Nu har jag landat en liten smula i varje fall! Tack så hemskt hemskt mycket för alla kommentarer, samtal, sms, blommor, choklad, nallebjörnar, kramar, lyckönskningar och tack Goda Grannen för den fina koftan! Alla ni som finns runt omkring mig på ett eller annat sätt betyder så mycket för mig!

Nu börjar del 2. Inte bara i avseende återhämtning från cancern utan även del 2 i mitt liv. Jag har under de senaste dygnen fått frågan: Hur känns det? och nu när jag har summerat mina känslor en aning så kan jag säga: pånyttfödd! Jag känner mig ny, stark och ren.

När jag hade cancer i kroppen kände jag mig nästan kränkt av min egen kropp och så kände jag mig smutsig på något vis. Jag hade många gånger lust att ta med mig klorin och en skurborste in i duschen.

Resan ner till Kalmar i onsdags var hemsk. Så nervös som jag var då har jag nog aldrig varit. Men när vi körde under andra viadukten in till Kalmar så rann nervositeten av mig och jag kände mig bara fokuserad, nästan som att jag lade i fightingväxeln. Redan när vi kom ut ur hissen så mötte vi läkaren och både jag och Maken tänkte samma tanke: vad hade han för ansiktsuttryck? Gick det att redan nu se vad han skulle säga?

Innan mötet var jag tvungen att uppsöka damernas och där inne så kom det över mig: behandlingen har nog inte hjälpt, jag är fortfarande sjuk, allt är kört...

Så när vi fick komma in så sa jag: -Jag föreslår att vi skippar artighetsfraserna och så säger du bara som det är. Och då sa han det: -Du är frisk. Du är botad! Jag hann inte ens få av mig jackan!

Tårarna rann på mig, på Maken och även läkaren såg rödögd ut!

Nu ska jag gå på kontroller var tredje månad första året efter detta och Port-a-Cathen får sitta kvar i ett och ett halvt till två år, om den nu inte är i vägen allt för mycket.

Det är resultatet har berört många! Det har firats inte bara här i trakterna runt om utan även i Göteborg, Gnosjöområdet och i Thailand. Helt underbart!!!

Så nu ska jag ta livet tillbaka och jag börjar med att ta hem Tant Brun redan imorgon. Då är vi alla samlade på samma ställe igen.

Så nu kör vi! Gasen i botten mot livet!