De båda männens möte blev precis så obekvämt som man kan tänka sig. Efter hälsningsfraser som: ”Det var länge sen!” och ”Ja, det var det verkligen!” stod de nu mitt emot varandra under pinsam tystnad. Fredrick i loafers, svarta finbyxor, dyr skjorta och med solglasögonen i det bakåtslickade håret. Eskil, lätt kutryggig, i slitna gummistövlar, gröna arbetsbyxor, rutig skjorta och med sig keps från den lokala Lantmännen butiken. Likt ett stilleben över klass-skillnader stod de och synade varandra uppifrån och ner tills Eskil kom till sans och sa:

     ”Jag antar att du vill ha kaffe”, mer som ett konstaterande än som en fråga. Varpå han gjorde helt om in i stugan och Fredrick tveksamt följde efter.

Fredrick visste inte vad han hade att vänta när han klev in i den lilla stugan. Han erkände dock för sig självt att det inte var som han hade förväntat sig. Köket var förvisso slitet och av äldre standard men allt var prydligt och rent. Det doftade av såpa och friskt luft och i fönstret stod tre prunkande röda pelargonier. Det enda bevis på gubbens egenhet var en julvepa som hängde uppe. Det hade den nog gjort ett tag för det stod, ”GOD JUL 1972”, på den. En enorm svart-vit katt låg och sov på den dalablå kökssoffan och Fredrick slog sig ner bredvid den. Eskil hällde vatten och kaffe i en närmare antik kaffepanna och plockade fram en burk med syltkakor ur skafferiet. Fredrick kände sig tvungen att bryta tystnaden med ett neutralt ämne.

     ”Vilken fin katt! Hur gammal är den?”, frågade han.

     ”Han blir femton nu i år om jag inte minns fel, svarade Eskil och ställde fram koppar och fat.

     ”Oj, femton år! Vad heter den?”

     ”Vadå heter?” sa Eskil undrande

     ”Ja, den måste väl ha ett namn”, menade Fredrick uppfodrande

     ”Nja, jag brukar kalla honom Kisse”

Men du söte tid! Tänkte Eskil. Man döper väl inte en katt. Det är ju knappast en hund!

Kaffet serverades i äggskalstunna kaffekoppar. Eskil tog en sockerbit mellan läpparna och sörplade högljutt i sig. Fredricks magkatarr slog en bakåtvolt när kaffet passerade.

     ”Du har möjligen inte lite mjölk till kaffet?” frågade han

Eskil reste sig och tog ut en röd mjölkliter ut kylskåpet.

     ”Hemma brukar jag alltid dricka kaffet med varm, skummad mjölk”, påpekade Fredrick

Eskil såg på honom med ett höjt ögonbryn och ställde sedan ner mjölkpaketet med en smäll. Under resten av tiden som det tog att dricka upp kaffet så hördes bara väggklockans tickande och ett spinnande från den gamla hankatten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...