Idag har Pappsen och jag varit iväg och gjort något av det tråkigaste som finns, nämligen att hämta hö. Nu har jag en förgjordat trevlig höleverantör men det väger inte upp hur tråkigt arbetet är. Eller arbete och arbete, jag kan ju inte påstå att jag har förtagit mig idag utan jag har mest räknat bal och klappat takten. Pappsen var dock lite stressad på slutet då mitt hökörande fick ske när det var en lucka i sporttablån.

Så när höet var på plats och lunchen uppäten så åkte jag tillbaka och fixade till åt Tant Brun innan jag hämtade Lill-Grabben på dagis. Han berättade för mig att på måndag ska han och Batman åka till Afrika för att jaga ogästvänliga dinosaurier som äter folk. Han berättade även om att Batman har både en snabb bil och ett jääääättesnabbt flygplan så de skulle bara vara borta över dan så jag behövde inte följa med. Så är han inte hemma när jag vaknar på måndag morgon så får jag utgå från att han är på en annan kontinent.

Väl hemma och ur blöta overaller och blöta stallkläder så kapsejsade vi i soffan framför en Star Wars film. Jag var inte vaken i många minuter innan jag knoppade till och dåsade tills Maken kom hem med en jättefin blomma till mig. Jag har världens underbaraste man! Fast det kanske jag nämnt någon gång innan?!

Idag tog Lill-Grabben och jag ett enhälligt beslut om en lugn dag. Så jag ringde till dagis och sa att vi stannade hemma idag. Ibland behöver man umgås lite bara.

Så vi tog en lugn och stilla förmiddag för att sedan styra kosan in till Djur och Natur (eller gräsklipparaffären som Lill-grabben säger) för att införskaffa lite spån. Lill-Grabben var lycklig för han gillar stenhårt att åka på kundvagnarna de har. Lyckan var total när en av ägarna hjälpte mig att köra ut spånbalen till bilen för han körde rally med både grabb och bal på kärran.

När man åker bil med Lill-Grabben så blir man helt plötsligt tacksam över att det snart kommer ut en skiva från Melodifestivalen. Jag räknar inte längre resor i kilometer eller tid utan i treminuterslåtar. Jag hoppas att jag aldrig träffar Sean Banan live för då kommer jag troligen berätta för honom vart han kan stoppa sin bananer någonstans.

Efter detta styrdes bilen till stallet där det var dags för utfodring av fålarna. Lill-Grabben var med en stund men blev sedan trött/uttråkad/kissnödig så jag skjutsade ner honom till Mormor och Morfar där han hasade runt i långkalsongerna, tittade på film, åt och badade (en del har det bra!)

Jag å andra sidan snodde lite choklad för min mor och åkte tillbaka till stallet. När jag skulle ut på gödselsstacken så hade jag lite svårt att tömma kärran. Det blir alltid lite backigt på en gödselsstack och har man inte någon vidare kraft i kroppen så blir det lite svårt att tömma. Hade jag accepterat mina fysiska tillkorta kommanden så hade jag bett om hjälp men tyvärr är ju så inte fallet. Så jag sätter igång och öser bort vallarna som blivit. Jag kom ungefär 1/5 genom arbetet och sen tog energin slut. Så hasandes och flåsandes sa jag hej och hej då till mina stallvänner som trillade in när jag skulle åka hem (och ja, jag fick lite välförtjänta bannor för mitt ösande).

Så det fick bli lite mat och sofflocket för min del.

När jag kvicknade till så började jag rita lite på ett förslag till utbyggnad på kåken. Vi har funderat på att bygga ut lite på baksidan för att få ett matrum då vårt efterkrigstidskök är i minsta laget samt ett sovrum till då antalet sovrum inte matchar antalet barn. Detta är dock inte så akut som badrummet som är prio 1 i renoveringsprojektet. Men det är mycket som ska falla på plats innan man ska börja. Vi ska ta hit lite firmor som ska få ge kostnadsförslag och sen ska vi ju övertala banken alternativt vinna på lotto. 

Det är lite spännande att fundera och diskutera hur vi vill ha det. Så mycket till diskussioner blir det visserligen inte för Maken och jag är rörande överens om hur vi vill ha det. Sen ser jag ju kanske inte fram mot att vara utan badrum och ha kåken full med hantverkare men man får ta det onda med det goda! 

Då jag anlände hem sent igår så blir det en tvådagarsblogg idag istället.

