Efter att ha blivit hårt bearbetad av Lojs så kommer här första delen av min nya historia. Lojs är riktigt bestämd av sig när hon sätter den sidan till så det är bara att foga sig.

Denna historia handlar som sagt om Vera Svensson nämdes redan i historien om Eskil som en brödbakande välgörare. Vilket hon förvisso är men som alla oss så har även hon hemligheter i sitt liv, hemligheter som börjar nystas upp undan för undan. Så håll till godo! Här kommer Vera!

_______________________________________________________________________________________

Kommissarie Adler visste inte vad han skulle tro. I vanliga fall visste han exakt vad han ansåg om saker och ting. Han kunde med blott ett ögonkast avgöra om en gripen individ ljög, talade sanning eller skyddade en annan person. Men i det här fallet förstod han absolut ingenting.

Han synande kvinnan som han hade framför sig. Hon var i femtiofemårs åldern, ljusgrått hår i en kortklippt frisyr som framhävde lite självfall. De grova armarna låg bestämt i kors över brösten och hon satt med båda de grova stålhättekängorna stadigt på golvet. Hon såg mer ut som en bullbakande bondmora än som en brottsling. Hon var ingen slående skönhet men hade fina drag som inte hade underhållits. Det fanns gott om skrattrynkor i huden fast deras uppkomst gjorde sig inte nämnd idag.

Adler harklade sig och började:                                                   
                                                  
       

”Ja du Vera, detta ser inte bra ut. Brott mot vapenlagen, olaga intrång och olaga hot. Det är vad vi har att börja med. Hur ställer du dig till det här?”                                            
                             Vera sa inget utan blängde stint på Adler som fortsatte:                                                  
            ”Som du förstår så kan det bli straffpåföljder av det här. Fängelse alltså. Det bästa att göra nu för dig är att erkänna. Är man samarbetsvillig så kan det märkas på straffet.     

Vera makade sig tillrätta i stolen och sa:

 ”Mig veterligen har jag min fulla rätt att hålla käften och det tänker jag göra!”                             Detta var det sista som fru Vera Svensson sa till kommissarie Adler.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...