Igår opererades Maken (igen). Det var en titthålsoperation (igen) där de lagade både främre och bakre minisken (igen). Nu kan det heta inre och yttre minisker också, jag är osäker på det av den enkla anledningen att jag inte är så bevandrad inom ämnet men ni förstår säkert vad jag menar. Hur som haver, han är mycket piggare än vad man kan tro. Fast han börjar ju få en viss rutin på detta med knäoperationer. Egentligen är det onödigt att söva ner honom, med en epiduralbedövning så skulle han säkert kunna laga knäna själv. Om jag vore Maken så skulle jag ha lackat ur för länge sen efter alla knäoperationer men han är envisare än den Svarte Riddaren i Monty Pythons "Den heliga graalen". Maken är dock inte fullt överlycklig över att hans krycksmeknamn är uppe på tapeten igen. Varje gång han får använda kryckor så går han under namnet "Skippy". Det är den enda hämnd som jag kan ta för alla smeknamn han ger mig. Hans solklara favorit är "Eggbert Brynolfsen" som han använder så ofta så att smeknamnet har fått smeknamnet "Egge".

Jag å andra hand tog kära pappsen med mig för att hämta lite hö till kära Tant Brun. Jag kan inte påstå att jag gjorde någon större höhävande insats men jag var ju där och jag var vaken. Vi hämtade bara 30 balar denna gång då det var fullständig isgata och då kan det vara onödigt att färdas med tyngre släp än nödvändigt. Dessutom, hade vi kört i diket så hade vi bara behövt lasta över 30 balar i ett annat släp än 54 st. Klar skillnad. Vi lämnade av 20 bal i Virvhult och tog upp 10 till Skrika. Visar det sig nu att jag behöver mer vård så får vi hämta de andra 20. Hökörandet gick riktigt bra trots att vi fastnade i taket när vi körde ut släpet, körde fast i snön och kanade som Bambi på E:22an.

Efter en sådan dag var jag helt slut så när klockan ringde imorse så tänkte jag: Äh, vad fasen! Så jag tog upp telefon, ringde till dagis, sa att vi var hemma idag och somnade om. Hur ofta i livet kan man göra så? Det var riktigt härligt ska ni veta!

Så idag har vi mest bara mosat runt. Pappa kom hit på lite kaffe och letade fram min gamla spark så Lill-Grabben följde med mig till affären i full sparkfart. När vi kom tillbaka så åkte vi i backen utanför huset. Det var riktigt roligt, jag skrattade värre än fattighjonen i Emil i Lönneberga när de fick åka vedkälke.

Imorgon är det dags för min high-tec röntgen som jag inte ser fram mot så där hysteriskt mycket. Då Maken är invalidiserad så pappa följer med mig. Hoppas jag inte spyr denna gången heller. Ska ta med mig extra kläder för säkerhetsskull.

Och här: Monty Python och den svarte riddaren. (blod förekommer)