Dagens utflykt var till bilprovningen där Lillasysters bil skulle se om den tog sig igenom nålsögat. Den gick förvisso vidare till andra chansen men det var inga allvarliga grejor. Det som var mer spännande var att en skyddsplåt under bilen inte var fastskruvad utan höll på att lossna. Den vänliga besiktningsmannen skruvade fast den så gott det gick. Tänk om plåten hade lossnat på vägen in, vad förvånade vi hade blivit! Men i och med att både Lillasyster och jag är så kassa på bilar så vi knappt kan tanka så hade vi antagligen inte märkt något om ingen hade stoppat oss.

Efter detta så blev det en stalldag. Princess har fått sin sadellängtan tillfredställd då hon först hängde med på en skogstur på Snälle Salve. Han har fått tilläggsnamnet Snälle för det finns nog inte ett ont ben i kroppen på den hästen. Han är storleken större Golden Retriver. När ritten med Snälle Salve var klar så red Princess lite på Tant Brun på ridbanan. Stackars barn, hon kommer nog sova på mage inatt! Jag tog mig en liten svängom på Tanten jag med, red säkert hela tio minuter. Tänk, om någon vecka så kan jag kanske rida i en kvart!

Jag märker fler och fler friskhetstecken. Det senaste i raden är att jag blir akutsugen på kaffe. Jag fixar inte att dricka kaffe när jag är sjuk (eller gravid) men nu pimplar jag kaffe lite varstans. Har även en kaffeburk i stallet så jag slipper packa fikakorg varje dag. Så ni kan tänka er hur det ser ut här på morgonen, en jämnhårig kvinna som springer runt med stirriga ögon och väser: Kaffe...ge mig kaffe...

Något som jag fortfarande funderar på är att publicera mitt skrivprojekt här på bloggen. Det är en sak att skriva om det som händer i livet men att lägga ut det jag har fantiserat ihop känns...naket på något vis. Så om jag gör det och den är uppenbart soppig så får någon vänlig själ lämna en kommentar i stil med: Näe Fru Karlsson, författare är nog inte ditt ultimata...

Något väldigt positivt är att Mormor Katt har förlåtit mig för gårdagens frisering. Det känns bra, hennes iskalla blickar är gärna något jag slipper.

Jag lovade ju en bild på min gamla häst. Hade dock ingen på fil så jag tog ett kort på ett kort. I oktober så har han varit borta i nio år. Vart tar tiden vägen? Det känns som igår! Och jag har inte blivit en dag äldre...lustigt...

Lilla Rutan.... En av de sista bilderna som togs på honom. Man ser i ögonen hur sjuk han är. Ska se om jag hittar någon i från hans glansdagar.

Shit vad ljushårig jag var!

I morse (eller i förmiddags rättare sagt) var jag helt ihjäl. Jag tror det var sviterna efter gårdagens tvagning. Likt en medeltida kunglighet så började dagens korrespondans i sängen och avverkade två samtal innan jag gled ur sängvärmen. Det ena samtalet gällde morgondagens inplanerade besök hos min jagande vännina. Hon ringde och berättade att hon hade 39 graders feber, att stora flickan hade en temp som låg strax under och att den lilla flickan hade hosta. Vi sköt besöket på en obestämd framtid. Bara för att jag nu för tiden stoltserar med ett immunförsvar så behöver man ju inte utsätta sig för vad som. Sen för behöver nog min jagande vännina sömn istället för mitt sällskap.

Det är en hiskelig influensa som går, man kanske borde ta en influensaspruta nästa år?

Eftermiddagen löpte på smidigt med affärsbesök, stallbesök, middag samt läxor i SO och engelska.

Vid middagen så berättade Lill-Grabben med viktig röst att han härmed har bytt namn. Han heter numera Legolas Karlsson. Bäst jag kommer ihåg att berätta det för dagisfröknarna.