Igår förmiddags var jag hos min underbara sjukgymnast på Hela Hälsan (lite reklam nu kanske men bra människor ska få gratisreklam tycker jag). Jag gick där redan innan stora sjukdomen slog till då jag har under mitt liv vid flertalet tillfällen glömt att hålla i mig när jag suttit till häst. Så nu när kroppen skall byggas upp igen så tänkte jag passa på att göra det rätt. Det är ju inte alltid man får den chansen menar jag!

Det gjordes lite enklare kontroller av balans och styrka och jag var nog i det skick som jag trodde. Inte helt igenom kanon men ingen katastrof. Så jag fick lite övningar för att hjälpa kroppen igång och vi gick igenom min vardag så att jag inte ställer till med något fysiskt elände. Mycket av det som vi tog upp har jag redan tänkt på så att jag inte ska snedbelasta eller överbelasta. Sen fick jag skarpa order om att äta ordentligt vilket jag på rak arm får erkänna att jag kan vara dålig med. Jag kallar det för hästfolkssyndromet, man räknar ut en minutiös foderstat till hästen och sen lever man själv på kaffe och ostmackor.

Efter den obligatoriska visiten hos Tant Brun så landade jag en sväng i hemmet innan det var dags för att vädra strupen i Hagadalskören. Jag tror inte att jag hade andats ordentligt sedan förra gången för efter första låten blev jag alldeles snurrig och fick sitta en kort stund med huvudet lågt. Sen gick det mycket bättre! Det är fantastiskt roligt att sjunga i kör, man fylls med en sån energi!

Idag så har jag och min hästhoppande lastbilförare (HLF) till vännina varit iväg till Vimmerby av alla ställen. HLF var inbokad på en hoppträning för Lotta Björe så då var jag ju tvungen att åka med och glo. Med var även hästen Lille Björn. Liten är riktigt ironiskt sagt för Lille Björn är 178 cm i mankhöjd men är som tur är lika snälll som han är stor och av färgen flugskimmel. Flugskimmel? Vad är det? tänker personer som är lyckligt ovetande om detta med hästar. En flugskimmel är en grå häst som med åren blir vit med små små bruna prickar vilka ser ut som flugskit. Om det är därför det heter flugskimmel vet jag inte men det låter logiskt!

Trots all snön så gick resan utan andra avbrott än det vi tog vid affären i Tuna då vi blev akut sugna på choklad och semlor.

Idag, likt alla andra dagar, så var jag i stallet. Motiverad av den tidigare hästdosen så tänkte jag arbeta Tant Brun lite från marken men när grejerna var framplockade så kände jag att energin började tryta så jag sa tyvärr till Tant Brun och ställde in henne i boxen. Tant Brun blev absolut inte besviken över att hon fick gå in till sig och äta istället för att vara ute i snöyran. När det gäller dåligt väder så är vi av samma åsikt: dåligt väder upplevs bäst när man får vara inne och titta ut på eländet genom fönstret.

Det blev även visit in till de Goda Grannarna då hälften av dem fyllde 70 år idag. Det bjöds på en makalöst god smörgåstårta! Jag åt för minst två personer (om min sjukgymnast läser detta så har jag idag faktiskt ätit något nyttigt nämligen en banan). Maken var ute och körde med sin bästis snöslungan så jag fick med mig en stor bit smörgåstårta, en stor bit vanlig tårta och fyra sorters kakor till honom.

Väl inne så kraschlandade jag på soffan och ringde till en av mina favoritdamer. Senare nu ikväll så kom en kollega till Maken som även säljer kaffemaskiner. Det var solklart det godaste kaffe jag har druckit!

Så nu får jag erkänna att ögonen går i kors, trots kaffet. Imorgon får det bli en lugn dag utan någon större hjärnstimulans. Fast jag får faktiskt erkänna att det är skönt att vara trött i huvudet, det blir lite mer jämnvikt i livet då. Att ha en trött kropp och en überpigg hjärna är en frustrerande kombination!

Men innan jag kryper i säng så blir det en dusch och tvättning av hår. Med schampo. Gissa hur fint det känns att använda schampo igen!

Har ni sett vilken kalufs!

Idag tog Princess och jag tag i Tant Bruns motionerande. Tanken är att jag ska arbeta henne från marken innan jag börjar rida så att hon inte far iväg som en champagnekork när jag väl sitter upp. Vis av erfarenhet så tog vi därför ut henne på ridbanan idag så att hon skulle få bocka av sig det värsta på lina. Om det nu är så att Tant Brun börjar bli gammal eller att ett halvår på Karlssonkompanjonens hästspa/uppfostringsanstalt har gjort susen vet jag inte men idag så kom det ett ynka bockhopp och en halvhjärtad stegring. Annat var det i hennes ungdom när jag åkte på skorna efter henne genom hela Misterhults socken.

