Idag var det provtagning inför morgondagens giftning i vanlig ordning. I och med att min Port-a-Cath är inne i en form av trotsålder och ibland vägrar lämna ett backflöde (alltså blod) så är jag nu ordentligt sönderstucken. Vi provade först idag i vänster armveck där det inte kom en droppe medan höger armveck ser ut som den levt på Plattan i några år. Tur att det då finns bra folk inom sjukvården! Härliga sjuksyster Kanin (internskämt mellan henne och Lill-Grabben) stack nere vid sidan av handleden istället. Jag som inte diggar nålar på händerna var lite tveksam men man måste ju prova. Attans vad lätt det gick! Och det kändes mycket mindre än i armvecket. Där ser man! Var dag lär man sig något nytt!

Efter detta passade Mamma och jag på att beta av lite inskaffande av julklappar. I vanliga fall brukar man tänka "När ska jag hinna köpa julklappar!". Nu är det mera "När kommer jag orka köpa julklappar?". Så nu när jag kan gå upprätt så passade vi på att bland annat bränna in i leksaksaffären och smita iväg för att köpa till Maken. Mamma och jag är inga segdragna shoppare, att gå i timtal i affären och titta på allt ger oss både nervösa besvär. En timme och en hel del pengar senare så var det klappat och klart så att säga. Jag måste faktiskt säga att i år fick jag allt till det med några klappar... Men tyvärr lilla familjen, mina läppar är förseglade!

Väl hemkommen så lagade jag till en kulinarisk fullträff bestående av pulvermos. Jag har fortfarande ont som bara..lägg in valfri svordom..i munnen efter att jag var så sjuk. Det börjar bli bättre men är svullen och öm i tandköttet så det är Yoggi, pulvermos och äggröra som står på menyn. Helst utan kryddor. Om jag bedövar truten innan jag äter så går det ganska bra. Visst, jag kan klämma i mig en macka men det tar en evig tid då jag får sitta och tugga med framtänderna som en gammal åkerkamp. Även tandborstningen är ett spännande moment, först rejält med bedövning och sedan borstning med barntandborste. Men jag har en alldeles egen barntandborste, en grön med Katten Jansson på.

Men jag har fått sova inatt i varje fall för första gången sen i lördags och det var himmelriket! Hostan börjar ge med sig nu och det är en evig tur för jag har en sån sjuk träningsvärk i magen! Undrar om man kan hosta sig till rutor på magen?

Jag har mått så himla bra idag! Helt underbart! Jag har inte bara varit vaken utan även pigg!

Sömn blev det dock inte så mycket med i natt med denna eländiga hosta som har hållit mig (och resten av familjen) vakna. Några timmar blev det i varje fall och det verkar räcka.

Lill-Grabben och jag har tagit igen förlorad tid idag och det behövde vi båda två. Det märktes att han tyckte det var jobbigt med min frånvaro. Han har dock berättat för mig att när han minsann låg på sjukhus så var han där i fyra dagar, på våning 20 och två slangar i kroppen och det är ju bra mycket mer än mina två dygn på våning 8 med en ynka slang fast i kroppen.

En rackars massa snö blev det ju också så Maken har kört som en vettvillig med snöslungan. Han har även kört hela vår lilla paralellgata vilken inte är den mest prioriterade i snöröjningssammanhang. Han och Lill-Grabben har byggt på en snöborg på uteplatsen. Jag har passat på och städa sovrummet för det kändes lite sjukdomsäckligt där med det gick att råda bot på.

När det lyckades bli en lugn stund över så läste jag Östran om nya vändan i Itestgate. Min spontan reaktion är de pengarna kunde använts till något bättre. Nu var ju inte tanken att projektet skulle skena iväg kostnadsmässigt men så kan det gå när saker får gå Windh för våg.

Ronden kom galopperande förbi och meddelade att jag får åka hem! Det var bara bristen på golvyta som hindrade mig från att flyga ur sängen och dansa segerdans. Ett par dygn på sjukan känns som två veckor normalt liv ungefär. Hem ljuva hem!! Maken kommer tidigast kl 16 men jag är redan duschad, omklädd och färdigpackad.

