Inte konstigt att jag var lite lustig och trött imorse. Jag ska ta Panodil mot tandvärken men yrvaken och öm så råkade jag i morse att ta Panocod istället. Det är ganska stor skillnad på de två. Så jag kan lova att ont var det minsta jag hade!

Pratade med min trevlige läkare idag. Vi kör igång med cellgiftsbehandling på tisdag. Så jag får sova över på sjukan för man vet ju inte riktigt hur man blir första gången heller. Han berättade att det även finns början till sjuka lymfkörtlar i mina armhålor. De är fortfarande så inte så stora att de räknas som sjuka men de är på god väg. Håret kommer jag dock tappa under andra behandlingstillfället så om fyra veckor. Jag har börjat förbereda Lill-Grabben. Vi tittade i tidningen på hon på Sportspegeln som fick cancer. Vi fick även en barnbok om det här med cancer. Den var helt ok. Sen har jag försökt förbereda honom på att jag kommer raka av mig håret själv. Vi får se hur det går. Planen är att försöka prata med ett barn i taget på olika sätt. Det är ju inte världens lättaste ämne det här.

Efter den stora tandmassakern igår ser jag ut som en blodhund. Jag är helt svullen över hela kinderna. Lite hamstervarning. Men jag har ätit en del vilket är det viktigaste för mig, konstant utsvulten som jag är.

Lite besök har det varit idag. Lillasyster var här på dan. Tyvärr minns jag inte så mycket utav det för jag somnade hela tiden. Men när Kingen var på eftermiddagen var jag i varje fall vaken. Lyckades få i mig en bulle men det tar en evig tid när man få ta små myggbett hela tiden.

Nu sitter jag hemma i soffan och är tre tänder fattigare. Jag sov i stort sett hela dagen igår efter de drog ut tänderna. Rätt skönt att få sova bort eländet. Maken och grabbarna kom och hämtade mig igår. Det är det som är det svåra, hur ska man förklara? Allt blir ju upp och ner för dem med.

Cellgifterna tar sin början nu i nästa vecka. De ville egentligen börja idag men jag har någon infektion under en visdomstand så jag får lite Kåvepenin mot det. Sen drog jag den riktiga Cooker Spaniel blicken på överläkaren och sa snälla med eftertryck.

Jag tror jag tar mig en tupplur till nu. Jag har ju ändå varit vaken i nästan två timmar...