Idag har jag mått lite tjyvens fast inte så illa som jag gjorde i början, har hållit mig vaken hela dagen och kunnat äta utan bedövning. Det går framåt!

Igår var jag dock rätt trött och vissen. Dagen började med inhalering av penecillin mot lunginflammation. Himla tur att jag har hållt på med det annars hade nog inte min lunginflammationsbakterie nöjt sig med att vara i näsan. Inhaleringen är ingen höjdare om jag ska vara ärlig. Första typen smakar ingenting men den som tar tid smakar beskt som fasen. Urk! Man sitter under någon form av öststatsfläkt och kan inte annat göra. Men med en bok framför sig så funkar det helt ok. Man kan ju ta en paus när man vill men jag vill inte bryta för minsta lilla, jag vill ju bli färdig någongång också! Men det är ju bara en gång i månaden och har jag lite medvind så var detta sista gången.

Det var väntetid tills det var min tur att få gift. Var rätt skakis efter inhaleringen så jag knoppade in på en soffa i väntrummet. Tur att man inte är så lång så att man kan knöla ner sig lite varstans! När det väl blev min tur så kröp jag ihop i sängen och sov som en gris genom hela behandlingen. Åt färvisso en Crepes innan. Passade på när Maken var borta då han får stora ryset av Crepes. Han åt en sån ett par timmar efter jag hade fött Lill-Grabben så nu tycker han att Crepes luktar förlossningssal. Jag var så nerdrogad när jag födde så jag minns bara spridda delar. Jag sa till bb-personalen: Ge mig allt! Arvsynden är avbetald! Jag vill ha ryggmärgsbedövning, lustgas och lokalbedövning. Häll i mig en 75:a Finlandia och slå mig i huvudet med tompavan. Fick allt utom Finlandian. Det var tur för jag fick första riktiga värken fredag natt och Lill-Grabben är född söndag kväll. Maratonförlossning....

Där blev det en liten avstickare men sån är jag. Idag har det inte hänt något vidare mycket mer än att jag har varit trött, mått lite illa (gick över med illamående-medicin), ätit och legat i soffan alt sängen.

Lill-Grabben och jag har youtube:at på superhjälteklipp i någon timme. När man är så här lealös så får man umgås med barnen på ett sätt som man orkar.

Igår såg jag dock något bra! Maken kom hem med den nyss utbrända filmen från deras julshow. Jag piggnade då till och hasade mig ur bingen. Vilken show! Jag var helt tagen! Som lite uppdatering för er alla: Maken jobbar som speciallärare på gymnasiesärskolan och varje år sätter de ihop en julshow som bara blir mer och mer populär. Det är så fantastiskt härligt att se hur eleverna utvecklas för varje år och se den enorma glädje och stolthet som de har på scen. Är lite lack för att jag inte kunde vara där i år men det var kanske lika bra. Jag brukar applådera, hojta och dansa med så Stor-Grabben och Princess skäms halvt ihjäl. Försöker låta bli att vara pinsam men ibland kan man inte hålla sig.

Princess favoritmoment med mina pinsamheter är när vi var på High Caparall. (Till saken hör att jag försöker dölja min dialekt så gott jag kan men att det inte alltid funkar). Nåväl, vi gick förbi några indianer som lärde ut hur man kastar yxa. Häftigt, tänkte jag och ropade på Stor-Grabben: Titta! Han lär dem att kasta yxa! Stor-Grabben stövlade på i sin egen värld utan att höra mig varpå jag hojtar: Titt! Han lär dom att kaste yx! Både besökare och indianer vände sig om för att se bonnläppen.

Ridå....

Jag förvarnar bara: är trött som en apa efter dagen så om jag är mer osammanhängande än vanligt så vet ni varför!

Började dagen med att inhalera penecillin. Det smakar beskt som attan och är rätt långtråkigt. Efter detta blev det lite väntetid varpå jag knölade ner mig i tvåsitssoffa i väntrummet och sov till det var min tur. Vi gav personalen en jättestor chokladkartong nu till jul. Man får ju muta lite så man blir frisk. Därefter var det cellgift. Jag lade mig i sängen och somnade om. Sov utan att drömma mardrömmar, det var något nytt!

Nu har jag redan bytt till pyjamas och krupit i säng, ska nog fortsätta kvällen på samma sätt som dagen: sovandes

Nu har idag har Maken, hans kollegor och elever haft sin årliga julshow. Det blev i vanlig ordning succé och i vanlig ordning så var Maken utklädd till kvinna i ett nummer. I år har han en manlig kollega som även han styrde ut sig i kvinnokläder då de var Bondbrudar. Min Fårbosvåger har filmat det hela och jag är i spänd förväntan tills jag får se filmen! De gjorde tre föreställningar idag och varje gång var det fullsatt, en av gånger fick de till och med skicka ut lite folk. Jag är så grymt imponerad av Makens elever! De är fantastiskt duktiga och modiga!

