Dagen började med att försöka övertala Lill-Grabben att sova bara en liten liten stund till. Det gick sisådär. Men man ska inte gnälla över en blivande femåring som vill gå upp strax efter åtta, det finns ju ungar som slår upp sina blå vid halv sex draget om helgerna. Men sen härstammar Lill-Grabben på mödrenet från en lång rad sjusovare. Jag har aldrig förstått det där med att gå upp en och en halv timme innan man gick och la sig. Vad är det som händer på morgonen som är så himla viktigt?

Kort sagt, jag gick upp med grabben imorse och lät Maken sova. Och några koppar kaffe senare kom Lillasyster förbi en sväng vilket var himla mysigt.

Jag hade ju lovat Lill-Grabben att han skulle få rida på Tant Brun idag så efter detta begav vi oss alla till stallet. Hästarna käkade lunch-hö så vi startade med att fika i solen. Lill-Grabben är lite för tuff för sitt eget bästa och försökte övertala mig om att han skulle få hoppa med Tant Brun. När det jag inte gick med på det så visade han att han minsann kan rida utan att hålla i sig och utan stigbyglar. Han nöjde sig till sist med att få rida slalom mellan hinderklossar vilket han gjorde galant under stor koncentration. Tant Brun trivs mycket bra med sitt liv som barnvakt och tar chansen att röra sig så sakta som möjligt. Hon gick så långsamt så jag började fundera på om hon skulle hamna i dvala. Ett par minuter efter min tanke så föll hon mycket riktigt in i dvala då hon helt sonika stannade, vilade på ena bakbenet och hängde med underläppen. Men hellre att hon somnar när hon har Lill-Grabben på ryggen än att hon sprätter iväg. Väl inne i stallet fick hon 1½ banan och travade där efter ut i hagen med förnyade krafter.

Min Oskarshamnssvägerska med döttrar kom hem på besök och till Lill-Grabbens stora glädje kom även hans dagiskompis in på besök på studsmattan. De hade himla roligt, så pass roligt att stora kusinen tappade en tand. Hon blev mycket glad över det hela för den hade tydligen hängt på trekvart innan.

Som den goda fru jag är så lämnade jag Maken i kaoset för att åka och hämta en bal hö. Det märks att våren verkligen är här nu för jag såg hur mycket ormar som på vägen. Dock var de i det skicket som jag anser att ormar gör sig bäst i, platta och döda. Jag blev mycket upprymd över detta vårtecken och ringde till Maken för att delge honom det hela. Som vanligt när jag blir till mig så kommer min fantastiskt fina dialekt fram, en dialekt som man behöver textremsa till. Jag hojtar glatt i luren till Maken: -Jisses va de e gött i örm! -Eh? svarade Maken som har svenska, inte bonndialekt, som modersmål.