Idag var det dags för CET/PT-röntgen nr2 i Lidköping. Pappsen kom och hämtade mig vid kl 10:00 och strax därefter så brände vi iväg i full galopp. Själva röntgen gick riktigt bra. Jag förvarnade om att jag höll på att kaskadkräkas förra gången så jag blev fullt preparerad med en kräkstratt utifall att men denna gången mådde jag prima liv och tyckte att röntgen gick riktigt fort. Det är lite läskigt att ligga inne i tuben med bara trettio centimeter luft mellan mig och tubtaket men det bästa att göra är att blunda så man inte utvecklar klaustrofobi.

Det luriga var innan när sköterskorna skulle sätta i nålen. Jag kom på när jag satt i väntrummet att en nål skulle sättas så jag upplyste dem artigt om att de hade med en sönderstucken cancerpatient att göra.

-Aj då! sa sköterska nr 1.

Hon försökte först sätta en nål på sidan av höger handled. Nålen och röret satte sig finfint men när hon skulle skölja för att se så allt var tipptopp så sprack kärlet och jag fick en inte så klädsam knöl av vätska på handleden. Det var inte särskilt skönt.. Så då fick sköterska nr 2 försöka istället. Denna gång sattes nålen på handen istället och det gick mycket bättre. Det var dock ingen höjdare att få kontrastvätska genom handen, det svider till vilket det inte gör i armvecket.

Far och jag hade mycket trevligt på dit och hemresan. Vi pratade om allt mellan himmel, jord, snöslungor och kommunpolitik. På vägen hem så skulle pappa svänga in på Biltema för att lämna tillbaka något, han sa vad det var men jag hängde inte riktigt med i mitt lite omtöcknade tillstånd. Att hitta Biltema i Lidköping är ungefär lika lätt som att hitta ungdomens källa. Vi lyckades inte trots att vi hade Maken i luren som gjorde sitt bästa för att beskriva vägen för två stycken som:

a) inte är säkra på vart de är

b) tycker att det är lite sport i att bara köra på och se vart man hamnar

samt:

c) med en vägvisare (undertecknad) som inte kan höger och vänster

naturligtvis är det inte farsan och mig det är fel på utan det är staden Linköping det är fel på. Det är C-ringat, Y-ringat, V-ringat och urringad och tillsist har man kört sig så snurrig i alla rondeller så man är osäker på om man kör eller sitter i baksätet. Således: Linköping är en skräpstad, vi gav upp och stannade till på Biltema i Västervik istället.

När jag kom hem så var jag fortfarande radioaktiv så jag undvek Lill-Grabben så gott jag kunde tills det var dags för mig att pysa iväg för att fodra hästarna. Jag tänkte till lite (!) och bad Lillasyster följa med dels för att om jag blev trött/yr/illamående dels för att vi har ju inte träffats på flera dagar! När jag kliver in genom dörren hos Lillasyster så ringer Ponnymatten från stallet och säger att hon kan fodra. Jag fattade först efteråt att det var Ponnymatten jag pratade med och trodde hela tiden att det var matten till Gentlemannen så hon tyckte nog jag var lite förvirrad. Jag har nog tappat lite hjärnceller under denna behandlingen... När jag och Lillasyster inte behövde ge oss iväg så slog vi oss ner i soffan med en kopp kaffe (jag) och ett glas O'boy (Lillasyster) tillsammans med hennes föräldrar och blarrade i en och halv timme istället. Det blev visst en kopp kaffe till för mig så nu är min kropp alldeles koffeinskakis. Det blir nog svårt att somna ikväll!