I förmiddags gasade jag och mina tre grabbar ner till stan för ett blodprov. Läkaren ville att jag skulle ta ett nu denna vecka och ett innan läkarbesöket så det håller lite koll på mig. Jag hade med mig två modiga killar in i provtagningsrummet. Sönderstucken som jag är så provade vi inte ens i armvecket utan tog blodprovet på handryggen istället. Hoppas att mina vener (eller vad det heter) läker ihop efter detta för nu funkar det inte att ta prov från armvecket. Jo, om man vill vänta i en kvart på att ett rör ska fyllas och under tiden jockla med nålen.

Efter detta styrdes kosan mot skitICA för att inhandla ett nytt strykjärn då mitt har saligen insomnat. Anledningen till att den lade av är nog för att jag gjorde narr av reklamen för strykjärnen med extra lång sladd. Järnet jag ägde hade också en på tok för kort sladd men jag löste detta med en förlängningssladd och tyckte att ett järn med extralång sladd var bland det dummaste jag varit med om. Så idag stod jag och övervägde att köpa ett järn med extra lång sladd men la ner det hela. Jag ger inte 700 spänn för ett strykjärn, no way. Då köper jag ett billigt järn och en förlängningssladd hellre. Kan till och med slänga in en sladdvinda i affären och komma billigare undan.

När vi kom hem var det rast och vila samt lite mat som stod på schemat. I ett infall av dålig humor så startade jag tävligen som är förra inlägget. Jag kör på tävlingen tills någon gissar rätt och det man vinner är äran, vilket inte är fy skam alls!

Nu ikväll så har jag startat upp mitt hästliv igen! Jag mjukstartade med att ta med Mamma och grabbarna för att kvällsfodra. Det är så sjukt härligt att få åka till stallet igen!! Helt underbart!! Jag var tvungen att pussa Tant Brun på mulen i ren glädje vilket inte var så populärt. Hon tycket att allt kladdande bara är till besvär. Har man inget ätbart eller en ryktborste att komma med kan man lika gärna gå igen anser hon. I övrigt är hon lycklig då hennes boxgranne är såld så nu får hon stå i sitt hörn med en tom box mellan henne och nästa häst. Då är hon nöjd, min asociala lilla primadonna!

Lämna svar i kommentarena  

Årets stöd: Detta utmärkelse går till alla er som:

Ringt och hört hur det är med mig och pratat lite skit, kommit och hälsat på mig, följt mig här på bloggen, kommit med bullar och kakor, följt med mig till affären, åkt och köpt pommes åt mig, peppat mig när det sett nattsvart ut, peppat min man när allt sett nattsvart ut för honom, skickat goa presenter till mig, bett för mig och varit helt otroliga och starka medmänniskor. Utan er funkar inte jag! Ni har min oändliga tacksamhet!

Årets aha-upplevelse: Svensk sjukvård fungerar! Och den fungerar jäkligt bra! Jag börjar med att ösa allt beröm i världen över Kristinebergs vårdcentral! Jag blev tagen på stort allvar när jag kom in första gången och fick en remiss till Kalmar så fort så det var fartränder på den. Nu är jag väldigt restrektiv med att nämna människor vid namn på denna bloggen men i detta fall tänker jag göra ett undantag: Tack Ulrika Tornemalm på Kristineberg vårdcentral! Din erfarenhet och snabba tänkade var starten på projektet att rädda livet på mig! Och alla sjuksköterskorna på labb: det känns knappt när ni sticker! Härliga och glada människor som tar sig tid att lyssna på en! Ni är toppen!

Ett stort varmt tack till alla läkare och sköterskor på avd 18. Alltid glada och fulla av omsorg!

Jag är imponerad av Kalmars lasarett, fräscht, trevlig personal och faktiskt helt ok käk! Jag har under denna tiden inte mött på en enda otrevlig person inom sjukvården. Och då har jag mött riktigt mycket folk ska ni veta!

Årets scoop: Går till Nyheterna/Östran för grävandet i I-test affären som har förgyllt mina frukostar under hösten. Bra grävt, bra redovisat och alla fakta på bordet utan att bli plumpt. Hade jag en guldspade skulle jag skicka den till er!

Det var listan såhär långt och en dag försenat (hade någon räknat med något annat). Jag tror jag fortsätter köra med att dela ut Ulle-awards. Varför ska man bara utmärksamma människor som gör något bra en gång om året?

Tänk så härligt med ett nytt år! Helt fräscht, oskrivet och full av möjligheter!

