Han hade inte hunnit mer än in och plockat undan varorna när telefonen lät en uppfodrande signal ljuda genom det lilla huset. Det gick att på signalen höra vem det var och denna någon var systern Margareta.

”Var har du varit? Jag har varit så orolig! Varför skaffar du inte en mobiltelefon så att det går att nå dig? Tänk om något händer dig?

Systers anklagande visa strömmade likt en vårflod ur telefonluren. Eskil hade god lust att berätta att han faktiskt ägde en mobiltelefon och att han alltid hade den med sig, uti fall något skulle hända. Han hade bara gett tusan i att berätta det för henne. Enda anledningen till att han svarade när hon ringde var för att hon inte skulle kasta sig i bilen och komma hit med sina dyra handväskor och en parfymlukt så stark att den kunde övervinna lukten av gris i ett svinhus.

Margareta hade gett sig iväg från gården så fort hon kunde och tagit sig till huvudstaden. Där hade hon tagit anställning som kontorist och hade något senare lyckats då drömvinsten i form av en tjugotre år äldre bankdirektör. Efter detta hade det enda ansträngande hon gjort varit att föda en son. Maken drog däremot nitlotten och avled i en hjärtinfarkt under ett styrelsemöte ett tiotal år senare. Hon var numera rikt som ett troll och höll hus i en stor våning i de finare kvarteren där hon spenderade större delen av dagarna med att glida mellan rummen som en osalig ande.

Att bror och syster kan vara så olika. Vi kunde lika gärna vara från olika planeter.

     ”Eskil! Hör du på mig?!

Eskil kom på sig själv helt förlorad i tankar och skyndade sig med att undslippa ett medhållande hummande.

”Så du tycker att det är en bra idé? Sa systern, klart överraskad. Då ber jag Fredrick komma ner en vecka och hjälpa dig!

Med ens stannade tiden för Eskil och han blev alldeles kall. Vad sa människan? Samtalet avslutades fort och efteråt satt han kvar en lång stund, stirrandes ut genom fönstret. Vad hade han egentligen gått med på?