Jag har idag var iväg med Mamma och tagit prover. Av någon anledning så fanns det ingen beställning lagd på min prover men vi vet ju vid det här laget hur mycket blod som behövs och vilken färg det skall vara på rören så beställningen går att ordna i efterhand. Annars får vi väl köra på känn i morgon. Mor och jag tog en sväng förbi skitICA och köpte lite julmat, bland annat julskinka nr 2. Jag drack lite näringsdricka innan vi gick in så jag var varm som en gris och körde mösslös och jacklös för att inte svettas ihjäl. Fast idag var jag lite snyggare än på Rusta. Jag hade till och med solpuder på skallen. Det låter dumt men det blir snyggt. Hela skallen får samma färg vilket ser mycket bättre ut.

Väl hemma så tog jag i vanlig lunch ihop med Ceasar Milan. Jag tror jag kan starta eget som hundtränare efter min sjukskrivning då jag i stort sett varje dag har en en date med Ceasar. Jag passade på att ta en liten tupplur i min nya pläd och den var suverän till ändamålet! Sen brann det till i Fru Karlsson och jag dammade av och städade golven på nerevåningen. När detta var klart kunde jag inte längre skjuta upp det oundvikliga. Jag började slå in julklappar. Till hjälp eller till stjälp rättare sagt, hade jag Soda Katt. Det blir inte lättare att slå in julklappar när man har sju kilo hankatt som "hjälper till". Som sällskap hade jag Kvast-Hilda i telefon, är förvånad att jag inte klippte av sladden till handsfreen! Hann precis gömma julklapparna och röja undan alla spår efter min inslagning när en overall innehållande Lill-Grabben kom intrillande genom dörren.

Jag har kunnat äta mycket bättre idag men som den sanna pessimist jag är så har jag tagit ut en flaska bedövningsmedel till. Jag tänker inte äta soppa och Yoggi i jul, det är en sak som är säker!

Imorgon är det giftning igen, stora vändan denna gång. Fast jag ska inleda med att andas penicillin imorgon. Lagom roligt. Men jag tar med en bok denna gång med så går det mycket bättre. Men har jag lite tur så är det sista vändan med inhaleringen imorgon. Jag kan hålla med om att det hade varit enklare att ta tabletter men jag blev ju så härligt prickig hela jag. Och det kan ju räcka med att vara skallig, man behöver ju inte vara prickig med. Man vill ju inte riskera att bli tagen för en medvurst.

Helgens snöstorm inställd på grund av bristande intresse. Inte för att det gör mig något förvisso. Men det är inte till att ropa hej än, rätt var det är så dundrar det nog ner en halvmeter av det vita. Idag har dock termometern visat på några plusgrader hela dagen. Vägarna har skrapats av och på kvällskvisten var även saltbilen, eller psaltaren som jag säger vid vitsigt humör, ute och körde en vända.

Har i ärlighetens namn känt mig lite vissen idag men är så förgjordat trött på att ligga still så jag har pysslat lite ändå. Jag sparkade fram min gamla Rolfy och dammsög och torkade golven uppe. Min Rolfy fick jag av Mamma när jag var 18 och den håller än. Den låter värre än ett stridsflyg men den är liten och smidig att ha och göra med. Vi har dock en annan dammsugare, en lyxvariant i form av en Kirby. Man kan göra allt med den, dammsuga, tvätta mattor och dammsuga sängar så de blir som nya. Jag tror banne mig att man kan ha den att verka hovar med också. Vi använder den till att sota pannan med..hrm..

Jag är helt ikapp med min tvätt vilken gör mig nästan euforisk. Tog mig en vända med strykjärnet samtidigt som Lill-Grabben och jag tittade på Ice Age 4. För vilken gång i ordningen jag ser den vet jag inte med det gör inget för den är suverän. Det är himla fint att vara förälder för då får man se hur mycket tecknat man vill utan att någon tittar snett!

Besök har även trillat in under dagen. En halvan av våra Goda Grannar kom in med två hemmagjorda ostkakor (den ena gick åt med en gång idag) och en stor låda med kakor. Maken och barnen gav kakorna högsta betyg så när det bara har läkt till sig lite i munnen ska jag sluka ett gäng. Mina chefer tittade förbi med julklapp. Det var ett litet gröt och skinkmacka-mys med jobbet ikväll egentligen men två kollegor är lite förkylda så jag stannade hemma. Tycker om alla på jobbet men tycker om låga värden på infektionsprov något mer. Cheferna och jag satt och pratade och det var himla trevlig tycker jag. Passade på att bjuda dem på ostkaka som lite uppvärmning inför gröten. Det var en himla fin julklapp, världens goaste filt och en chokladask. Gissa vart jag kommer sitta i och med sen!  Lillasyster stannade till en sväng med min bilnyckel och tillhörande bil.

