Kan man utfodra människor med hästlasange så borde man väl kunna utfodra hästar med katt? Eller?

Hur som, sov gott gjorde den i varje fall!

För er som inte har stuckit ut näsan på hela dagen eller är helt utan fönster så kan jag meddela att det idag har kräksnöat. Det har snöat uppifrån, från höger, från vänster och stundom underifrån. Jag har svårt att se meningen med all denna snö och blir ännu mer övertygad om att klimathoten är en bluff från miljöbilstillverkarna.

När jag tittade ut och såg att det tog i att snöa mer och mer så fanns det bara en sak att göra, att ta sig till stallet fortast möjligt för att släppa in Tant Brun. Nu vet jag att en häst inte faller död ner bara för att det snöar på den (här kommer Maken harkla sig när han läser) men saken är den att Tant Brun avskyr alla former av nederbörd och blir mycket tjurig på mig om hon är ute i snö eller regn. Och hennes vrede är inget man vill möta. Så det vara bara att rassla ner med Lill-Grabben till Mormor och Morfar för att sedan ta sig till stallet. Vid grinden stod en lätt överviktig och väldigt brun varelse som gav mig en iskall blick som endast kunde utläsas: Jaså?! Det är dags att komma nu?!

Som tur är går Tanten att muta och när hon fått lite ensilage så var jag i hennes goda bok igen.

Jag passade på att ta mig en tiominuters ridtur mellan två kräksnöanfall och det var fantastiskt roligt! Jag hade gärnat orka rida ett litet tag till men avbröt när jag blev trött i fotlederna (?). Det är rätt svårt att rida när föttern bara viker sig hela tiden. Tant Brun kände att jag kom i fullständig obalans när det hände och gjorde sitt bästa för att hjälpa mig. Hennes bästa sätt är dock att dra på en tvärnit så fort jag börjar gira lite i sadeln vilket inte alltid är till hjälp. Men jag kände mig rätt nöjd med mig själv när jag satt i sadelkammaren med en kopp kaffe för att pusta ut. Jag menar det, för två månader sen låg jag som ett kolli uppe i sängen och idag kan jag rida på min häst. Snacka framsteg!

På eftermiddagen så tog jag itu med min stryktvätt vilket var precis lika roligt som det låter. Maken gick lös med snöslungan och grabbarna lekte i snön fram tills att någon hade kastat en snöboll på någon alternativt någon hade puttat någon i en snövall. Jag fick ingen riktig klarhet i hur det låg till så jag gjorde vad varje god mor skulle gjort. Jag sa: -Det är nog inte så farligt ska du se! och slängde på en Star Wars film och det funkade himla bra.

Imorgon på förmiddagen kommer en mäklare hit för att göra en värdering på kåken i dagsläget och uppskattad värdering efter renovering och ombyggnation. Förhoppningsvis får vi en bättre värdering än fyra bugg och en coca-cola.