När detta var avklarat så gled Princess och jag iväg till Lojs för en kopp fika. När den fikan var avklarad så var det dags för nästa fika (jag lever ett intensivt liv ska ni veta) som ägde rum i stallet. Runt jul var det tänkt att det skulle vara ett litet stallmys med julklappsutdelning men det har varit lite tight att få ihop alla så det blev idag istället. Vi hade jättemysigt! Fikat var uppdukat på ett trevånings skoställ mitt i stallgången och vi satt runt omkring på höbalar. Vi hästfolk är inte så fina i kanten som man kan tro! Vi hade ett bra samtal där vi pratade om årets mål med vårt hästeri och liv. Ja..sen blev det en hel del tramsprat också men det blir lätt så. Det händer ofta att jag är närvarande vid tramsprat så det kan vara jag som inbjuder till det. Det var god utdelning av julklapparna också! Princess fick en fin filt och jag fick en strut kola.

Nu ikväll så pratade jag i nästan en och en halv timme med Lillasyster. När vi skulle lägga på så kom hon på varför hon ringde egentligen så imorgon ska jag hänga med och besikta hennes bil. Men vi hade riktigt roligt under tiden!

Jag tog mig även en nostalgitripp på travsport.se där jag sökte på alla gamla travhästar jag känt. Läste återigen faktan om min förra häst Ruter Ess, Rutan, allmänt kallad. Han var en riktigt härlig själ. Fantastiskt snäll häst! Ska se om jag kan få in några bilder på honom, i mina ögon så är han fortfarande en av de finaste hästar som funnits.

En som inte var den finaste i världen ikväll var Princess. Hon kom helt ljudlöst utglidande ur köket med hela nyllet insmort med en vit ansiktsmask och skrämde slag på mig. Jag blev så rädd så hjärtat hoppade över ett slag.

Princess och jag körde lite pälsvård på katterna nu ikväll dvs Princess höll i och jag klippte tovorna. Med Basse gick det relativt bra men Mormor Katt var vansinnig. Men är man för fet för att kunna tvätta sig på ryggen så får man stå ut med att bli klippt. Nu kommer det ta ett par dygn innan hon förlåter oss för vårt tilltag, just nu sitter kattan ute på altan och skickar isande blickar på den stackare som råkar titta ut.  

...eller i spadet som det heter på rikssvenska. Idag åkte familjen Kaos och Allmän Oreda till simhallen i Oskarshamn för att tvaga oss under lättsamma former. Kaoset började redan innan avfärd när Stor-Grabben väckte frågan i vilket omklädningsrum Lill-Grabben skulle vara i, om han skulle med mig eller med Maken. Jag svarade i lätt och neutral ton att Maken och jag gjort uppdelningen så att Lill-Grabben följer med Maken till herrarnas medan Stor-Grabben skulle följa med mig in på damernas. Stor-Grabben såg MYCKET förvirrad och orolig ut tills han förstod att jag skojade.

Väl på plats i det omklädningsrum som matchade könstillhörigheten upptäckte vi att det var inte så hiskeligt mycket folk på plats som vi först trodde att det skulle vara vilket var tur för Lill-Grabben hade inte tid att stå i kö till rutchkanan. Han är lite för orädd för sitt eget bästa, hans största mål med dagen var att övertala Maken och mej till att låta honom åka Spacebowl. Det syntes på honom att han tyckte att vi var riktiga torrisar som påpekade att han inte kan simma, inte är van att vara under vatten samt att det är tolvårsgräns på den.

Han nöjde sig dock med att åka den andra rätt rutschkanan men han ville åka "fävl" och inte med oss. Så vi fick släppa iväg honom en bit och sen åka efter varpå han kontrar med att vända sig och åka baklänges.

Stor-Grabben och Princess åkte en hel del de med, både själva och cirka 20 gånger var med sin lillebror.

Jag orkade hålla igång ett litet tag i varje fall då jag tog det rätt lugnt. Efter fikan tog jag och Princess en extrapaus då vi satt kvar och filosoferade lite och pratade mycket skit. När barnen var blå om läpparna och det var dags att åka hem så var jag så trött så ögonen gick i kors. Ungefär i samma veva kom jag på att jag på att jag inte hade rakat varje sig ben eller under armarna. Men skit samma, det är ingen som tittar på det, alla har ju fullt upp med att titta på mitt korta huvudhår. Jag tog dock och såg till så att inte Port-a-Cathen inte syntes. Jag tänker ju inte på den nu för tiden men jag förstår att det kan se lite obehagligt ut för de som inte är vana vid den, den är ju inte direkt osynlig.