Imorgon är det provtagning igen. Maken och jag har nästan en vadslagning på gång om jag har dåligt blodvärde eller inte. Det skulle vara trevligt om mitt infektionsprov har gått ner, med penicillin tre gånger om dagen så borde det ha gjort det tycker jag. Det är inte roligt att få cellgift, inte direkt något man hoppar jämnfota av lycka inför men jag vill ändå ha det gjort. Det är ju bara två gånger kvar på kuren och jag vill bli färdig, jag vill blir frisk. NU!!! Men säger läkarna att några vändors cellgift till behövs så är det ju bara att tuta och köra, hellre det än strålning, för det verkar läskigt. Men helst av allt vill jag att det som jag har fått räcker och blir över. Det skulle vara himmelskt. Är lite lack på att vara sjuk och skallig om jag ska vara helt ärlig. Så mina kära vänner, få inte cancer! Jag har provat och det är en jävla skitsjukdom. Prova inte det.

Idag var det avslutning på Stor-Grabbens tennistermin och det delades ut priser till en tjej och kille som har utvecklats mycket, är en bra kamrat samt varit duktig på träningarna. Och det priset fick Stor-Grabben!! Han var jätteglad när han kom hem och visade och Maken hade växt minst en decimeter av stolthet. Själv blev jag så glad så jag grät (i vanlig ordning). Jag är så himla stolt!

Idag har jag pratat ikapp allt jag har missat med mina vänner. Det har pratas med Karlssonkompanjonen, Lillasyster, Lojs, min jagande vännina i urskogen och Kvast-Hilda. Min telefon är alldeles röd och skriker om nåd. Jag har dock hunnit med att ta fram alla tomtar då jag kom på att julafton är ju typ hur snart som helst. Har inte tomtat ihjäl mig utan ställt fram några i fönstren mest, är ju som bekant lite mer för julkulor. Till min stora lycka har jag kunnat äta middag idag! Det tog tid och köttet fick tuggas ordentligt men det gick (ja, med bedövning då). Himla tur för jag är bra trött på äggröra nu. Har skapligt ont i gommen för tillfället men jag är mätt och det väger tyngre.

Det ska tydligen komma in mer snö om man får tro tidningarna. Detta leder till att vi får se ännu mer av våra katter än vad vi redan gör. Mormor Katt har förvandlats till innekatt och går ut max en gång om dagen och då hon är ute i tio minuter. Idag fick hon för sig att hon skulle ut när det blötsnöade som mest. Hon satte full fart i hallen, halvvägs ut genom dörren fick hon syn på vädret varpå hon drar på en tvärnit och vänder om in igen så fort hennes kroppshydda tillät. Men behöver man gå så behöver man så hon smet ut genom kattluckan och kom tillbaka efter två minuter och höll på att krafsa ner hela dörren innan jag hann fram för att släppa in henne. Hon gav mig en mycket förnärmad blick som sa precis vad hon tyckte och tänkte om att jag inte stod på pass vid dörren och väntade på henne. Häromkvällen när det var så himla kallt kom Soda och jamade en lång harang i alla möjliga tonlägen när vi satt i soffan. Han gick sedan ut i tre minuter innan han kom infarande igen som en projektil. Så det han sa med sitt jamande var antagligen: -Hörrni! Det är svinkallt ute och jag måste pinka så gå inte och lägg er än på ett tag va??

Jag gillar mina katter och deras personlighet. Antagligen kommer jag bli som crazy catlady från Simpsons när jag blir gammal....

kan jag meddela att jag, hårt bedövad, lyckats äta en skiva julskinka. Eller det kanske mest är till min egen glädje men fast föda, here I come!

Idag har jag haft en dag som normal människa utan tabletter och sprutor vilket känns helt suveränt!

Jag har ägnat dagen åt helt vanliga saker som att städa, tvätta och äta lunch. Det går nog inte att förstå hur härligt det är med en helt vanlig dag efter allt härj som har varit. Jag har gått runt med ett stort leende på läpparna. Inte bara vara vaken en hel dag utan att också vara pigg samtidigt...obeskrivligt!

På eftermiddagen kom Hemhem hit på en kubik med te. Dagens ämne var barnuppfostran och var man sätter gränser. Det finns säkert föräldrar som har en genomtänkt plan med allt, tyvärr är jag inte en av dem. Jag gör som jag gör med så mycket annat, jag kör på känn. Antar att jag får läsa i deras "Mommy dearest" böcker sen vad jag skulle gjort annorlunda. Fast det är inte lika mycket omvärldshets med stora barn som det är med bebisar. När man har en bebis verkar hela världen ha rätt till en åsikt. Om man ammar eller inte (där de stackars flaskmatande mammorna ofta blir lynchade och upphängda i ett träd), om alla svindyra pedagogiska leksaker i trä som är så bra, om sovrutiner, om nappens varande eller icke varande, om vem som går upp på natten och så vidare tills man helt sonika reser sig upp, tar sin bebis och går. I mina många väntrumsminuter som har förflutit så har jag råkat bläddra i några "Vi Föräldrar" och jag pallar max några sidor sen har jag bara lust att slänga ifrån mig tidningen och skrika: -Men slappna av för hundan! Ert barn kommer inte bli massmördare bara för att han inte kan somna utan napp när han är fyra månader!