Gårdagskvällen var hur härlig som helst! Trevligt sällskap och kanonfin mat! Mamma hade gjort förrätt av räkröra på bröd och i avokado. Maken fick in en riktig topp-varmrätt med fläskytterfilé, sås och hasselbackspotatis. Till efterrätt blev det panacotta. Efter maten gick vi ut och drog av några småsmällare, utifall barnen skulle slockna innan tolvslaget (som om det skulle hända..). Mätta som små grisar slog vi oss, tillsammans med resten av Sverige, framför Grevinnan och Betjänten. Helt otroligt att den fortfarande håller! Sen var det obligatorisk circusprogram, både på tv och flera nummer framförda framför tv:n med Stor- och Lill-Grabb i huvudrollerna.

Efter detta åkte mamma, pappa och Ex-frun hem till sig, Grabbarna spelade tv-spel och jag slog mig ner i soffan och mös. Detta var den bästa nyår på länge! Lugnt och stilla, osminkad i bekväma kläder. Det ska jag göra om flera år!

Vid tolvslaget skålade vi i päroncider från skitICA och tittade på smällare. Grannarna över vägen hade ett fantastiskt fyrverkeri men vårt gick inte av för hackor det heller!

Mådde rätt skapligt igår men vaknade i natt med en sån sjuk värk i kroppen. Jag kunde banne mig inte röra mig! En av de vanligaste biverkningarna på mina sprutor är just värk i leder och skelett så det var nog de som var skyldiga. Har tidigare haft som växtvärk i smalbenen men det här satt i bröstkorg, bäcken och ner i benen. Jag fick väcka Maken och be honom hämta värktabletter för jag kunde helt omöjligt hämta dem själv (och naturligtvis var de i nattduksbordslådan slut). Sen var det bara att ligga helt still på rygg tills det släppte. Fy tusan säger jag bara, hoppas jag slipper det inatt!

När vi vaknade till liv idag, framåt förmiddagen, sa Lill-Grabben det klokaste jag hört på länge. Jag väckte honom och sa: Kom! Vi ska gå upp nu!

Han sätter sig upp i sängen, tittar på mig och säger: Varför då?

Dagens rubrik kändes given!

Kära nån vilken feber jag måste haft inatt. Jag vaknade av att min kudde var alldeles blöt och skallen var precis lika blöt den. När jag vänder mig om så är min första reaktion: Nej, Lill-Grabben har kissat i sängen!

Men vid närmare undersökning så visade sig att han var oskyldig, det var jag som svettats så täcket var genomblöt. Tur att man har mycket sängkläder att byta med.

Så nu har jag varit vaken i hela tre timmar så nu är det dags för rast och vila igen.

Jag var ute en sväng och mata mina små pippifåglar och får då se att vildsvinen har bökat upp nästan hela trädgården hos våra Goda Grannar. Så det ser ut! Vi har klarat oss än så länge, de minns förhoppningsvis den ilskna suggan som bor här. Hoppas att de förstår att om de glömmer så är jag inte främmande för att påminna dem. Annars får jag be min chef komma hit och sitta på pass under fröautomaten , även om han mest jagar hare.

Lillasyster har varit förbi en sväng och hjälpte mig att duka bordet. Vi var ju tvunga att träffas lite. Vi kommer ju inte syns förens nästa år!

Gäster trillar in om en timme och Maken är i full gång nere i köket. Det blir inte så vilt i år. Det blir vi, mamma och pappa och Ex-frun. Det är ju roligt med en stor nyårsfest men i år har det fått vara. Det ska bli skönt att vara hemma med familjen utan att det blir en massa krav. Blir jag trött, vilket jag kommer bli, så kan jag lägga mig en stund och vila.

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År. Tack alla ni som är med mig här på bloggen! Det känns underbart att veta att folk bryr sig och är intresserade av hur man mår. Sen kanske den här cancerbloggen handlar om nästan allt utom cancer men det är ju så livet är, det handlar inte om sjukdom hela tiden.

Jag önskar er en trevlig kväll, ta varannan vatten och gå inte fram till några raketer som inte skjutits iväg!

Gott Nytt År!

Och till mig själv önskar jag....

Gott Nytt Hår!

Nu menar jag dels ett utbrott av humör och en kamp mot en lurig feber.

Kände mig pigg som en mört i morse men hann inte långt efter frukost förens stora mattheten kastade sig över mig som en våt filt. Maken skulle lämna av Princess i stan och passa på att handla. Grabbarna fick hänga med och vara hos Ex-Frun. Hon är för go! Tack snälla Ex-frun för att du såg till Lill-Grabben, jag sov som en ängel!

