Imorse så gjorde jag mitt bästa för att väcka Lill-Grabben så vi kunde vinka av Maken och Stor-Grabben innan de åkte iväg på Stor-Grabbens tennistunering. Det har gått riktigt bra för vår blivande familjeförsörjare, en vinst och två förluster, varav en var knapp efter vad jag förstod. Kan förvisso inget om tennis, jag ropar bra när alla när gör det.

Lill-Grabben och jag hade en mysig morgon med barnprogram och en vända med legospelet. Himla roligt spel, det kan jag varmt rekomendera! Vid lunch kom Hemhem förbi då jag hade lovat henne att bli intervjuad för hennes skolarbete. Lill-Grabben är mycket förtjust i sin gudmor och placerade sin beniga rumpa i hennes knä för att pussla, spela memory, bygga med lego och äta bulle, alltihop samtidigt. Efter en stund kom Mormor för nu var det stor barnbarnsabstinens och Lill-Grabben hade stor mormor och morfarabstinens.

Hemhem och jag sparkade då igång intervjuerna. Den första handlade om genustänkade i förskolan och den andra om interkulturell kommunikation (eller nåt). Jag uppförde mig riktigt bra och kom med rätt begåvade svar, om jag får säga det själv alltså. Eller uppförande kanske inte var så bra då jag började både intervjuerna med att sjunga några fula visor i diktafonen. Hemhem är nu orolig att hon ska behöva spela upp materialet för sina lärare i oklippt format. Jag har dock lugnat henne med att jag kan åka ner till Linnéuniversitetet och sjunga live om de vill.

När vi suttit och gafflat ett tag så kom Lillasyster intrillande och gafflandet höjdes en nivå. Hemhem tackade för sig efter en stund och Lillasyster och jag tog tag i mitt senaste projekt, tävlingsmaterial till bloggen. Vi har under mycket skrattande knåpat ihop tre karaktärer som kommer presenteras i tävlingsformat här på bloggen. Vi har även några idéer till. Bra vänner är de som är med på ens dumheter!

Nu ikväll har Lill-Grabben och jag varit hemma och pysslat lite. Jag fick hjälp med att diska och alla vet att när en fyraåring hjälper en att diska så förflyter beloppet inte alltid fullt så smidigt som tänkt sig. Fast det gör inget, jag är mest skitglad över att jag orkar så upp och diska utan att svimma. Så får jag torka skåpsluckor och golvet nedanför så är inte det hela världen.

Lill-Grabben kom nu ikväll på att det går att låsa toadörrar. Han var dock inte lika säker på att han kunde låsa upp igen. Men jag tog mitt universalverktyg, en hovkrats, och låste upp dörren utifrån. Lill-Grabben var inte det minsta rädd utan mest nöjd med sig själv så han gick glatt med på att gå in och låsa dörren igen och lyckades denna gång låsa upp själv. Någon gång ska de ju ändå lära sig låsa och låsa upp och då är ju ett utmärkt tillfälle att lära sig när morsan står utanför med en röd hovkrats i högsta hugg.

Här är två av de låtar jag sjöng in på Hemhems diktafonapp med, jag sjöng dock utan Redneck-dialekt. Jag har universums mest ruttna humor men jag står för det. Man kan inte vara politiskt korrekt hela tiden.

Annelie, Broder Magnus och Veronica Karlsson! Grattis!!

Även Mamma gissade rätt men då jag haffat hennes internet så fick hon dispans att telefonrösta.

Rätt svar hade även Johanna Andersson! Grattis!

Visst var det den gamle hårdingen Kojak som gestaltades

Håll er redo! Har några fler o-hårfagra gestalter kvar på lager!