När barn ändå är ämnet så har jag idag fått storstryk i Pettson och Findus Memory av Lill-Grabben. Han fick nog det minne som jag aldrig haft. Vi pusslade fem pussel på raken tills Maken kom hem med de stora barnen. Då rasslade det igång för fulla muggar med vardagsrumshockey och Swedish house mafia på spelaren. Härligt! Gillar när alla är här och det är lite ös!

Sitter här såhär på nattkvisten och filosoferar lite över veckan som gått och kommer fram att det har kommit mycket bra ur den.

Nu är jag behandlad för vad det nu var för skräp jag hade i kroppen och känner mig som en helt vanlig människa vilket är ovanlig för det var länge sen jag gjorde det.

Jag fick ett fantastiskt bemötande inne på sjukhuset. Alla var så snälla och vänliga. Även om de stack mig en hel del men det hjälpte ju

Rummet på sjukan var också bra. Egen tv, eget badrum och en helt ok säng. Maten är också helt ok och gillar man inte den så har de en uppsjö med mackor, yoggi och vad man än kan tänka sig

Allt stillaliggande har lett till att min vänster arm nog har läkt. Har inte ont i den hur jag än vrider och vänder på den

Nu när behandlingen blir uppskjuten tills på tisdag så får jag hela fem dagar som normal människa. Inga tabletter (bortsett från pencillinet) och inga sprutor.

Allt mitt febersvettande gjorde att min pyjamaslåda blev genomgången vilket behövdes för det rådde en salig röra där

Jag är också tacksam över alla blodgivare. Utan er hade jag sett ut som ett lik med mina dåliga blodvärden

Så det fanns en hel del guldkorn i skräpet ändå!

Det blev som sagt ingen cellgiftsbehandling för mig idag då mina infektionsprover var lite för höga. De låg på 54 vilket är klart mycket bättre än helgens 210 men ändå lite för mycket för att ge cellgift. Så vi flyttade på det tills på tisdag istället så att jag hinner bli frisk. Var dock ändå nere i Kalmar och pratade med tant doktorn för säkerhetsskull.

När vi efter besöket satt i väntrummet i väntan på vår nya tid så började det att kurra i min magen. Då jag fortfarande är öm och sårig i munnen så kan jag ju inte äta vad som helst eller rättare sagt, knappt någonting. Jag kom dock på att jag hade en näringsdryck som jag fick i helgen kvar i handväskan så jag tänkte att den provar vi. Jag kom att prata med en trevlig kvinna i väntrummet som liksom jag har häst. Maken såg lättat ut när hans telefon ringde så han kom ifrån hästpratet. Så jag satt där, pratade häst i godan ro och drack min dricka. När vi sedan skulle resa oss och gå fick jag fullständigt paltkoma. Att man kan bli så proppmätt på en sån dricka trodde jag aldrig! Det kändes som att jag kom ifrån ett julbord.

Maken och jag styrde stegen mot Rusta istället. Jag hängde på vagnen och försökte rapa näringsdryck med svartvinbärssmak så diskret som möjligt. Min kropp blev överlycklig över att få i sig lite energi så jag blev hur varm som. Det fanns bara en sak att göra och det var att kasta mössan. Det är egentligen lite festligt att se folks reaktioner när man kommer gående och ser ut som ett bowlingklot. Många tittar till, ser sedan bort och sen glor de som fasen när de tror att man inte ser. Mötte på två kvinnliga anställda som sprack upp i stora leenden och hälsade på mig. De tyckte antagligen att:

1) Jag såg för roligt ut

2) Att jag är modig som inte döljer min sjukdom

3) Att Maken är snygg och att kan den där skalliga och kortisonsvullna tjejen hitta en så snygg karl så är hoppet inte ute för mig

Hur som så hittade vi mycket bra grejer, bland annat en ny stor dörrmatta och en brandstege. Jag köpte julkulor naturligtvis! Hittade ett par jättestora vita som nu hänger i hallfönstret (bild finns ett inlägg bakåt).

När vi kom hem så hade Mamma diskat, dammsugit, hängt tvätt och strykt. Hade jag tio miljoner att ge min mamma så skulle jag. Hon är helt underbar!! Gissa om jag kommer att ta hand om henne när hon blir gammal och spattig!