Nu såhär på kvällskvisten är nog Maken och Stor-Grabben på väg hem från Makens fotbollsträning, Lill-Grabben har kraschat i Princess säng varpå hon och jag sitter här och umgås på tonårsnivå dvs vi tittar på Mia på Grötö med varsin dator i knäet. Dä ä gött som Tabitha skulle sagt!

Kan man utfodra människor med hästlasange så borde man väl kunna utfodra hästar med katt? Eller?

Hur som, sov gott gjorde den i varje fall!

För er som inte har stuckit ut näsan på hela dagen eller är helt utan fönster så kan jag meddela att det idag har kräksnöat. Det har snöat uppifrån, från höger, från vänster och stundom underifrån. Jag har svårt att se meningen med all denna snö och blir ännu mer övertygad om att klimathoten är en bluff från miljöbilstillverkarna.

När jag tittade ut och såg att det tog i att snöa mer och mer så fanns det bara en sak att göra, att ta sig till stallet fortast möjligt för att släppa in Tant Brun. Nu vet jag att en häst inte faller död ner bara för att det snöar på den (här kommer Maken harkla sig när han läser) men saken är den att Tant Brun avskyr alla former av nederbörd och blir mycket tjurig på mig om hon är ute i snö eller regn. Och hennes vrede är inget man vill möta. Så det vara bara att rassla ner med Lill-Grabben till Mormor och Morfar för att sedan ta sig till stallet. Vid grinden stod en lätt överviktig och väldigt brun varelse som gav mig en iskall blick som endast kunde utläsas: Jaså?! Det är dags att komma nu?!

Som tur är går Tanten att muta och när hon fått lite ensilage så var jag i hennes goda bok igen.

Jag passade på att ta mig en tiominuters ridtur mellan två kräksnöanfall och det var fantastiskt roligt! Jag hade gärnat orka rida ett litet tag till men avbröt när jag blev trött i fotlederna (?). Det är rätt svårt att rida när föttern bara viker sig hela tiden. Tant Brun kände att jag kom i fullständig obalans när det hände och gjorde sitt bästa för att hjälpa mig. Hennes bästa sätt är dock att dra på en tvärnit så fort jag börjar gira lite i sadeln vilket inte alltid är till hjälp. Men jag kände mig rätt nöjd med mig själv när jag satt i sadelkammaren med en kopp kaffe för att pusta ut. Jag menar det, för två månader sen låg jag som ett kolli uppe i sängen och idag kan jag rida på min häst. Snacka framsteg!

På eftermiddagen så tog jag itu med min stryktvätt vilket var precis lika roligt som det låter. Maken gick lös med snöslungan och grabbarna lekte i snön fram tills att någon hade kastat en snöboll på någon alternativt någon hade puttat någon i en snövall. Jag fick ingen riktig klarhet i hur det låg till så jag gjorde vad varje god mor skulle gjort. Jag sa: -Det är nog inte så farligt ska du se! och slängde på en Star Wars film och det funkade himla bra.

Imorgon på förmiddagen kommer en mäklare hit för att göra en värdering på kåken i dagsläget och uppskattad värdering efter renovering och ombyggnation. Förhoppningsvis får vi en bättre värdering än fyra bugg och en coca-cola.

Nu föll det sig så att det blev måndag igen och med måndagar börjar som bekant veckan igen.

För min del så innebär det att jaga runt bland myndigheterna för att få svar på hur min återgång till arbetet skall fungera. Så idag pratade jag med min läkare och med fastighetsanställdas förbund. Nu vet jag att jag inte är den enda i konungariket Sverige som är sjukskriven och skall tillbaka till arbete men man behöver ju inte vänta in i det sista med att lösa saker och ting. Nu får man visserligen ersättning från försäkringskassan under utredningstiden men jag vill inte vara sjukskriven en sekund längre än vad jag behöver utan bli fullt arbetsför igen. Fast det hänger ju inte bara på försäkringskassan hur mitt stackars kroppas återhämtar sig. Hade de kunnat köra med handpåläggning så hade de antagligen gjort det.  

