Nu har jag landat en liten smula i varje fall! Tack så hemskt hemskt mycket för alla kommentarer, samtal, sms, blommor, choklad, nallebjörnar, kramar, lyckönskningar och tack Goda Grannen för den fina koftan! Alla ni som finns runt omkring mig på ett eller annat sätt betyder så mycket för mig!

Nu börjar del 2. Inte bara i avseende återhämtning från cancern utan även del 2 i mitt liv. Jag har under de senaste dygnen fått frågan: Hur känns det? och nu när jag har summerat mina känslor en aning så kan jag säga: pånyttfödd! Jag känner mig ny, stark och ren.

När jag hade cancer i kroppen kände jag mig nästan kränkt av min egen kropp och så kände jag mig smutsig på något vis. Jag hade många gånger lust att ta med mig klorin och en skurborste in i duschen.

Resan ner till Kalmar i onsdags var hemsk. Så nervös som jag var då har jag nog aldrig varit. Men när vi körde under andra viadukten in till Kalmar så rann nervositeten av mig och jag kände mig bara fokuserad, nästan som att jag lade i fightingväxeln. Redan när vi kom ut ur hissen så mötte vi läkaren och både jag och Maken tänkte samma tanke: vad hade han för ansiktsuttryck? Gick det att redan nu se vad han skulle säga?

Innan mötet var jag tvungen att uppsöka damernas och där inne så kom det över mig: behandlingen har nog inte hjälpt, jag är fortfarande sjuk, allt är kört...

Så när vi fick komma in så sa jag: -Jag föreslår att vi skippar artighetsfraserna och så säger du bara som det är. Och då sa han det: -Du är frisk. Du är botad! Jag hann inte ens få av mig jackan!

Tårarna rann på mig, på Maken och även läkaren såg rödögd ut!

Nu ska jag gå på kontroller var tredje månad första året efter detta och Port-a-Cathen får sitta kvar i ett och ett halvt till två år, om den nu inte är i vägen allt för mycket.

Det är resultatet har berört många! Det har firats inte bara här i trakterna runt om utan även i Göteborg, Gnosjöområdet och i Thailand. Helt underbart!!!

Så nu ska jag ta livet tillbaka och jag börjar med att ta hem Tant Brun redan imorgon. Då är vi alla samlade på samma ställe igen.

Så nu kör vi! Gasen i botten mot livet!

 

Lena M

2 februari 2013 09:00

Ibland finns det inte tillräckligt bra ord när man vill uttrycka något, och så är det nu när jag läser detta. Så Ulrica....lycka till med del 2, vi gläds så med dig och din familj. Stor kram!!!

Ulrica Karlsson

2 februari 2013 20:53

Jag känner igen känslan! Är ordlös själv (vilket inte är så vanligt!)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...