Jag och Maken sitter i godan ro och tittar på söndagsfilmen när det blir avbrott för nyheter och väder. Och jag vet med mig att jag ska vårda mitt blodtryck och inte se på nyheterna då jag blir så förbannad men denna gången var vi inte snabba nog att byta kanal.

Veckans snyfthistoria i pressen är Sture Bergwall aka Thomas Quick. Nu visar det sig att han inte var en massmördare utan en söndermedicinerad människa. Och det är ju inte bra, det begriper ju till och med jag. Dels så kan det betyda att det kan finnas en annan massmördare (eller många enkelmördare) lösa i Sverige, dels att vårt rättsystem är katastrof och dels att det inte finns någon vidare koll på det här med medicinering (även om man nu har en uppfattning om en maxgräns).

Jaså? tänker ni kanske, anser hon att denne ickeseriemördare skall släppas lös? Där är svaret ett solklart: Nej!

Det som man vet med säkerhet är att han har förgripit sig på fyra smågrabbar och gör man det så ska man sitta inlåst resten av livet. Punkt slut. Jag kan tänka mig att pynta lite mer i skatt bara han sitter kvar där han är. Skopa upp resten av landets pedofiler och lås in dem med, jag kan pynta för det med om det kniper.