Nu föll det sig så att det blev måndag igen och med måndagar börjar som bekant veckan igen.

För min del så innebär det att jaga runt bland myndigheterna för att få svar på hur min återgång till arbetet skall fungera. Så idag pratade jag med min läkare och med fastighetsanställdas förbund. Nu vet jag att jag inte är den enda i konungariket Sverige som är sjukskriven och skall tillbaka till arbete men man behöver ju inte vänta in i det sista med att lösa saker och ting. Nu får man visserligen ersättning från försäkringskassan under utredningstiden men jag vill inte vara sjukskriven en sekund längre än vad jag behöver utan bli fullt arbetsför igen. Fast det hänger ju inte bara på försäkringskassan hur mitt stackars kroppas återhämtar sig. Hade de kunnat köra med handpåläggning så hade de antagligen gjort det.  

Det är en sak att vara sjuk för då fanns det en hel grupp med läkare runt omkring mig som sa vart jag skulle gå, varför det blev si och så samt vad man skulle göra när det blev si och så. Nu känns det som att ingen vet någonting och kan ge några klara svar.

Jag och Lojs, min partner in crime, efterlyser en myndighet extern till försäkringskassan där man kan få råd och stöd samt regler och hur man bäst gör förklarat på svenska istället för på fikonspråket. Jag tycker det skulle vara en utmärkt idé, dels för att det var jag som kom på den, dels för att det skulle hjälpa människor och dels för då kan man ha ett ställe att göra av med en massa arbetslösa socionomer. Alla vinner på det. Jag kan bli direktör på myndigheten för jag är jättebra på att bestämma.