Lill-Grabbens mystiska koppor (som han döpt sin hiskeliga sjukdom till) var inte vattkoppor utan säkerligen något bett av något slag. Jag misstänker att Soda är inblandat i det hela då han häromdagen fanns sovandes i Lill-Grabbens säng. Jag är inte förtjust i att de ligger i sängen men Lill-Grabben menar att Soda faktiskt är hans katt och då får han vara i sängen. Vill Lill-Grabben ha Soda så varsågod säger jag. Jag har döpt om Soda till boomerangkatten då jag har gett bort honom hur många gånger som men han kommer alltid tillbaka. Första gången jag gav bort honom var det till min fd granne Naken-Jan (inte han från Farmen utan en helt annan naken Jan). Efter knappt ett år fick jag tillbaka Soda för Naken-Jan hellre ville en svanslös katt med motiveringen att man inte tappade så mycket i uppvärmningskostnad då man kunde stänga dörren mycket snabbare när man släppt ut katten. Mitt argument att om han stängde dörren fort en gång så skulle han ha en svanslös katt fungerade inte och Soda kom svischande tillbaka igen.  Hur som, Lill-Grabben gick till dagis idag. Det var det jag ville komma till.

Efter avlämning på dagis och några koppar kaffe senare åkte jag till stallet. Detta var en sådan härlig dag då det inte är svårt att vara tacksam över att man lever. Solen sken, snön glittrade och det var tio grader varmt. Jag tog mig friheten att skala av Tant Brun täcket så hon fick lufta sina loppor lite. Hon blev med ens en mycket lycklig häst och har idag rullat runt i snön så det ser ut som att det har kört ångvält i hennes hage (vilket man kan säga att det har)

På eftermiddagen hade vi ett möte på banken för att höra om de fanns någon möjlighet att de kunde vara så vänliga att låna ut lite pengar till oss så vi kan bygga ut vårt hus. Det börjar bli skrämmande trångt i vårt efterkrigstidskök och vi kan ju knappast krympa barnen. Går det inte att bygga ut så är jag fullständigt nöjd om vi kan fixa badrummet. Det är nästan så illa så våtrumstapeten åker ner om man smäller ner toalocket för hårt. Mötet gick bra och det verkar inte vara helt omöjligt att planerna går vårt håll. Vi hade med en skiss och en lista på vad som skall göras (förvisso skriven idag i stallet, sittandes på en höbal) så nu är det en offert och ritning som skall till. Spännande! Nu har vårt äktenskap överlevt småbarnstiden och cancer så då ska vi nog kunna renovera och fortfarande älska varandra. Hoppas det i varje fall för det finns ingen annan än han som står ut med mig!