Idag tog Lill-Grabben och jag ett enhälligt beslut om en lugn dag. Så jag ringde till dagis och sa att vi stannade hemma idag. Ibland behöver man umgås lite bara.

Så vi tog en lugn och stilla förmiddag för att sedan styra kosan in till Djur och Natur (eller gräsklipparaffären som Lill-grabben säger) för att införskaffa lite spån. Lill-Grabben var lycklig för han gillar stenhårt att åka på kundvagnarna de har. Lyckan var total när en av ägarna hjälpte mig att köra ut spånbalen till bilen för han körde rally med både grabb och bal på kärran.

När man åker bil med Lill-Grabben så blir man helt plötsligt tacksam över att det snart kommer ut en skiva från Melodifestivalen. Jag räknar inte längre resor i kilometer eller tid utan i treminuterslåtar. Jag hoppas att jag aldrig träffar Sean Banan live för då kommer jag troligen berätta för honom vart han kan stoppa sin bananer någonstans.

Efter detta styrdes bilen till stallet där det var dags för utfodring av fålarna. Lill-Grabben var med en stund men blev sedan trött/uttråkad/kissnödig så jag skjutsade ner honom till Mormor och Morfar där han hasade runt i långkalsongerna, tittade på film, åt och badade (en del har det bra!)

Jag å andra sidan snodde lite choklad för min mor och åkte tillbaka till stallet. När jag skulle ut på gödselsstacken så hade jag lite svårt att tömma kärran. Det blir alltid lite backigt på en gödselsstack och har man inte någon vidare kraft i kroppen så blir det lite svårt att tömma. Hade jag accepterat mina fysiska tillkorta kommanden så hade jag bett om hjälp men tyvärr är ju så inte fallet. Så jag sätter igång och öser bort vallarna som blivit. Jag kom ungefär 1/5 genom arbetet och sen tog energin slut. Så hasandes och flåsandes sa jag hej och hej då till mina stallvänner som trillade in när jag skulle åka hem (och ja, jag fick lite välförtjänta bannor för mitt ösande).

Så det fick bli lite mat och sofflocket för min del.

När jag kvicknade till så började jag rita lite på ett förslag till utbyggnad på kåken. Vi har funderat på att bygga ut lite på baksidan för att få ett matrum då vårt efterkrigstidskök är i minsta laget samt ett sovrum till då antalet sovrum inte matchar antalet barn. Detta är dock inte så akut som badrummet som är prio 1 i renoveringsprojektet. Men det är mycket som ska falla på plats innan man ska börja. Vi ska ta hit lite firmor som ska få ge kostnadsförslag och sen ska vi ju övertala banken alternativt vinna på lotto. 

Det är lite spännande att fundera och diskutera hur vi vill ha det. Så mycket till diskussioner blir det visserligen inte för Maken och jag är rörande överens om hur vi vill ha det. Sen ser jag ju kanske inte fram mot att vara utan badrum och ha kåken full med hantverkare men man får ta det onda med det goda!