Det går inte att beskriva hur härligt det är att kunna vara iväg med Princess i stallet och fnissa igen! Det känns som om jag vunnit 10 miljoner på lotto!

Efter stallet så susade vi ner till mamma och pappa där vi fick en kastrull med köttsoppa av mamma och en dunk spolarvätska av pappa. Den ena gåvan hade vi till middag, ni får själva gissa vilken! Smakade förträffligt gjorde det i varje fall!

Eftermiddagen gick till middag och allmänna gapskratt då Stor-Grabben var i sitt esse i vanlig ordning. Han är nog en av de roligaste människor jag har varit med om. Det skulle vara roligt att se in i den hjärnan!

Något annat fantastiskt roligt som hänt är att mitt hår under armarna har börjat växa igen. Häromdagen syntes inte en tillstymmelse men idag har det kommit fram några ynka millimeter. Jag blev tokglad och ropade till Maken: -Älskling! Jag fått hår under armarna!

Maken blev lika glad som jag. Det är nog inte i varje familj den dialogen utspelas...

Så nu ska jag njuta ett tag av mitt underarmarnahår, ett litet tag bara. Jag har lite fobi för just den hårväxten för jag får för mig att håret kan fasta i deoderantkulan och det måste ju göra något fruktansvärt ont!

Imorse sov jag ännu tyngre än vanligt. Gårdagen var rätt tung då Lillasyster och jag var i Skrika för att göra iordning efter Aroma. Vi delade upp sysslorna på ett orättvist sätt då Lillasyster fick göra allt tungt medan jag såg till att det fanns varmvatten och höll låda. När vi var klara åkte vi iväg till Aromas egentliga hem och fixade till åt henne. Vi körde samma orättvisa uppdelning här med, jag satt på min rosa pall och mockade medan Lillasyster sprang runt som en rem och fixade allt annat. Trots att jag hade tänkt mig för och tog det lugnt så tog energin tvärslut. Det är inte så att jag känner mig lite småtrött utan det säger bara PANG så tar energin slut. Så Lillasyster fick köra mig hem och sedan ta min bil hem till sig då jag inte vågade sätta mig bakom ratten för att skjutsa hem henne.

Väl hemma så slocknade jag på soffan och sov som en strandad val, ungefär fram till dess att min Make slängde en Pågensmacka i toastolen.

När vi alla hade vaknat till idag så skjutsade Maken upp mig och Lill-Grabben till Lillasyster så jag kunde hämta min bil. Lill-Grabben var väldigt bestämd på att han skulle följa med mig till stallet idag. Han är visserligen inte så överdrivet hästintresserad (bra det för då slipper jag köpa en ponny) utan hängde med de yngsta ponnytjejerna i stallet, han hjälpte dem med att putsa sadlar tills han fick tag i en mobil som han kunde spela på.

Efter en snabb sväng i affären där vi köpte vad som behövdes till kvällens festmiddag, tacos. Jag mötte i mitt förvirrade tillstånd Makens farbror i affären. Jag frågade honom: -Vad är det nu man behöver till tacos? Han svarade sanningsenligt: -Aptit!

Vilket förvisso är sant!

Lojs med pojkvän och son kom förbi på en kopp fika. Vi har ju gjort om lite i grabbarnas rum och då blev en förvarningsmöbel från Ingvar Kamprads affär över så den fick de utav oss. Inte gratis dock, Krokstorps IF behöver en stand-in målvakt så Lojs pojkvän fick lova att kunna spela i minst två säsonger.

Efter en liten sväng till hos Aroma så var det bara att sätta igång med maten då vi skulle ha finfrämmande i form av Svågern med Sällskap.

Så nu ikväll har vi ätit (en del mer än alla andra) och öppnat en flaska champagne för att fira mitt tillfrisknande. Jag kände mig mig manad att hålla ett tal då skålen ändå var till min ära. Jag höll ett kort men innehållsrikt tal: Jag vill utbringa en skål för mig! En av mina favoritpersoner! Fred och god växt!

Har man varit skapligt nedsatt i kroppen och inte ens luktat på en vinkork på över ett halvår så är det rätt svårt att träffa rätt på tangentborden efter 1½ glas champagne ska ni veta! Jag har fått sudda en hel del i detta inlägg!

