Morgonen igår började med en tjejfrukost i Hagadalskyrkan. Himla trevligt var det och jag fick med mig en hel del kloka ord och tankar hem! Efter ett snabbt stopp hos Fårbosvägerskan så styrde jag hem så Maken skulle komma iväg till dagens äventyr som bestod av en långresa med Stor-Grabben, Kingen och Makens Kusin till Linköping för att se HV71 möta Rögle (tror jag, hockey var det i varje fall). Alla grabbar, stora som små var mycket nöjda med sin dag när de väl trillade hem vid 21-tiden igår.

Under tiden som jag var i stallet så var Lill-Grabben stationerad hos Mormor och Morfar. Jag hade funderingar på att rida men tänkte om när jag märkte hur mycket det blåste. Att kraftig vind kan få den lugnaste åkerkamp att uppföra sig som en vildhäst är något jag märkt under mina hästburna år och Tant Brun var inte sen att bevisa det hela. Jag longerade henne istället och tur var det för hon travade runt med benlyft som hade gjort vilken 100 000 kronors häst som grön av avund och skyggade för de sabeltandade tigrarna som fanns på ridbanan. Personligen tyckte jag att de sabeltandade tigrarna var förvillande lika de hinderstöd som står vid ridbanan men vad vet jag..

Bortskämd som jag är så fick jag mat hos mor och far när jag hämtade Lill-Grabben. Skönt det för jag var så trött så armarna bara hängde. Det är inte mycket som behövs för att orken ska tryta. Jag försöker tänka mig för och ta rast och vila mellan varven. Hästen Tommys matte och jag har till och med blivit sambos i form av en fikalåda i stallet så att vi ska få en god anledning att sätta ner baken och vila lite. (vilket vi gör. Vi är fantastiskt bra på att fika båda två) 

På kvällen kom Lillasyster hit för att titta på andra chansen med oss. Vi gnabbades i vanlig ordning om vilka bidrag som skulle vinna och lyckades även per telefon att blanda in Hemhem i det hela. När Hemhem sa till Lillasyster att Rolinskys låt lät som Modern Talkings låt Cherry cherry lady så säger Lillasyster förvirrat: Vilka talking?!

Hemhem blir mycket upprörd: Känner du inte till Modern Talking? Får jag prata med Ulle istället!

Och sådär höll det på under hela tävlingen. Hemhem och jag pikade Robin Stjernberg varpå Lillasyster tokröstade på honom. Så om det är någon som inte gillar att Stjernberg gick till final så ber jag om ursäkt å mina och Hemhems vägar.

I morse så var jag helt ihjäl i kroppen, stel och öm. Men likt en gammal travhäst så värmer jag mig ur det och jag bara varit uppe och knatat lite så kommer jag igång igen. Efter att jag, Lill-Grabben och Lillasyster hade spelat en vända med Legospelet så upprepades proceduren med Lill-Grabben till mor och far och mig till stallet. Idag så lyssnade jag på min stackars kropp och gick bara och pysslade i sakta mak. Innan jag åkte hem så tog jag en fika med min häst. Jag satt på en pall utanför hennes box och drack kaffe och hon käkade ensilage. Nu sitter jag i köket och försöker hitta en gyllende medelväg mellan hjärnas önskningar och kroppens styrka. Hjärnan säger: kom igen och gör något! medan kroppen säger: gå och lägg dig i sängen och rör dig inte för än i morgon bitti!

Imorgon ska jag börja jobba är det tänkt, hela 25%. Det blir en upplärningsperiod nu med kontorsjobb då jag inte pallar städningen. När jag gick och funderade på det idag så kändes 25% lite töntigt men så kom jag på att det faktist bara är strax över två månader sen som jag fick den sista cellgiftsbehandlingen. Och när man ser på det så, så blir jag lite imponerad av mig själv istället.