Idag var min första dag med att lämna Lill-Grabben på dagis. Vi öppnade stenhårt med att försova oss. När Mormor lämnar så brukar han vara på dagis vid halv nio, vi vaknade vid kvart i nio. Men vi tog oss dit med byxorna åt rätt håll och tänderna borstade.

När jag kom hem så började jag ringa runt för att ta reda på varför vi inte har fått någon respons på vår bredbandsbeställning. Anledningen var att bolaget inte kan leverera hit till avbygden. Nu ska jag ju inte vara sån men kan man inte nämna det?

Efter detta åkte jag upp en sväng till stallet och pysslade lite. Det snöade på tvären när jag kom upp så jag tog in hästarna. Nu är det ju bara Tant Brun, Trasan och Lilla Ponnyn kvar och de är ju inte vilda direkt. Men för säkerhetsskull så ledde jag dem med lina istället för grimskaft. Precis som om det skulle hända något på de tio metrarna som det är mellan hagen och stalldörren. Ja får faktiskt säga att det funkar rätt bra att vara i stallet. Det går ju inte överdrivet fort och jag får ta lite rast med jämna mellanrum. Fast jag märker av att det inte är som det brukar i kroppen, speciellt när jag borstar Tant Brun, jag har liksom ingen kraft i händerna och har svårt att greppa om borsten. När jag ryktar så märker jag av Port-a-Cathen, den liksom knölar ihop sig när jag ryktar höger sida. Men om jag lutar huvudet en massa åt vänster så går det. Ser lite dumt ut men det bjuder jag på!

Sen var det hämtning av Lill-Grabben som gällde. När jag satt där på golvet i kapprummet så drog Lill-grabben av mig mössan. Då kom en av småtjejerna ut till oss (hon är så sjukt söt) och spärrar upp ögonen och säger: -Du har inget hår! Detta slutade med att jag hade fyra små barn som stod och klappade mig på huvudet.

Nu i eftermiddag och kväll så har jag med tanke på början av dagen tagit det lugnt med att spela lite spel och lära min son de fula barnvisorna som finns (ja ja..någon annan kan vara Mother of the Year).

Visst är jag trött som en stenad gnu men jag är nöjd! Lika viktigt det!