Ännu en dag i mjukisbyxornas tecken. Inledde dagen med att sova till kl 11. Har blivit så attans trött men har man svårt att somna så borde man rimligtvis även ha svårt att vakna. Hasade sedan ut till paviljongen där Lillasyster, jag och barnen satt och bara myste. På kvällen kom min hästhoppande lastbilschaufförs vän och fika. Vi pratade hästar, vem som bytt häst, stammen på den etc etc. Min totalt ointresserade make suckade, tog sin kaffekopp och gick. Jag förstår honom.

Även Lillasyster och jag pratade om dessa fyrbenta spargrisar (min make suckade då med). Jag fick i uppdrag när jag lämnade bort min häst att ta reda på vad icke-hästmänniskor gör om dagarna. Detta är vad jag har kommit fram till:

1. De fikar
2. De är sjuka

Jag kommer antagligen inte att kunna doktorera på detta klena material.

Nu börjar de bli dags att packa väskan till imorgon. Känns inte helt lattjo faktiskt. Jag har inte sovit ifrån min make en enda gång sen vi flyttade till kåken. Jo förresten, en natt på BB men då var jag så förlossningmosig i hjärnan så det gills inte. Jag har inte heller sovit en natt borta från Lill-Grabben. Inte så att jag är hispig över att vara själv men jag trivs bäst med hela familjen runt omkring mig. Helst ska vi sova i samma säng. Att läggas in på sjukhus känns lite konstigt för där är det en massa sjuka människor. Jag föredrar att beskriva mitt tillstånd som "lite krasslig" alternativt "en släng av cancer".

Nä, då är det roligare att fundera på vad katten håller på att rota efter under altanen just i denna skrivande stund. Hoppas verkligen det inte är en lika stor snok som den de hade ihjäl i förra veckan. Eller snok och snok, den var en halvmeter lång och tjock som en bamsekorv. I mina ögon är det mer en boa constrictor. Fy fabian, nu stänger jag kattluckan så kan de ha sina orm-orgier utan mig.