Det ska bli skönt och sova i sin egen säng inatt. Har sovit sammanlag ungefär sju timmar sen jag kom in. I natt gjorde jag ett tappert försök men kunde inte komma till ro. Jag tog en liten analys av varför. Kunde det vara oro över att jag var sjuk? Nä..Jag är ju på ett sjukhus, vilket i min värld är helt rätt ställe att vara sjuk på. Kunde det vara att jag saknade familjen? Klart jag sakar familjen något hemskt men jag kommer ju inte vara borta för evigt. Sen kom jag på det: klockan på väggen! Den har ett helt orytmiskt tickande. Med jämna mellanrum går den från tick tack till att haka upp sig på tick tick för att sedan följa upp med ett högt TACK, sjukt irriterande! Så jag flög ur sängen, rev ner klockan, tog ur batteriet, la mig i sängen och somnade som ett barn. Då var klockan tre och vid kl sex kom nattpersonalen och gav mig antibiotika. Och efter det gick det inte att somna om.

Så då gick jag upp och tittade på snöyran utanför och gottade mig åt att jag inte behövde gå ut. Jag är övertygad om att jag kommer somna ovaggad inatt!

Sen till frågan varför jag egentligen var här. De kunde hitta en lunginflammationsbakterie...i mitt näsprov. Så det är anledningen till att jag har varit så sjuk. Jag har haft lunginflammation i näsan. Den bakterien har ju navigerat fel å det grövsta. Fast det var ju en evig tur att han inte hade en gps för då hade ju suttit i lungorna och varit riktigt illa. Att det är en han är ju solklart, en kvinnlig bakterie hade frågat om vägen.

Mitt cellgift blir inte så förskräckligt förskjutet heller utan går av stapeln på torsdag, om nu inte något händer. Känns bra, vill bli klart med cellgiftet så jag vet om jag är frisk eller inte.

Igår kväll vart jag så hängig så Maken och jag åkte ner till akuten i Kalmar. Jag var helt slut och satt som en påse potatis hela vägen ner. Underbara Mamma kom i ilfart och tog hand om Lill-Grabben. Så hon fick fira sin födelsedag hemma hos oss med grabben som sällskap. Men hon fick sin present innan vi åkte, en stor korg med massa goda ostar, kex, glögg, tryffelchoklad, parmaskinka alltså i stort sett allt som Maken inte äter och som jag älskar men inte får äta. Vill bara nämna att när jag blir frisk ska jag leva på en diet bestånde av parmaskinka, bireost och mozzarella! 

Nåväl, åter till gårdagen. Väl på akuten fick Maken anmäla mig, jag bara vinkade åt damen i luckan och la mig ner på en inte alltför bekväm träsoffa. Behövde dock inte ligga där länge för vi kom in jättesnabbt (Tack Hemhem som berättat vad man skall säga när man ringer in!) Väl inne så visade det sig att jag hade en temp på 39,7 grader, inte konstigt att jag var hängig! Jag fick dropp, intravenöst paracetamol och intravenöst antibiotika. Sen tog de en attans massa blodprov och odlingar varav en från näsan. En lång, smal tops halvvägs upp i hjärnan kittlar något makalöst vill jag lova. De tog även en lungröntgen.

Efter det fick jag åka upp till avdelning 18 där jag har fått egen kupé, blod och mer antibiotika. Så nu ligger jag här med ytterligare en blodpåse då mina blodvärden inte var något vidare. Hade knappt några vita blodkroppar heller för den delen men däremot en snabbsänka på strax över 200. Så det blir nog inte något cellgift på tisdag. Surt, nu blir allt förskjutet! De har till och med satt en skylt på min dörr som de hävdar att det står "infektionskänslig" på. När jag frågade sjuksköterskan om det stod Mata inte apa på skylten så skrattade hon och sa att det stod även akta! hon bits!. De har humor här uppe, det gillar jag!

Vet inte riktigt vad som är fel på mig (förutom cancern och behandlingens biverkningar då) men jag får inte åka hem idag i varje. Trist för då missar jag The Walking Dead, en riktigt bra tv-serie. Fast de kanske har kanal 11 här någonstans men jag vågar inte se det själv ändå då det är en serie med zombies.

men jag är piggare i varje fall, det är huvudsaken.

"Jag var nykter imorse men det börjar ordna till sig nu"

Ungefär nått liknande är min situation fast mera jag var feberfri imorse men det börjar ordna till sig nu. När jag vaknade var jag pigg som en mört och när jag krängt av mig min dygnsura pyjamas och tvättat mig så kände jag mig nästan som folk. Men det har gått över nu. Har lyckats äta lite och då känner man sig lite bättre.