Jag är tröttare....

Men tröttare av oss alla är Maken!

Han gick för att slänga en ratad smörgås och kommer i samma veva på att han skulle behöva gå på toa. Ja... då kan det gå såhär:

Det bästa var hans kommentar som gick att urskilja i skrattanfallet:

Jag förstod att jag hade slängt mackan på fel ställe när jag hörde plasket. Det brukar ju inte plaska i sophinken!

Idag när jag skulle lunchfodra upptäckte jag att det saknades en ponny. Att det saknas en häst, om ack än så liten, är aldrig bra. Om man ser till ponnypsykologi så betyder att en ponny som inte dyker upp vid fodring antagligen:

a) är skadad

b) är svårt sjuk

c) har hittat något godare att äta

Som tur var så gällde alternativ c idag. Ponnyn stod väl kamoflerad och lyckligt grävande i snön efter gräs och nonchalerade mina rop helt och fullt.

På eftermiddagen så kom Lillasyster förbi och lekte lite. Vi lekte äta sallad och reta oss på repriser på spökprogram på tv. Inte för att jag har något mot själva programidé eller hyser några misstankar om att spöken inte skulle existera (har sett lite för mycket konstigt för att inte tro på det) men det här med att hysteriskt springa runt i mörker med en kamera och skrika förtvivlat i varje hörn blir bara lite för mycket.

Så när salladen var uppäten och programmet slut så åkte vi och tog in Tant Brun med gemensamma krafter. Jag hade även varit iväg och shoppat lite på Djur och Natur så Lillasyster hjälpte mig att bära, hon tog spånbalen och jag tog saltstenen. Jag slog på stort idag i mitt shoppande och köpte mig en 25 liters vattendunk utifall att vattnet i stallet fryser igen. Denna märktes med den kemiska formeln CoNaQ. Innan ni rotar fram era periodiska system så kan jag berätta att det utläses konjak! Berättade det inte för min häst bara. Hon kanske verkligen tror att det är konjak i dunken, blir full som en uggla och börjar slåss

Senare på eftermiddagen fick jag finfrämmande i form av larmkillen från Larmdirekt som kom och gjorde service på vårt larm. Vi skaffade vårt hemlarm i stort sett med en gång när vi hade köpt huset för det var så hiskeligt mycket inbrott här i Fårbo vid den tiden. Och det har onekligen fungerat för vi har då inte haft något ovälkommet besök (nåja, inte av tjuvar i varje fall). Något som jag tycker är riktigt bra är att larmet är ihopkopplat med brandlarmet så om kåken börjar brinna så ringer larmet upp våra mobiler för att berätta det hela. På så sett kan man ringa brandkåren alternativt vara inställd på förödelsen när man kommer hem, precis vilket man själv känner för. Skämt åsido som slaktaren sa, efter att farmor och farfars kåk brann upp (eller ned) tidigt i höstas så känns det lite tryggare när man vet att man har ett bra brandlarm, brandsläckare, brandstege och brandfilt i kåken. Det går ju riktigt fort när det väl händer.

På kvällskvisten så åkte jag en liten sväng till stallet igen. Jag vet att det blir mycket hästsnack här på bloggen men det är för att jag är så oerhört lycklig över att ha häst igen! Jag är värre än en hästtokig småtjej för sen Tant Brun kom hem igen så har jag varit i stallet tre gånger om dagen. Dels för att jag delar upp det för att orka bättre, dels för att det är så himla roligt!

Nu ikväll så var det dags för finfrämmande nr 2, svågern med sällskap. De är ju som bekant våra trogna leverantörer av begagnade tv-spel och gjorde oss inte besvikna denna gången heller med tre nya spel! Underbart! Det blev en kort visit då vi i stort sett tävlade i vem som kunde gäspa mest.

Så nu har mina grabbar trillat upp i respektive sängar och jag sitter nere och skriver i sällskap med katterna. Mormor Katt har lagt sig i soffan och har lyckats sno åt sig en huvudkudde. Märklig katt det där, hon gillar verkligen inte att sova utan kudde. Basse Katt ligger parkerad på armstödet på soffan. Han gör fortfarande tappra försök att tvätta mig på huvudet. Detta trots att jag har sagt åt honom att jag inte uppskattar hans kärleksförklaringar. Jag menar, har man väl fått lite hår på huvudet så vill man ju inte att det skall lukta kattrumpa!