Bröllopet var fantastiskt och festen var jättelyckad! Ingen spydde och ingen slogs!(vilket inte alltid är en självklarhet)

Svägerskans klänning var inte utav denna värld. Hon har försökt beskriva den för mig innan men att den var så makalöst vacker kunde jag inte förstå. En vit axelbandslös skapelse med lite släp och i och med att svägerskan är den hon är så var själva livet i svart spets, svart snörning i ryggen och svarta blommor som liksom ringlade sig upp på klänningen. Det är svägerskans svärmor som ligger bakom klänningen och det gjorde hon riktigt bra!

Alla barnen skötte sig utmärkt i kyrkan. Det var bara Lill-Grabben som frågade med hög röst när prästen började tala:

-Mamma, vad säger kungen?

Jag förklarade viskande att det är en präst, inte kung, den fina klädseln till trots och tänkte i mitt stilla sinne: -Han kan ju Gud som haver barnen kär i varje fall...

Jag visade min lantliga sida när Lill-Grabben och Fårbosvägerskans barn nummer 8 smet ut på en vall bakom festlokalen. Jag kliver ut och ropar:

-Va inte på åckern å sken! De kan ligge orm där! Ni får va på hitsia!

En gång bonnläpp, alltid bonnläpp. Men jag hade snygga skor i varje fall!

Framåt kvällen så smet jag och barnen hem för att ta kväller medan Maken var kvar och trubadurade fram till klockan-mitt-i-natten-jag-sov-som-en-gris-när-han-kom-hem. En tanke slog mig dock när jag kom hem och hade knölat mig ur festkläderna och krypit i nattlinnet:

Hur i hela friden kan man få tåfis i öppna skor? Det borde ju lufta ur tycker man?  

Söndagen flöt på i glada vänners lag då jag var och hjälpte Karlssonkompanjonen en sväng. Jag har lite att hjälpa igen, inte för att hon räknar så men det känns bra att kunna!

På kvällen slog jag återigen hål på myten att det betyder tur att hitta en hästsko. Jag kan tala om att det betyder inte alls tur, det betyder att min häst saknar en sko vilket så även var fallet denna gång. Men min författande hovslagare kommer om torsdag så Tant Brun får några dagars rast och vila med 75% skor. Det kanske är en vink från hennes sida för nu har Lill-Grabben börjat rida med och mer. Sist han red så var han mycket bestämd på att han ville trava och han hade argumentet: Om han fick trava så fick jag komma på hans födelsedagskalas. Nu har jag starka misstankar att jag kommer vara på plats under hans kalas ändå men trava fick han. Oliven sprang med Tant Brun och jag sprang brevid och höll i pojken. Så nu är Oliven också bjuden på hans kalas. Håller vi på så här så får vi hyra Globen för alla som blir bjudna.