Igår var det min tur att natta Lill-Grabben (det har blivit någon form av tyst överenskommelse om varannan nattning mellan Maken och mig). Vi mös ihop oss med en av våra favoritböcker, Pettson och pannkakstårtan (eller pangkakastårtan som det heter enligt Lill-Grabben). När vi sen släckt lyset, sjungit om Trollmor samt dragit sagan om Edward och ponnyn så var det så varmt och gott under täcket att jag skulle bara blunda en liten stund. Således blir gårdagens blogg skriven nu idag istället.

Igår satt jag i telefon med försäkringskassan och hade jag fått tag om mina korta hårstrån så hade jag dragit bort dem. Jag är nu bedömd att ha en arbetsmöjligthet på 25% med lättare arbete, vilket är helt sant så det instämmer jag på. Problemet är det att mitt arbete går, enkelt beskrivet, ut på att städa hus på tid och jag klarar inte att städa ett hus på två timmar som det är nu. Lättare arbetsuppgifter finns inte heller. Så nu sitter jag vackert mellan två stolar då jag inte heller vill avbryta min anställning för att söka ett lättare jobb då jag dels har en tillsvidareanställning som är dumt att släppa då mitt tillstånd inte är permanent, dels inser att jag är inte särskilt attraktiv på arbetsmarknaden. Jag är inte främmande för att arbetsträna på mitt jobb då jag då inte ersätter någon och kan ta saker i min takt eller arbetsträna någon annanstans. -Jaha, tänker ni nu. Vad är problemet? Arbetsträna då på ditt jobb då?

Jag är utav helt samma åsikt och har svårt att se vad problemet är. Problemet verkar vara att jag menat på att klarar jag inte mitt jobb så får jag skaffa mig ett jobb jag klarar av. Och då kan ju min arbetsträning vara i onödan. Jag blir så snurrig... Det fanns en anledning att jag började ringa redan i Januari till FK, för jag visste att jag skulle hamna i denna sitsen. Så nu imorgon har jag 75% sjukskrivning, ingen möjlighet att få in pengar för de resterande 25% och ingen rehab-plan. Varför måste man vänta i sista stund med allt? Den enda som blir lidande i detta är jag. Skit också...

För att lugna mina nerver så åkte jag en sväng till stallet och andades ut. Så nu idag gör jag om samma procedur med att ringa tills någon svarar och inte lägga på tills jag får ett svar och ett möte vilket jag anser kunde ha skett under Februari. Man måste vara frisk för att kunna vara sjuk.

Men, det finns en del som är helt oberörda av allt och bara njuter av solen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...