Idag kunde jag inte hålla mig längre utan jag var tvungen att prova en galopp på Tant Brun! Med ett flin som gick från öra till öra så styrde jag runt min ädla springare nästan ett halvt varv på ridbanan vilket var ungefär vad jag klarade av. Jag red nog i säkert tolv minuter idag, kollade visserligen inte på klockan men av träningsvärken jag har i magen så kan jag tänka mig att det var så länge det rörde sig om.

Även Princess var ute en sväng i skogen med Snälle Salve i sällskap med ponnytjejerna. Snälle Salve visade att än är bra krut i gubben men det var inget värre än att Princess redde ut det och satt kvar i sadeln.  

Vi har ju börjat övertala Lill-Grabben om att han ska sova i sin egen säng igen. Han var jätteduktig med det i höstas men i takt med att jag blev sämre och han oroligare så fick han flytta tillbaka till mitten igen. Så nu pågår projektet att flytta tillbaka vilket inte alltid inte faller i god jord. Häromkvällen sa han med bestämd röst: -Jag kan inte sova i min säng för jag blir alldeles förskräckt!

Vad säger man för svar till det?

I gårdagens blogg glömde jag, förutom rubriken, att berätta med att jag har lyckats med det omöjliga. Jag tappade ett öronhänge i bollhavet på Leos Lekland och lyckades hitta den igen! Snacka om röta! Tänk om ett stackars barn fått den rakt in i knät eller handen, fy katten! Sen är jag ju rätt förtjust i mina öronhängen också..

Lill-Grabben får inleda veckan med att hålla sig hemma då han har någon form av utslag eller koppor, två på ena benet och en på andra. Är det Vattkoppor så är det onödigt att chansa. Så himla kul är det inte med sjuka barn och vabb-dagar.

Nu sitter Maken och jag (och antagligen även Morfar) i spänd förväntan på Beckhams debut i PSG. Han lubbar ju på rätt bra i senaste kalsongreklamen så helt i onödan har nog inte åren i USA varit.

Jag har gått igenom Makens fotodokumentation av min cancerbehandling och slängde ut tre tidiga bilder i ett eget inlägg. Jag kan inte för mitt liv begripa att det har hänt och att det är över.

Gårdagens överraskning var att inte Army of Lovers gick vidare i Melodifestivalen. Inte för att låten var särskilt bra men det är ju lite kändisfaktor på dem och det borde ju funka. Nu har jag inte läst tidningen idag men jag är nästan säker på att Bard rasar. Dessutom, hade de velat gå vidare så hade de bara behövt bett om hjälp!

Favorit i repris!

OBS! Sista bilden visar hur det ser ut när det sitter en nål i Porth-a-Cathen. Så ni känsliga själar behöver ju inte scrolla längst ner.

Bild 1: Efter biopsin växte det som var kvar av tumören i raktetfart. Puckeln som sitter vid min hals/axel var den tumör som inte gick att missa.

Bild 2: In på sjukan men humöret är det inget fel på!

Bild 3: Nålen är ingen rolig historia då den är i 90 graders vinkel men det är bra mycket bättre än dropp i armvecket!