Det är en sak att vara sjuk för då fanns det en hel grupp med läkare runt omkring mig som sa vart jag skulle gå, varför det blev si och så samt vad man skulle göra när det blev si och så. Nu känns det som att ingen vet någonting och kan ge några klara svar.

Jag och Lojs, min partner in crime, efterlyser en myndighet extern till försäkringskassan där man kan få råd och stöd samt regler och hur man bäst gör förklarat på svenska istället för på fikonspråket. Jag tycker det skulle vara en utmärkt idé, dels för att det var jag som kom på den, dels för att det skulle hjälpa människor och dels för då kan man ha ett ställe att göra av med en massa arbetslösa socionomer. Alla vinner på det. Jag kan bli direktör på myndigheten för jag är jättebra på att bestämma.

Idag kunde jag gå vilket var med än vad jag trodde! Så sagt och gjort, det var bara att sadla på Tant Brun! Lillasyster kom förbi och var med de tio minutrarna som jag red. Jag fixar skritt och trav men kommer det någon form av glädjeskutt eller skyggning så är jag rädd för att jag hänger löst så lite sällskap vid grinden är en bra idé. När jag väl krånglat mig upp i sadeln så var jag tacksam över att jag hade en hjälm på huvudet. Hade jag inte haft det så hade mitt leende spräck skallen mitt itu!

Det här var en av belöningarna för kampen!!

På eftermiddagen så kom ägaren från Stefans Träförädling för att kolla och ge ett kostnadsförslag på våra förslag på renoveringen av badrummet och utbyggnaden. I badrummet har vi tänkt oss en frontespis (här reserverar jag mig för stavningen) samt att förlänga badrummet genom att bygga in skrubben som finns brevid. På detta vis så ska vi kunna klämma in en dusch samt få lite mer yta. Skulle vara trevligt att kunna stå upp och duscha!

Nu ikväll så smet jag iväg till Lojs en sväng och attans vad vi skrattade! Både hon och jag har låg (i de närmaste obefintlig) nivån på humorn. Igår konstaterade vi att vid en bilkrock så är det inte farten som är dödlig utan smällen. Fritt översatt till svengelska blir det: It's not the fart that kills you, it's the smäll.

Till vår lycka idag så hittade vi en t-shirt med en bild på en häst. T-shirten driver med den senaste lasangeskandalen för i pratbubblan från hästen står det: They won't Findus here. Det är humor det!

Tröjan visades på facebooksidan "hästar finns inte". Poängen med det hela är tydligen att bevisa att hästar inte är ett djur utan en frukt (som inte finns). Jag läste dock ett inlägg som det låg en del sanning i(citerar inlägget): Nya studier tyder på att ungefär 82,4 % av alla "hästmänniskor" är mytomaner, det vill säga att man nästan aldrig kan lite på en såkallad "hästmänniska". Då det finns så många "hästmänniskor" i Sverige så är siffran skrämmande. Vem kan man egentligen lita på?

Hear hear! säger jag. De är nog något på spåren!

Idag kunde jag inte hålla mig längre! När en av stallets hästar var ute med matte på ridbanan så frågade jag om jag inte kunde få åka några varv. Det blev ridning i skritt och trav i typ 10 minuter vilket räckte! Det är lite jag i ett nötskal: Jag har inte ridit på sju månader och är svag i kroppen efter behandlingen så jag finner det då lämpligt att sitta upp på en Clydesdale på 175 cm i mankhöjd som jag aldrig suttit på innan. Men Tommy på bilden är precis lika snäll som han är stor så egentligen var han perfekt för lite övningskörning. Himla trevlig häst! Men nu känner jag att jag är bra mör i ovansidan av låren och i det som finns kvar av magmusklerna. Fast det är bara bra, har man ont i magmusklerna efter ridning så har du suttit rätt i sadeln!  Imorgon ska jag rida på min egen Tant Brun!

Rättelse: Om jag kan gå imorgon så ska jag rida på min egen Tant Brun!