Igår kväll såg jag ett fantastiskt korkat program, Gravid i höga klackar, ifrån USA. Maken och jag hade sett ett avsnitt av The following (förnämlig serie, måste jag säga) och efter detta var jag för trött för att resa mig ur soffan och blev därför kvar en stund och såg på förstnämnda program tills jag helt sonika gav upp hoppet om mänskligheten.

Gravid i höga klackar tar upp problem som blivande föräldrar står inför och hjälper dem att lösa dem. Inget ont i det, jag hade själv sjukt mycket funderingar när jag väntade Lill-Grabben. Frågor som:

* Kommer jag att dö under förlossningen?

(Jag frågade både barnmorskan och operationskillen det rakt ut, så man slipper fundera.)

* Kommer Lill-Grabben att dö?

(Också en relevant fråga)

* Kommer jag få en förlossningsdepression?

(I och med min utläkta utmattningsdepression så placerade jag mig i en riskgrupp, helt utan förankring i modern forskning)

* Hur ska vi få plats i kåken?

* Vad kommer Princess och Stor-Grabben säga?

Alltså, mycket praktiska frågor. Kan tillägga att alla överlevde, det blev ingen depression, Princess och Stor-Grabben älskade sin lillebror från första stund och även utrymmesfrågan löste sig.

Paren i gårdagens avsnitt hade också praktiska problem.

Par 1: Ett gaypar var första dotter hade sitt rum i rosa. Nu skulle de, med hjälp av en surrogatmamma, få ännu en dotter. Problem 1: Vilken färg ska den yngsta dottern ha i sitt rum nu när rosa är upptaget.

- Eh? tänkte jag, varför inte gult?

Två färgexperter inkallades, då inte paret kunde lägga ut hours and hours på att hitta rätt färg. Paret fick skvätta med olika sorters färger på ett gigantiskt pappersark ute på gården där de till sist enades om *trumvirvel* gult! Tomtebolyckan återställd!

Värt att nämna är att deras sekundära problem var att välja ut en present till surrogatmamman. Det är ett problem enligt mig. Vad ger man till en kvinna som gett en två barn? Har dock ingen aning om vad det blev då jag som sagt gav upp hoppet om mänskligheten innan.

Par 2: En kvinna i min ålder som inte kunde använda botox under graviditeten. Stort problem. Efter förlossningen skulle hon genast boka in en tid för behandling.

Ha, tänkte jag lite luttrat, du ska vara tacksam om du får ha en normal tarmtömmning! Egentligen tänkte jag: -Ha, var du glad om du kan skita som normalt folk efteråt! Men så kan man ju inte skriva på en blogg, eller hur.

Problem 2: De hade ännu inte anställd en barnsköterska, så vem skulle ta hand om barnet? Vilket leder till problem 3: Om nu en lämplig barnsköterska hittas, hur vet man då att hon/han inte stjäl?

Jo, man tar dit en säkerhetskille för att installera kameror i hela lyxvillan. Han kunde sätta upp 64 kameror per system vilket den blivande mamman tyckte var för lite. Men hon blev omedelbart på bättre humör när säkerhetskillen sa att han kunde larma dörren till hennes garderob så hon fick ett smslarm varenda gång någon öppnade dörren. Att lämna sitt barn till en främmande människa verkade hon dock inte ha något problem med. Det var i det här läget som jag mentalt inte klarade av detta program längre.

Kalla mig gammeldags, bakåtsträvare och konservativ men Maken och jag tog hand om Lill-Grabben själva när han var liten. Visserligen har inte USA samma fin fina föräldraförsäkring som vi har (har för mig att den är på sex veckor bara) men vad är viktigast? Att ha en lyxkåk, dyra bilar och en garderob med märkeskläder eller att få vara nära sitt barn? Lätt val för mig i varje fall....