Denna gång hemma hos oss då vi firade Princess gått och blivit fjortis. Det var inte så mycket pre-kalasstress som det brukar. Har man duktiga barn som hjälper till att fixa så går det himla smidigt! Vi fick lite återbud på grund av sjukdom men vi blev ändå en tapper skara på 14 pers plus fårbosvägerskans minsting som inte är så stor utan mer kan räknas som en fjärdedel. Men söt som en karamell är hon!

Vi slängde ihop tårtorna det sista vid gjorde. Denna gång blev det gräddtårta med jordgubbsfyllning med blåbär och riven choklad på. Naturligtvis kunde vi inte missa den obligatoriska tårtljusen och korttagning vid själva utblåsandet. Vi tänkte sätta ut lite tårtdekoration på en av tårtorna. Vi letade efter dekorationssiffran 1 men den var försvunnen. Men Princess och jag är inte handlingsförlamade det minsta utan vi tog nr 8 och nr 6 och gjorde ett plustecken av två ihoptejpade tårtljus som vi satte i mitten.

Nu i eftermiddag pratade jag med Kvast-Hilda och vi bokade in en te och sconesdate inom det snaraste. Samtalet fick avbrytas när Lill-Grabben kom med en laddning spel under armen. När jag hade fått stryk i två vändor med Nalle Phu-lotto och en vända med Pettson och Findusmemory så pös jag iväg till stallet. Det är så härligt att få komma upp till stallet och rykta Tant Brun! Det är en sån frihetskänsla att få skutta in i bilen och åka till stallet, då känner jag mig nästan som innan jag blev sjuk. Inte trött och mager alltså utan frisk och stark. Tant Brun och jag tog ett snack om livet, om att våren är på ingång och allt roligt vi ska göra. Våra åsikter om vad som är roligt går inte alltid ihop. Jag gillar lugn och sansad dressyr medan Tant Brun tycker mer om att försöka galoppera baklänges. I varje fall när jag sitter på. Hon uppför sig mycket bättre när Karlssonkompanjonen sitter i sadeln. Ja, bortsett från den gången hon försökte nocka ut tänderna på Karlsson.