Idag har varit dagen D eller dagen C som i cellgift rättare sagt. Jag, Maken och Lill-Grabben åkte ner till Kalmar idag för första behandlingen. Lill-Grabben har fått varit med och kikat så det hela ska bli lite mer greppbart för honom annars kommer han fabulera fram en sanning med sitt Lill-Grabbstänkade och den sanningen skulle antagligen inte överensstämma med verkligheten. Han var inte med när de satte nålen i Port-a-Cathen och tog blodprover ur den. Man behöver ju inte ge honom mardrömmar...

Jag var nervös att cellgiftet skulle svida när det kom in i kroppen och att jag skulle må döpyton. Ingen av dessa farhågor besannades. Under större delen av cellgiftandet så var HemHem här hos mig och vi tittade på den individuella hoppningen på fälttävlan. När Sara Algotsson petade på sista hindret så skrek jag så de är ett mirakel att inte nålen hoppade ur Port-a-Cathen i pur förskräckelse. Men, ett OS-silver är inte illa pinkat. Heja svensk hästavel!

Hela behandlingen höll på från kl 15 till kl 16:45 och jag fick fyra olika dropppåsar. Nu sitter jag här med ett vanligt Natriumkloriddropp så man inte blir helt uttorkad. Rejält kissnödig blir man dock. Men har man eget rum (med fantastisk utsikt) så är det bara att hasa iväg när det passar en.

Har spenderat kvällen med ett långt samtal med älskade Kvast-Hilda. Ett härligt samtal om högt och lågt, dåtid och framtid.

Överlag så känner jag mig vid riktigt gott mod men det gör jag oftast alltid för jag har tack och lov inte vett nog att gräva ner mig för djupt. Måste berätta om den fantastiska potatissallad som jag fick till middag här idag. Jag blev glatt överraskad! Den hade man kunnat bjuda Kungen på till och med! Mina komplimanger till kocken!

Jag är så glad över min familj och mina vänner! Vänner som ringer, som håller en sällskap under behandlingar, som öppnar stalldörren på vid gavel och tar hand om min häst, som ringer och frågar om man ska ha något från affären, som köper kläder och beställer kepsar inför håravfall och de som kommer med bullar till ens födelsedag. Det är kärlek! Och för att inte prata om min undebare man som är fantastisk och sköter allt medan jag tar en gubblur i hammocken. Och Mamma och Pappa som ställer upp till 200%. Då är det inte så svårt att vara sjuk!