Idag när jag skulle lunchfodra upptäckte jag att det saknades en ponny. Att det saknas en häst, om ack än så liten, är aldrig bra. Om man ser till ponnypsykologi så betyder att en ponny som inte dyker upp vid fodring antagligen:

a) är skadad

b) är svårt sjuk

c) har hittat något godare att äta

Som tur var så gällde alternativ c idag. Ponnyn stod väl kamoflerad och lyckligt grävande i snön efter gräs och nonchalerade mina rop helt och fullt.

På eftermiddagen så kom Lillasyster förbi och lekte lite. Vi lekte äta sallad och reta oss på repriser på spökprogram på tv. Inte för att jag har något mot själva programidé eller hyser några misstankar om att spöken inte skulle existera (har sett lite för mycket konstigt för att inte tro på det) men det här med att hysteriskt springa runt i mörker med en kamera och skrika förtvivlat i varje hörn blir bara lite för mycket.

Så när salladen var uppäten och programmet slut så åkte vi och tog in Tant Brun med gemensamma krafter. Jag hade även varit iväg och shoppat lite på Djur och Natur så Lillasyster hjälpte mig att bära, hon tog spånbalen och jag tog saltstenen. Jag slog på stort idag i mitt shoppande och köpte mig en 25 liters vattendunk utifall att vattnet i stallet fryser igen. Denna märktes med den kemiska formeln CoNaQ. Innan ni rotar fram era periodiska system så kan jag berätta att det utläses konjak! Berättade det inte för min häst bara. Hon kanske verkligen tror att det är konjak i dunken, blir full som en uggla och börjar slåss

Senare på eftermiddagen fick jag finfrämmande i form av larmkillen från Larmdirekt som kom och gjorde service på vårt larm. Vi skaffade vårt hemlarm i stort sett med en gång när vi hade köpt huset för det var så hiskeligt mycket inbrott här i Fårbo vid den tiden. Och det har onekligen fungerat för vi har då inte haft något ovälkommet besök (nåja, inte av tjuvar i varje fall). Något som jag tycker är riktigt bra är att larmet är ihopkopplat med brandlarmet så om kåken börjar brinna så ringer larmet upp våra mobiler för att berätta det hela. På så sett kan man ringa brandkåren alternativt vara inställd på förödelsen när man kommer hem, precis vilket man själv känner för. Skämt åsido som slaktaren sa, efter att farmor och farfars kåk brann upp (eller ned) tidigt i höstas så känns det lite tryggare när man vet att man har ett bra brandlarm, brandsläckare, brandstege och brandfilt i kåken. Det går ju riktigt fort när det väl händer.

På kvällskvisten så åkte jag en liten sväng till stallet igen. Jag vet att det blir mycket hästsnack här på bloggen men det är för att jag är så oerhört lycklig över att ha häst igen! Jag är värre än en hästtokig småtjej för sen Tant Brun kom hem igen så har jag varit i stallet tre gånger om dagen. Dels för att jag delar upp det för att orka bättre, dels för att det är så himla roligt!

Nu ikväll så var det dags för finfrämmande nr 2, svågern med sällskap. De är ju som bekant våra trogna leverantörer av begagnade tv-spel och gjorde oss inte besvikna denna gången heller med tre nya spel! Underbart! Det blev en kort visit då vi i stort sett tävlade i vem som kunde gäspa mest.

Så nu har mina grabbar trillat upp i respektive sängar och jag sitter nere och skriver i sällskap med katterna. Mormor Katt har lagt sig i soffan och har lyckats sno åt sig en huvudkudde. Märklig katt det där, hon gillar verkligen inte att sova utan kudde. Basse Katt ligger parkerad på armstödet på soffan. Han gör fortfarande tappra försök att tvätta mig på huvudet. Detta trots att jag har sagt åt honom att jag inte uppskattar hans kärleksförklaringar. Jag menar, har man väl fått lite hår på huvudet så vill man ju inte att det skall lukta kattrumpa!