Dagens utflykt var till bilprovningen där Lillasysters bil skulle se om den tog sig igenom nålsögat. Den gick förvisso vidare till andra chansen men det var inga allvarliga grejor. Det som var mer spännande var att en skyddsplåt under bilen inte var fastskruvad utan höll på att lossna. Den vänliga besiktningsmannen skruvade fast den så gott det gick. Tänk om plåten hade lossnat på vägen in, vad förvånade vi hade blivit! Men i och med att både Lillasyster och jag är så kassa på bilar så vi knappt kan tanka så hade vi antagligen inte märkt något om ingen hade stoppat oss.

Efter detta så blev det en stalldag. Princess har fått sin sadellängtan tillfredställd då hon först hängde med på en skogstur på Snälle Salve. Han har fått tilläggsnamnet Snälle för det finns nog inte ett ont ben i kroppen på den hästen. Han är storleken större Golden Retriver. När ritten med Snälle Salve var klar så red Princess lite på Tant Brun på ridbanan. Stackars barn, hon kommer nog sova på mage inatt! Jag tog mig en liten svängom på Tanten jag med, red säkert hela tio minuter. Tänk, om någon vecka så kan jag kanske rida i en kvart!

Jag märker fler och fler friskhetstecken. Det senaste i raden är att jag blir akutsugen på kaffe. Jag fixar inte att dricka kaffe när jag är sjuk (eller gravid) men nu pimplar jag kaffe lite varstans. Har även en kaffeburk i stallet så jag slipper packa fikakorg varje dag. Så ni kan tänka er hur det ser ut här på morgonen, en jämnhårig kvinna som springer runt med stirriga ögon och väser: Kaffe...ge mig kaffe...

Något som jag fortfarande funderar på är att publicera mitt skrivprojekt här på bloggen. Det är en sak att skriva om det som händer i livet men att lägga ut det jag har fantiserat ihop känns...naket på något vis. Så om jag gör det och den är uppenbart soppig så får någon vänlig själ lämna en kommentar i stil med: Näe Fru Karlsson, författare är nog inte ditt ultimata...

Något väldigt positivt är att Mormor Katt har förlåtit mig för gårdagens frisering. Det känns bra, hennes iskalla blickar är gärna något jag slipper.

Jag lovade ju en bild på min gamla häst. Hade dock ingen på fil så jag tog ett kort på ett kort. I oktober så har han varit borta i nio år. Vart tar tiden vägen? Det känns som igår! Och jag har inte blivit en dag äldre...lustigt...

Lilla Rutan.... En av de sista bilderna som togs på honom. Man ser i ögonen hur sjuk han är. Ska se om jag hittar någon i från hans glansdagar.

Shit vad ljushårig jag var!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...