ska söka på den!

Imorgon skall Mor och jag in till stan och ta prover. Ska försöka palla att köpa några nya blomträd till köksfönstret, de jag har nu börjar likna mumier.

Pappsen har tagit har sällat sig med sitt jaktgäng och åkt för att panga älg som Lill-Grabben säger. Han fick vara med idag och kika när Morfar packade och det är ju bara hur spännande som! Vad är det med den manliga befolkningen och vapen? Är det någon urinstinkt?

De får det nog bra alla gubbsen men själv är jag glad att jag slipper hänga med för de hade med sig lite knytmat, grönsakssoppa och kålpudding bland annat. Jag säger bara det: en stuga med fullvuxna karlar som ätit soppa och kålpuddig...phu... Undrar om väggarna kommer stå kvar natten ut....