Så större delen av dagen har jag legat i sängen och vilat mig. När jag sedan kände mig skapligare tänkte jag smita ner i tvättstugan. Så jag samlade ihop lite tvätt (som man hittar lite varstans. Hur går det till? Finns det fötter kvar i strumporna även efter det man har tagit av dem?) och började resan ner i källaren. När jag kom till frysboxen så fick jag luta mig mot den och ta rast. Jag var helt slut av att ha gått från övervåningen ner till källaren. Då förlorade jag min kamp mot humöret och röt till med ett: Helvetes jävla skitcancer!!

Det var tur att jag hade Hemhem i telefonen och ingen jag behöver uppföra mig inför!

Jag försöker låta bli att tappa humöret på situationen jag befinner mig i men ibland så bara lessnar man och blir så lack så man ruggar som mamma brukar säga. På ren tjurighet knölade jag i en maskin tvätt, tog en kopp te och en bulle för att sedan inta horisontalt läge i sängen igen.

Var piggare på eftermiddagen och kunde umgås med familjen igen. Grabbsen och jag såg andra filmen i Star Wars serien, mycket trevligt och härligt med ett gemmensamt intresse! Vi hade tänkt att se Avatar nu hela gänget men precis innan filmen började så känner jag hur all energi bara rinner ur kroppen på mig. Så nu har jag legat här i sängen ett tag igen. Helvetes jävla skitcancer.....

Men nu SKA jag bli starkare och piggare! Nu har jag vilat ett tag så på ren tjurighet tänker jag se slutet av filmen och därmed basta!

Rubriken är tillägnad lilla cellgiftsbehandlingen...

Vaknade i förmiddags med den mest fantastiska huvudvärk som jag någonsin varit med om. Det gjorde inte bara ont i huvudet utan i hela ansiktet och värkte ner i tänderna. Nu börjar ju jag bli lite luttrad så jag låg stilla tills det värsta släppte, vilket tog en timme, gick sedan ner och åt för att sedan krypa upp i sängen, styrkt av febernedsättande. Fick lite feber men den har nu gett med sig igen och kommer förhoppningsvis inte tillbaka.

Maken och grabbarna försvann iväg på fotbollsträningen varpå Princess och jag gjorde det enda man kan göra en hal vinterdag, vi låg i varsin säng och mös. Vi lever livet i samma tempo hon och jag, den ena är tonårstrött och den andre är behandlingstrött. När Maken och Grabbarna kom hem så hade varit och köpt lite nyårssmällare, eller lite var nog sanning med modifikation...

Firar alltid nyår med blandade känslor. Jag tycker det är roligt när det smäller men tänker på alla stackars skotträdda djur! Min förra häst, Rutan, var något fruktansvärt skotträdd efter att några ljushuvuden till människor tyckte att hagen utanför stallet var ett lämpligt ställe att fyra av raketer. Så många av mina tolvslag har spenderats ståendes (lite salongsberusad) i stallet, tappert försökandes att lugna en nervös häst. Behövde dock aldrig ge honom lugnande utan det räckte om oftast med att ha ljuset tänt, radion på för full rulle och täcka över fönstern. Tant Brun är inte så överdrivet förtjust i smällare heller men har hon bara hö så brukar hon finna sig i det mesta. Det är bra med en mutbar häst, får hon bara ett par sockerbitar så kan hon möta en vagnslast apor med eld i baken utan att skygga (för att citera Dickens.)

På eftermiddagen kände jag mig lite piggare så vi samlade ihop oss med HGs bidrag till allmänbildningen nämligen Star Wars boxen. Lill-Grabben som i vanliga fall far runt som en oljad ål satt som ett litet ljus under nästan hela filmen. Det var när det blev fight med lasersvärd som han slet åt sig närmaste svärd och stod vid tv:n och vevade han med. Stor-Grabben och jag gjorde vårt bästa för att förklara släktbanden mellan karaktärerna för resten i familjen. Efter filmen var både Maken och Grabbarna precis så filmpåverkade som de alltid blir så det var full fight med allehanda svärd i vardagsrummet.

Nu har lugnet åter lagt sig och koncentrationen har riktats på nästa filmevent, Sagan om Ringen. Så om en stund är det nog dags för nästa svärdfight i vardagsrummet.

Igår kväll fick jag en sån underbar kärleksförklarning av Lill-Grabben!

När vi låg och skulle sova så bökade han in sig till mig, kramade om min arm och sa:

-Jag älskar dig mamma! Jag älskar dig lika mycket som en struts!

Är inte det kärlek så vet inte jag vad kärlek är!