Idag var Morfar här och var barnvakt åt mig och Lill-Grabben. Vi satt uppkrypa i soffan som tre små fåglar på en gren och tittade på skidskytte. När mamma kom förbi och bytte av så käkade jag och gick och lade mig. När jag vaknade till sans igen så trodde jag att jag hade sovit hela natten så döm om min förvåning när klockan bara var fem!

Nu ska jag nog ta och somna om så jag blir av med den här skit-febern någon gång. Börjar ledsna på den... 

Redan igår när Lillasyster var här och käkade julskinkemacka så kände jag att något var på gång. Så jag gick och lade mig vi kl halv sex igår och vaknade idag vid kvart över fyra. Det blev samma visa som det brukar bli efter lilla vändan med feber, huvudvärk osv. Men det verkar inte bli lika illa denna gång utan känner mig lite piggare redan. Ja, jag orkar ju inte göra något men jag är vaken och har ätit och det får man vara nöjd med ibland. Något bra är att jag inte har haft ont i bihålorna i varje fall!

Lill-Grabben är mycket piggare och gör sitt bästa för att köra slut på Mormor. Morfar hade tagit all snö på tomten och kört upp en pulkabacke till Lill-Grabben. Dock tyckte Morfar att backen var lite klen så när de som snöröjer trottoarerna körde förbi så fick de köra in två skopor snö så nu kan Lill-Grabben åka pulka så det visslar. Det ska vara farsan till en sån grej! Han är för go! Han var även inne och köpte en ny overall till Lill-Grabben häromdagen då den vi köpt var lite för stor.  Jag är så glad och tacksam över Mamma och Pappa, det här hade aldrig gått utan dem!

Lill-Grabben och Mormor har även idag bakat pepparkakor och gjort plättar samt tittat på Ice Age 4 tre gånger. Men på måndag får han allt trilla iväg till dagis och rasta av sig lite!

Min kontaktperson från försäkringskassan ringde idag för att bedömma min arbetsförmåga. Vi kom ganska snart fram till att jag inte har något vidare arbetsförmåga. Han sa att vi skulle höras när denna sjukskrivning gick ut. Tack och God Jul, sa jag. Jag ska nog kunna vara vaken en hel dag innan jag börjar jobba.

Kära hjärtanes vad mycket snö! Imorse så packade Maken och jag in oss i bilen ihop med snöskyffel, filt och fikapåse. Här är vi förberedda på det värsta! Men ner till Kalmar kom vi och i tid var vi med. Jag fick först lilla vändan cellgift och sedan togs blodprov inför blodmottagningen. Nu har ju min Port-a-Cath blivit lite tjurig så det funkar inte alltid när man ska ta ut något (men att ge funkar fin fint). Så blodprovet togs i armen istället vilket funkar lika bra. Sen var det bara att vänta tills blodbestämningen var klar. Efter 40 minuter upptäckte de att sist jag blodbestämndes så var det när jag fick Lill-Grabben och då hette jag ju mitt flicknamn i efternamn fortfarande så de ville inte lämna ut något blod till mig. Fast det är ju bara bra att de har koll på sånt tycker jag. Men, ett blodprov till och min stora intygan att jag fortfarande är samma person så kom det upp två påsar blod till mig.

Lite äckligt såg det ut men attans vad bra jag mår nu! Jag brukar alltid frysa när jag får mitt cellgift, ligger i sängen och kurar med både filt och täcke. Men idag när jag fått nästan en påse blod så kände jag hur temperaturen blev normal och jag kunde till och med sitta utan mössa en stund vilket inte har hänt innan. Det var nog något dunderblod jag fick! Det känns som att jag är vaken för första gången på en vecka!

På vägen hem så snöade det ännu mer och vi fick köra Mönsterås kustväg hem för det hade kanat en lastbil i diket på E:22. Så då fick jag ägna mig åt en av mina hobbies, åka och glo. Mycket trevligt!

Lill-Grabben är fortfaranade hängig så han sitter nu och tittar på Mamma Mu och snörvlar. Stackars älsklingen! Han var för söt i morse! Han har ju länge trott att seriefiguren Catwomen egentligen är vår gamla katta Mormor men imorse kom han på att det kan ju vara så att hans Mormor egentligen är Catwomen. Jag sa att det är nog inte helt omöjligt. Han såg mycket fundersam ut.