Imorse kom kära mor i vanlig ordning och tillsammans gjorde vi iordning Lill-Grabben för dagis. Under natten har det kommit mer av det vita eländet och det fortsatte under dagen. Jag vill ju ha vår!! Tur att jag inte har tagit ner adventljusstakarna, julgardinerna och stjärnorna än. Det känns så B att ha vårgardiner och vanliga lampor när det är snö ute. Inte för att det skulle hålla mig vaken om nätterna men ändå. Fast tomtarna har redan åkte ner i kartongerna igen, blir trött på dem på annandagen ungefär.

Idag på dagen så åkte jag på en kort finvisit till Makens klass. Jag hamnade i verkstan där en av eleverna och jag slog våra kloka huvuden ihop angående hur man monterar ihop en IKEA-byrå. Jag var nog inte till så mycket hjälp men jag höll mig lugn i varje fall. I vanliga fall brukar jag få schimpanssläpp på allt sånt där, det brukar sluta med att jag utstöter gälla ickeverbala vrål, hoppar upp och ner samt slår på objektet som skall monteras. Kort och gott: ett schimpanssläpp. Tur att jag numera är en lyckligt gift kvinna så jag inte behöver montera IKEA-möbler. Detta är en regel som jag själv har hittat på.

När man går hemma som jag gör och lyckas att hålla sig vaken en hel dag så upptäcker man hur vilse man egentligen är under det hår man inte längre har. Så jag började fundera på om jag skulle ta och förkovra mig lite. Sen tänkte jag att det är bättre att ha ett mål att gå på så jag har bestämt mig för att göra högskoleprovet. Kanske inte så skoj att skriva typ 0,1 på provet och få på papper att man är en obildad bonnlurk men då kan man ju inte annat än förbättra sig!

Jag har kört in mitt nya strykjärn nu ikväll och jag måste säga att det var över förväntan bra! Det enda var att det spottade lite brunt vatten ibland men bara på de vita tröjorna.... Ska dra en rengörning och tvätta om det vita igen. Maken började retas med mig när jag strök. Jag gav honom en blick och klargjorde läget. Står man med endast en nappflaska i handen så ska man inte retas med en som håller en varmt strykjärn i näven. Lugnet lade sig för ett tag men snart är vi nog igång och retas med varandra igen. Men det är med glimten i ögat, vi har rätt skoj Maken och jag. Många hävdar att vi inte är normala men vem vill vara det?