Idag fick jag hjälp av Lill-Grabben att putsa min sadel. Sjöslaget på golvet var ett faktum. Ett annat faktum är att jag behöver snart skaffa mig en ny sadel av den enkla anledningen att denna börjar bli sliten. -Konstigt! tänkte jag, så himla länge har jag ju inte haft den. Så tog jag mig en sväng i minnenas allé och kom fram till att sadeln införskaffades (redan då begagnad) anno 2003. Så en annan sadel är nog på "att skaffa"-listan. Jag ska slå en kik på begagnatmarknaden och känner jag mig själv rätt så kommer jag titta efter ännu en Kieffer Wien, vanemänniska som jag är.

Helgen har förflutit lugnt. Grabbarna har ömsom lekt och ömsom bråkat för att tio sekunder senare bli sams igen. Princess håller på för fullt att ta sig igenom säsong tre (eller fyra) Gossip Girl.

Jag har försökt pyssla lite här hemma med blandad resultat. Igår tog jag och dammsög och torkade golven på nedervåningen. Kan säga så mycket att jag inte är i min forna form. Att jag inte orkar lyfta en hink med vatten visste jag sen innan så det blev att fylla hinken liter för liter men att jag skulle bli så trött så jag flåsade av att torka golv visste jag inte utan det kom som en överraskning. Och då har jag inget stort hus som de flesta av er vet. Nu är jag så van vid att inte orka så jag reflekterar inte alltid på det. Jag har tagit med mig en pall upp till stallet så jag kan sitta ner och mocka. Jag kan inte ens lyfta en halvfull hink utan tömmer ur det gamla vattnet med hjälp av ett fodermått. Jag fixar inte att stå framåtböjd och packa höpåsar så jag sitter på en höbal och packar från en annan. Men det går, allting går när man har tid på sig. Jag har nu lärt mig att känna igen tecknen på att jag håller på att krokna. Har ju som bekant ständiga domningar i fingertopparna och när det börjar domna ner till första leden på fingrarna så är det dags för rast och vila. Annars börjar det domna under tårna och det känns riktigt skumt. Domningarna ska inte vara något farlig har Tant Doktorn berättat utan är en cellgiftsbiverkning som tyvärr kan bli bestående.

Idag så hade jag förutom ovannämnda persedelvård en städning av badrummet på agendan. Det gick så bra så i ren glädje plockade jag in lite ren tvätt utav bara farten.

Så jag försöker hålla tankarna igång. Låter jag tankarna driva iväg så hamnar de på torsdag.

Det verkar som att jag kommer vara hemma med sjukt barn imorgon. Stackars Lill-Grabben låter som han talar i en kakburk och nyser ut de mest ohyggliga saker. Men värre är det med min stackars Papps som åkt på kräksjuka! Stackars Papps!