Lill-Grabben och jag brukar ha långa samtal om djur. Det är utlägg om vilka djur som är farliga (där jag, den store pedagogen, säger som det är: att alla djur kan bli farliga om man är dum mot dem), vilka djur som lägger ägg, vilka djur som är snabbast. När vi åker genom skogen till stallet (den vägen är döpt till Spökiga vägen) så går vi igenom vilka djur som bor där i skogen och idag efter dagishämtningen så pratade vi om vilka djur som går i ide/dvala över vintern. Vilken vinkel vi än har på samtalen så hamnar de alltid på samma slutstation, mina favoriter, vildsvinen.

Nu har vi den turen att det har varit några kultingar på tomten (antagligen några som inte fattade vinken i höstas) så Lill-Grabben och jag var ute och tittade på slagen efter dem i snön. Vi såg klövavtryck och en hel del kattspår. Mitt på gården såg Lill-Grabben spår efter ett jättestort vildsvin. Jag gjorde tappra försök att förklara att det var ingen stor pappagris som gått där utan att det var spår efter en helt vanlig pappas granningekängor i storlek 42. Jag tror inte att det gick hem helt för han skulle ha med sig en bössa när han skulle sova, utifall det kom ett vildsvin.

Jag lyckades förhandla ner vapenarsenalen till 1 st höger bandyhandske som han senare somnade med på handen. Vill minnas att Luke Skywalker har en handske på höger hand i sista Star Wars filmen. Så jag, Lill-Grabben och bandyhandsken kröp ner i sängen med en bok om Ex-fruns favoriter, Mamma Mu och Kråkan. Min Mamma Mu-röst låter mer och mer som Bengt Alsterlind. Snart kommer jag läsa:

- Chip och välkommen till Hajk Kråkan, sa Mamma Mu

Och på tal om djur, vi har haft köbildning framför matskålen:

Från vänster: Soda, ätandes. Mommen, mycket upprörd och Basse, helt oförstående

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...